• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Brev

I många bib­lis­ka berättel­ser nämns brev, of­ta of­fi­ci­el­la skri­vel­ser (t.ex. 2 Kung 5:5-7; 10:1-7; 19:9-14). Ibland åter­ges de­ras in­nehåll på ett sätt som tycks göra an­språk på or­da­grann­het (t.ex. Esr 4:6-22; 1 Mack 12:5-23; 2 Mack 11:16-38). Des­sa an­språk är svårbedömda och måste prövas från fall till fall. An­ti­kens histo­ri­e­skri­va­re ut­for­ma­de of­ta själva brev och tal en­ligt gängse stil­for­mer och sat­te in dem i si­na berättel­ser för att ge läsa­ren en me­ra le­van­de bild av det skild­ra­de. Men det är möjligt att som­li­ga bib­lis­ka förfat­ta­re har haft tillgång till äkta hi­sto­ris­ka do­ku­ment och åter­gett dem mer el­ler mind­re nog­grant.

Störst roll spe­lar bre­ven i NT. De följer sam­ti­dens ytt­re for­mer, som i många de­tal­jer av­vi­ker från vår tids brev. An­ti­kens brev in­led­des med en häls­ning från avsända­ren till adres­sa­ten; nor­malt nämn­des båda vid namn. De av­slu­ta­des med en välgångsöns­kan. Bre­ven dik­te­ra­des of­ta för skri­va­re, och for­men närma­de sig därvid lätt det munt­li­ga sam­ta­lets el­ler före­dra­gets. Slutor­den kun­de till­fo­gas egenhändigt av avsända­ren och fun­ge­ra­de då på sam­ma sätt som namn­teck­ning­en un­der ett nu­ti­da brev; se t.ex. 1 Kor 16:21.

Såda­na brev från krist­na le­da­re till försam­ling­ar el­ler en­skil­da upp­tar en stor del av NT:s text. Fler­ta­let av dem var av­sed­da att läsas upp vid mot­ta­garförsam­ling­ar­nas sam­man­koms­ter; på så sätt upp­kom bru­ket att använda dem som tex­ter i gudstjäns­ten. I en del fall sak­nas bre­vets ty­pis­ka in­led­ning el­ler av­slut­ning (Heb, 1 Joh, Jak). Det­ta häng­er sam­man med att brev­for­men ibland, både in­om och ut­om NT, var en förklädnad för av­hand­ling­ar, pre­dik­ning­ar och and­ra lit­terära for­mer (se t.ex. 2 Mack 1:10; in­led­ning­en till Jer br; Upp 1:4). Fi­lo­so­fis­ka och re­li­giösa skrif­ter kun­de ut­for­mas som brev av hi­sto­ris­ka per­so­ner. Syf­tet är i såda­na fall svårt att klarlägga. Re­na förfalsk­ning­ar före­kom, men man kun­de också ut­nytt­ja föregång­a­rens namn ut­an av­sikt att vil­se­le­da, t.ex. för att tillämpa hans tan­kar i en ny si­tu­a­tion el­ler mar­ke­ra att man ställ­de sig un­der hans auk­to­ri­tet. I NT finns en rad brev som en­ligt som­li­ga nu­ti­da fors­ka­res upp­fatt­ning är skriv­na av and­ra per­so­ner än de upp­giv­na förfat­tar­na. Till des­sa brev hör Jak, 1-2 Pet och Jud. Pa­u­lus förfat­tar­skap till Ef, Kol, 2 Thess och i syn­ner­het till 1-2 Tim och Tit har också va­rit om­stritt. I en del av des­sa fall kan en skri­va­re ha ut­for­mat bre­vet självständigt på upp­drag av den förfat­ta­re som upp­ges och med stöd av hans ut­kast. I fråga om Heb och 1-3 Joh är läget ovisst re­dan därför att inga förfat­tar­namn upp­ges i bre­vens egen text. Om al­la bre­ven, lik­som om NT:s övri­ga skrif­ter, gäller att över­skrif­ter­na har till­fo­gats först när man sam­la­de och skrev av tex­ter­na. Sam­lings- och av­skriv­nings­ar­be­tet kan också ha medfört att brev­tex­ter med oli­ka bak­grund har fo­gats sam­man med varand­ra. Fle­ra fors­ka­re har på den grun­den trott sig kun­na åter­fin­na de­lar av an­nars förlo­ra­de pa­u­lus­brev i bl.a. 2 Kor (jfr not till 6:14-7:1).

Frågan om de ny­tes­ta­ment­li­ga bre­vens till­komst­tid är in­veck­lad bl.a. på grund av oklar­he­ter­na om de­ras förfat­ta­re. Är tra­di­tio­nens upp­gif­ter rik­ti­ga sätter re­spek­ti­ve förfat­ta­res död en gräns för da­te­ring­en; i an­nat fall kan gränsen sättas myc­ket se­na­re. En rad brev som säkert har ut­for­mats av Pa­u­lus per­son­li­gen, 1 Thess, 1-2 Kor, Gal, Rom, är till­kom­na un­der 50-ta­let e.Kr., ti­den för den händel­seräcka som be­skrivs i Apg 17-28 och som no­ti­ser i bre­ven kan an­kny­tas till (se no­ter till Apg 17:14 f.; 19:21; Gal 1:2 med vi­da­re hänvis­ning­ar). Av de s.k. fång­en­skaps­bre­ven (jfr not till Ef 3:1) an­ses Fil och Fi­lem allmänt va­ra förfat­ta­de av Pa­u­lus och tillhöra sam­ma pe­ri­od, möjli­gen en något se­na­re fas av den (fång­en­ska­pen i Rom). Om Pa­u­lus själv har ut­for­mat även Kol och Ef måste de da­te­ras på lik­nan­de sätt. I an­nat fall tillhör de den pe­ri­od då evan­ge­li­er­na van­li­gen an­ses ha skri­vits, från 60-ta­let till det förs­ta århund­ra­dets slut. Ef­tersom Jak och 1 Pet del­vis har likar­tat in­nehåll kan sam­ma slags re­so­ne­mang föras om des­sa brev (jfr no­ter till Jak 1:1; 1 Pet 1:1). Bland de övri­ga finns några som of­ta da­te­ras ännu se­na­re (in på 100-ta­let) av såda­na fors­ka­re som in­te god­tar de­ras förfat­tar­upp­gif­ter: Jud, 2 Pet, 1-2 Tim, Tit (om de tre sistnämn­da skri­vits av Pa­u­lus måste det­ta ha skett un­der de sista åren av hans liv och ef­ter den vis­tel­se i Rom som nämns i Apg 28:30). Däre­mot ci­te­ras Heb i en skrift från 90-ta­let och måste alltså ha kom­mit till ti­di­ga­re, ovisst när. De tre Jo­han­nes­bre­ven bör att döma av tan­kevärld och ut­tryckssätt ha sitt ur­sprung i närhe­ten av Jo­han­ne­se­vange­li­et, vars slut­li­ga ut­form­ning fler­ta­let fors­ka­re förlägger till 90-ta­let.

Dagens bibelord

6 24Herren välsignar dig och beskyddar dig.
4 Mos 6:24