Fi­lis­te­er­na tillhörde de s.k. sjöfol­ken, som un­der 1100-ta­let f.Kr. härja­de i östra me­del­havs­re­gi­o­nens kust­trak­ter. De­ras ur­sprungs­område an­tas ha va­rit Me­del­ha­vets övärld, framför allt i Ege­is­ka ha­vet. En­ligt en bib­lisk tra­di­tion kom de från Kaftor, som van­li­gen iden­ti­fie­ras med Kre­ta (Jer 47:4; Am 9:7). De kal­las därför också kafto­re­er (5 Mos 2:23) el­ler nämns si­da vid si­da med kafto­re­er­na (1 Mos 10:14; 1 Krön 1:12). Ef­ter en miss­lyc­kad fram­stöt mot Egyp­ten slog de sig ner på kust­slätten i södra Pa­les­ti­na un­gefär sam­ti­digt med att is­ra­e­li­ter­nas stats­bild­ning börja­de ta form. De­ras område kal­las ibland kust­lan­det (t.ex. Sef 2:5), ibland Fi­lis­teen (t.ex. Ps 87:4). Sistnämn­da be­teck­ning överfördes av gre­ker och ro­ma­re på he­la det bakom­lig­gan­de lan­det och gav därmed upp­hov till nam­net Pa­les­ti­na.

Fi­lis­te­er­na tog i stor ut­sträck­ning över ka­naa­ne­er­nas språk och re­li­gi­on, även gu­den Da­gon, som i bi­beln fram­står som spe­ci­ellt fi­lis­te­isk. De var or­ga­ni­se­ra­de i fem stads­sta­ter: Ash­dod, Ash­ke­lon, Ek­ron, Gat och Ga­za. De var mi­litärt fram­ståen­de och hörde till is­ra­e­li­ter­nas far­li­gas­te fi­en­der in­nan de ku­va­des av Da­vid. Ke­re­te­er­na och pe­le­te­er­na, från vil­ka han se­dan re­kry­te­ra­de le­go­sol­da­ter till sin liv­vakt, var tro­li­gen fi­lis­te­is­ka folk­grup­per.