I po­e­tis­ka tex­ter kan ra­der­nas be­gyn­nel­se­bokstäver väljas så att ett möns­ter fram­träder i form av t.ex. ett namn el­ler en bok­stavsräcka när de läses uppi­från och ner. En sådan dikt kal­las ett akrósti­kon. Bib­lis­ka dik­ter av den­na typ följer det hebre­is­ka al­fa­be­tet; dess 22 bokstäver upp­träder i tur och ord­ning i ra­der­nas början. Tek­ni­ken tillämpas i Ps 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Ords 31:10-31; Klag 1-4. I ett par fall är bok­stavs­ord­ning­en ofullständig (Ps 9-10; Nah 1:2-8). Dik­ten i Klag 5 an­kny­ter till ty­pen en­bart ge­nom att vers­ra­der­nas an­tal är 22. Ibland står de al­fa­be­tis­ka be­gyn­nel­se­bokstäver­na ba­ra på varan­nan el­ler var tred­je rad och mar­ke­rar däri­ge­nom ett slags stro­fer (Ps 37; Klag 1, 2, 4). Det före­kom­mer också att al­la ra­der­na i en strof börjar på sam­ma bok­stav. Så är det i Klag 3, som har tre ra­der i var­je strof, och i Ps 119, som har åtta.

När al­fa­be­tis­ka dik­ter översätts måste bok­stavsmönst­ret i re­gel off­ras för att in­nehållet skall fram­träda na­tur­ligt och tro­get. I före­lig­gan­de översätt­ning har dock Ords 31:10-31 ut­for­mats så att grund­tex­tens tek­nik il­lu­stre­ras: be­gyn­nel­se­ra­der­na följer det svens­ka al­fa­be­tet. Ef­tersom det­ta har fler bokstäver än det hebre­is­ka måste några bokstäver hop­pas över.