Or­det är en di­rekt åter­giv­ning av gre­kis­kans pan­to­krátor, som i äld­re svensk tra­di­tion över­sat­tes med ”den Allsmäkti­ge” (el­ler ”den Allsvåldi­ge”). I Sep­tu­a­gin­ta, där översättar­na ibland tol­kar hebre­is­kan i fi­lo­so­fisk an­da och mild­rar djärva be­skriv­ning­ar av Gud, används or­det pan­to­krátor för att åter­ge guds­be­teck­ning­en Se­ba­ot. Bil­den av Gud som härföra­re to­nas på så vis ner, till förmån för tan­ken att han är re­gent över he­la värl­den. Or­det ”allhärs­ka­ren” är sålun­da bun­det till de bibel­de­lar som har gre­kisk grund­text, dvs. Tillägg till GT samt NT. In­om NT före­kom­mer det hu­vud­sak­li­gen i Up­pen­ba­rel­se­bo­ken.