Uppslagsdel – Betel
Gammal kultplats med intilliggande stad 18 km norr om Jerusalem. Ett tidigare namn, Lus (1 Mos 48:3; Jos 18:13; Dom 1:23), kan ha varit stadens; kultplatsens namn har i så fall överförts på staden, eftersom det var mera känt. Traditionen knyter namnskiftet till Jakobs historia (1 Mos 28:19; 35:6). Enligt Jos 16:2 var Lus och Betel olika platser.
Betel betyder Guds (Els) boning. Guden El (Gudsnamn), som tillbads på platsen, identifierades av israeliterna med Herren, Israels Gud, (1 Mos 14:18; 31:13; 35:6 f.) men kunde uppfattas som en avgud. Sammansättningen Betel förekommer som gudsnamn i utombibliska texter. Den anförs som namn på en falsk gud i Jer 48:13.
Betel låg vid gränsen mellan Juda och Efraims bergsbygd, de sydliga resp. nordliga stammarnas områden. Båda stamgrupperna tycks ha gjort anspråk på platsen; jfr Jos 18:22; Dom 1:22-26; 1 Krön 7:28. Då Salomos rike delades tillföll den Nordriket. Kung Jerobeam I förnyade kulten i Betel för att avskära sitt folk från Jerusalem (1 Kung 12:25-33). Profeterna betraktade den tjurbild han lät ställa upp som en avgud (Hos 8:5; jfr not till 2 Mos 32:4). Namnet Betel förvrängdes till Bet Aven, ”ondskans boning” (Hos 4:15; 5:8; däremot avses en annan plats i Jos 7:2; 18:12; 1 Sam 13:5). På 600-talet f.Kr. införlivade kung Josia Betel med Juda rike och förstörde kultplatsen (2 Kung 23:15).
Dagens bibelord
15 10Ge honom villigt, utan att gräma dig över att du ger, ty för detta skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt du gör och allt du företar dig.