• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Berättande skrifter

Vår tids kri­tis­ka histo­ri­e­syn, som sys­te­ma­tiskt prövar källor­nas ur­sprung och san­nings­halt, var okänd för de bib­lis­ka förfat­tar­na. De ha­de ut­rym­me för en berättar­konst som lämna­de fan­ta­sin fritt spel­rum el­ler okri­tiskt åter­gav äld­re tra­di­tio­ner. Framför allt tjäna­de både histo­ri­e­skriv­ning och an­nan lit­terär verk­sam­het till att förmed­la re­li­giösa tan­kar. Ur den syn­punk­ten är skrif­ter­nas till­komst­tid och hi­sto­ris­ka källvärde en bi­sak.

I några en­skil­da skrif­ter är den skönlit­terära prägeln up­pen­bar. Jobs och Jo­nas böcker (Vis­hets­skrif­ter; Pro­fetböcker) in­nehåller tra­di­tio­nel­la berättel­se­mo­tiv, men det som berättas är tidlöst och står helt i den re­li­giösa un­der­vis­ning­ens tjänst. Ruts och Es­ters böcker ger kla­ra­re be­sked om vil­ken tid hand­ling­en ut­spe­las i: 1200-1000-ta­len re­sp. 480-470-ta­len f.Kr. Ruts bok kan va­ra re­la­tivt gam­mal (möjli­gen till­kom­men re­dan un­der Sa­lo­mos tid), me­dan Es­ters bok hör till de yng­re i GT (jfr not till Est 1:1). Men i båda fal­len finns ett be­ty­dan­de av­stånd från de skild­ra­de händel­ser­na till förfat­tar­na, som tar sik­te på sin egen tids ju­ri­dis­ka, re­li­giösa och na­tio­nel­la pro­blem (Da­vids släkthärled­ning; kvin­nors och främling­ars ställ­ning i fa­milj och samhälle; förföljel­ser mot det ju­dis­ka fol­ket). Den­na berättartra­di­tion förs vi­da­re i Tillägg till GT. En ut­vid­gad ver­sion av Es­ters bok och några friståen­de tillägg till Da­ni­els (Pro­fetböcker) vi­sar att man ut­an betänk­lig­he­ter bro­de­ra­de vi­da­re på äld­re berättel­ser. Två no­vellar­ta­de skrif­ter ger and­ra prov på upp­bygg­lig dikt­ning. To­bits bok, vars hand­ling förläggs till 700-ta­lets se­na­re del, är svårda­te­rad men tor­de ha fått sin slut­li­ga form på 300- el­ler 200-ta­let f.Kr., kanske ännu se­na­re. Ju­dits bok, som flätar sam­man mo­tiv från as­sy­risk och ba­by­lo­nisk tid (700-500-ta­len) i sin berättel­se, härrör san­no­likt från se­na­re de­len av 100-ta­let f.Kr.

Bi­beln in­nehåller dock även histo­ri­e­skriv­ning, om man därmed me­nar kröni­kor som täcker en lång tid av fol­kets förflut­na. Mo­seböcker­na når ba­ra gräns­mar­ker­na till det hi­sto­riskt grip­ba­ra. Två and­ra större verk, som har tyngd­punk­ten i den is­ra­e­li­tis­ka kun­ga­ti­den, kan däre­mot del­vis förank­ras i ar­ke­o­lo­gi och ut­om­bib­lisk histo­ri­e­skriv­ning, fast även de­ras ma­te­ri­al he­la ti­den färgas av re­li­giös förkun­nel­se.

Det ena av des­sa två histo­ri­e­verk bru­kar kal­las det deu­te­ro­no­mis­tis­ka, ef­tersom dess tänke- och ut­tryckssätt har vik­ti­ga lik­he­ter med Deu­te­ro­no­mi­um, 5 Mos. Ver­ket fram­träder in­te som en en­het i bi­beln men kan re­kon­strue­ras ge­nom att man läser en se­rie be­släkta­de skrif­ter i ett sam­man­hang: Jo­sua, Do­mar­bo­ken samt Samu­els- och Kung­aböcker­na. Det är möjligt att 5 Mos från början har ut­gjort ver­kets in­led­ning och först i ef­ter­hand gjorts om till Mo­seböcker­nas av­slu­tan­de del. I var­je fall börjar den skild­ra­de händel­seräckan med att Mo­ses livs­verk är av­slu­tat. Jos och Dom be­skri­ver in­vand­ring­en i Ka­naan och is­ra­e­li­ter­nas förs­ta stri­der där. Ma­te­ri­a­let är till stor del friståen­de lo­ka­la tra­di­tio­ner. Berättel­sen blir mer sam­manhäng­an­de i Samu­elsböcker­na, som skild­rar kung­adömets införan­de un­der Samu­el och dess förs­ta tid un­der Saul och Da­vid. En lit­terärt högtståen­de berättel­se om Da­vids se­na­re år le­der över till Kung­aböcker­na, där den av­slu­tas med att Sa­lo­mo blir hans ef­ter­träda­re (2 Sam 9-1 Kung 2). Se­dan följer en obru­ten se­rie av kung­a­bi­o­gra­fi­er, som tycks byg­ga på of­fi­ci­el­la kröni­kor. Je­ru­sa­lems fall år 587 f.Kr. av­slu­tar i hu­vud­sak fram­ställ­ning­en. Ver­kets till­komst­tid kan in­te va­ra myc­ket se­na­re och bör alltså sökas vid mit­ten av 500-ta­let. Grund­tan­kar­na är prägla­de av den fruk­tansvärda ka­ta­stro­fen. Den tol­kas som Guds straff för fol­kets av­fall till av­gu­da­dyr­kan, en­ligt de vill­kor för förbun­det med ho­nom som skild­ras i 5 Mos 28-29 och Jos 24. He­la kun­ga­ti­dens histo­ria be­hand­las i det­ta per­spek­tiv.

Det and­ra sto­ra histo­ri­e­ver­ket kal­las det kro­nis­tis­ka (ef­ter den tys­ka be­teck­ning­en kro­nis­ten, mot­sva­ran­de vårt krönikören, för ver­kets okände förfat­ta­re). Det om­fat­tar först de två Kröni­keböcker­na; Es­ras och Ne­he­m­jas böcker utgör tro­li­gen dess fortsätt­ning och av­slut­ning. Ef­ter en se­rie släkt­tav­lor börjar berättel­sen med att Saul dör och Da­vid smörjs till kung (1 Krön 10-11). Fortsätt­ning­en följer i hu­vud­sak Kung­aböcker­na men kon­cen­tre­rar sig på Ju­da ri­ke och be­to­nar starkt händel­ser­nas re­li­giösa tolk­ning. Tänke- och ut­tryckssättet er­in­rar of­ta om Mo­seböcker­nas s.k. präster­li­ga tra­di­tions­skikt (P). Esr och Neh be­skri­ver hur temp­let och Je­ru­sa­lems mu­rar byggs upp ef­ter den ba­by­lo­nis­ka fång­en­ska­pen och hur de re­li­giösa tra­di­tio­ner­na återupprättas. Böcker­na byg­ger tro­li­gen del­vis på of­fi­ci­el­la do­ku­ment och själv­bi­o­gra­fiskt ma­te­ri­al, men var gränsen går mot fri be­ar­bet­ning kan in­te avgöras. Tidsfölj­den är på vik­ti­ga punk­ter oklar; se t.ex. no­ter till Esr 4:6-23; 7:1, 7; Neh 8:1 ff. Bl.a. därför är det svårt att bestämma det kro­nis­tis­ka histo­ri­e­ver­kets till­komst­tid, men den bör lig­ga in­om tids­pe­ri­o­den 400-200 f.Kr.

I Tillägg till GT re­pre­sen­te­ras histo­ri­e­skri­van­det av de två Mac­ka­be­erböcker­na. De tar dock in­te upp berättel­setråden från Es­ras och Ne­he­m­jas tid ut­an är friståen­de skild­ring­ar av en dra­ma­tisk pe­ri­od un­der 100-ta­let f.Kr. Båda är tro­li­gen till­kom­na någon gång kring århund­ra­dets slut. De hand­lar om hur ju­dar­na utsätts för förföljel­se av den se­leu­ki­dis­ka re­gi­men, gör upp­ror och tillkämpar sig självständig­het. Den ena, 1 Mack, skild­rar förlop­pet mel­lan åren 175 och 135 i jämförel­se­vis nyk­ter form men med stark sym­pa­ti för de ju­dis­ka le­dar­na. Den and­ra, 2 Mack, upphör med sin berättel­se vid år 161 men ger i gengäld fler de­tal­jer om kon­flik­tens bak­grund och in­led­nings­ske­de. Den re­li­giösa tolk­ning­en drivs läng­re och gör me­ra bruk av le­gen­der. Berättel­sens mål är att förhärli­ga Je­ru­sa­lems tem­pel.

Berättan­de skrif­ter i NT är de fy­ra evan­ge­li­er­na och Apost­lagärning­ar­na. Evan­ge­li­e­skrif­ter.

Dagens bibelord

31 6Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig."

5 Mos 31:6