Trak­ter­na söder om Ju­da bergs­bygd, där det od­la­de lan­det grad­vis övergår i öken. Nam­net be­tyd­de tro­li­gen från början ”det tor­ra (lan­det)” (jfr Ps 126:4) men gavs se­dan in­nebörden ”lan­det i söder”. Bi­belns Ne­gev var otyd­ligt av­gränsat. I förs­ta hand be­teck­nar nam­net en be­byggd re­gi­on väster om Döda ha­vets södra del, några mil söder om Hebron. Be­er She­va, som i en rad tex­ter re­pre­sen­te­rar det is­ra­e­li­tis­ka lan­dets syd­gräns, låg i den­na trakt, li­kaså Arad, som is­ra­e­li­ter­na en­ligt 4 Mos 21:1-3 ti­digt tog från ka­naa­ne­er­na. Det­ta Ne­gev räkna­des som en av de tre hu­vud­de­lar­na i Ju­das stams område (jfr Bergs­byg­den; Låglan­det).

Ibland har nam­net en vi­da­re syft­ning och in­ne­fat­tar an­gränsan­de öken­områden, där oli­ka no­mad­stam­mar höll till (1 Sam 30:14). Bland des­sa stam­mar märks ke­ni­ter­na, som var nära förbund­na med is­ra­e­li­ter­na, och ama­le­ki­ter­na, som var de­ras arv­fi­en­der (1 Sam 15:6; 27:10). Som fi­ent­ligt öken­land blir Ne­gev i Jes 30:6 en sym­bol för ho­tan­de fa­ra och skräck.