Bi­belns land får till stor del sin ka­raktär av Jor­dans och Döda ha­vets dju­pa förkast­ningssänka och av höjd­ryg­gar som löper på ömse si­dor om den. De­lar av des­sa höjder be­teck­nas i oli­ka sam­man­hang som Seirs bergs­bygd (el­ler berg), Gi­le­ads bergs­bygd, Efraims bergs­bygd, Ju­da bergs­bygd. Står or­det ”bergs­byg­den” en­samt som geo­gra­fiskt namn me­nas of­tast Ju­da bergs­bygd, dvs. höglan­det väster om Döda ha­vet, som var en av tre hu­vud­de­lar i Ju­das stams område, vid si­dan av Låglan­det och Ne­gev (se t.ex. Dom 1:9).

Skill­na­den mel­lan det­ta di­strikt och nord­li­ga­re de­lar av sam­ma bergs­for­ma­tion kan upprätthållas mer el­ler mind­re tyd­ligt. Så skil­jer Jos 11:21 mel­lan ”he­la Ju­das och he­la Is­ra­els bergs­bygd”. Jer 17:26 nämner ”Je­ru­sa­lems om­giv­ning­ar” och ”Ben­ja­mins land” (dvs. trak­ten norr om Je­ru­sa­lem) som självständi­ga di­strikt. Om sam­man­hang­et gäller Ka­naans land i dess hel­het kan ”bergs­byg­den” stå för he­la höjd­ryg­gen väster om Jor­dansänkan. Fler re­gi­o­ner, som kust­slätten och Jor­dan­da­len, nämns då också vid si­dan av Låglan­det och Ne­gev (5 Mos 1:7).