• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Ängel

Det svens­ka or­det äng­el kom­mer av gre­kis­kans áng­e­los, ”sände­bud” el­ler ”budbära­re”. Mot­sva­ran­de hebre­is­ka ord (malák) har sam­ma be­ty­del­se. Or­den kan användas både om människor och om över­na­tur­li­ga va­rel­ser i Guds tjänst. Vil­ket som me­nas är ibland oklart (t.ex. Sak 3:1; Mal 3:1).

När äng­lar upp­träder i GT:s berättel­ser lik­nar de vid förs­ta an­blic­ken van­li­ga människor (1 Mos 18-19; Dom 6:11-24; 13:3-21; Tob 5:4). Först ef­ter hand klar­nar det att man står inför ”Her­rens äng­el” (1 Mos 16:7; Dom 6:22; 13:21) el­ler ”Guds äng­el” (1 Mos 21:17). I äld­re tex­ter be­teck­nar det­ta ut­tryck en up­pen­ba­rel­se­form av Her­ren själv, vil­ket framgår av att berätta­ren omväxlan­de säger ”Her­rens äng­el” och ”Her­ren” (2 Mos 3:2-4). I yng­re bi­bel­tex­ter är ut­tryc­ket mer el­ler mind­re lik­ty­digt med ”en äng­el från Her­ren”, dvs. ett av hans sände­bud (1 Krön 21:15-16). Så används det re­gelmässigt i Tillägg till GT och i NT (Till Dan B:26; Matt 1:20; 28:2; Luk 1:11; 2:9). När up­pen­ba­rel­sen för Mo­se åter­berättas i Apg 7:30 sägs ba­ra ”en äng­el”.

Som him­mels­ka ge­stal­ter kan äng­lar­na kal­las ”de he­li­ga” el­ler ”gu­dasöner­na” (Ps 89:6-8; Syr 42:17). De upp­fat­tas då som va­sal­ler el­ler hovmän kring en kung. Ut­tryckssättet har lånats från äld­re föreställ­ning­ar om lägre gu­dar som ännu kan anas i 5 Mos 32:8; Ps 29:1; be­träffan­de dess tillämp­ning i NT se Son. Äng­lar­na upp­fat­tas också som kri­ga­re (Jos 5:13-15; 2 Kung 6:15-17), vil­ka till­sam­mans bil­dar en väldig här. Ut­tryc­ket ”den him­mels­ka hären” kan därför syf­ta på dem (1 Kung 22:19; 2 Krön 18:18; Man v. 15), men bil­den fly­ter sam­man med stjärnor­na. Man gjor­de ing­en klar skill­nad mel­lan na­tur­fe­no­men som Gud råder över och med­vet­na va­rel­ser som står i hans tjänst (Ps 104:4). Him­la­krop­par be­trak­ta­des som up­pen­ba­rel­se­for­mer för and­li­ga väsen, som dock in­te fick göra an­språk på till­bed­jan (5 Mos 4:19; Jer 19:13). Be­träffan­de föreställ­ning­ar om djur­for­ma­de ge­stal­ter i Her­rens tjänst se Dra­ke; Ke­rub.

Läran om äng­lar­na är starkt ut­veck­lad i se­na bib­lis­ka skrif­ter, lik­som i ut­om­bib­liskt ju­diskt tänkan­de, som dock in­te om­hul­da­des av al­la (Apg 23:8 f.). Äng­lar­na till­de­la­des allt fler spe­ci­el­la upp­gif­ter, t.ex. att ta va­ra på människors böner och go­da gärning­ar (Tob 12:12-15; Apg 10:4). I apo­ka­lyp­tis­ka skrif­ter förkla­rar äng­lar me­ning­en med de sy­ner som åter­berättas (Dan 9:21-27; Upp 17:7-14). I utlägg­ning­ar av GT:s berättel­ser föreställ­de man sig dem som förmed­la­re av Guds up­pen­ba­rel­se (Apg 7:53; Gal 3:19). Na­tur­fe­no­men av skil­da slag fick si­na eg­na över­va­ka­re (Upp 16:5; jfr 7:1; 14:18). Folk och länder re­pre­sen­te­ra­des av särskil­da äng­lar (Dan 10:13; 12:1), men även en­skil­da människor ha­de sin äng­el (Matt 18:10; Apg 12:15). Man tänk­te sig vi­da­re ängla­furs­tar med oli­ka rang. De främs­ta av dem gavs egen­namn som Ra­fael (Tob 3:17; 5:4; 12:15), Mi­kael (Dan 10:13; Jud v. 9; Upp 12:7) och Ga­bri­el (Dan 8:16; 9:21; Luk 1:9, 26/27).

Till den­na tan­kekrets hör också on­da äng­lar. En­ligt en äld­re tro var gränsen mel­lan go­da och fördärvs­bring­an­de mak­ter fly­tan­de. Det fanns ska­degöran­de de­mo­ner, men också ge­stal­ter som på Guds upp­drag verkställ­de hans straff­do­mar (2 Sam 24:15-17; 2 Kung 19:35) el­ler pröva­de de from­ma. Förgöra­ren (2 Mos 12:23) och An­kla­ga­ren (Job 1-2; Sak 3:1-2) är namn på såda­na väsen. I sin hebre­is­ka form, Sa­tan (1 Krön 21:1), blev sistnämn­da ord ef­ter hand nam­net på en självständig, mot Gud fi­ent­lig makt. Vis­sa av de gam­la tex­ter­na om ”gu­daväsen­de­na” el­ler ”den Högs­tes söner” (1 Mos 6:1-4; Ps 82:6) gav näring åt tron på upp­ro­ris­ka el­ler fall­na äng­lar (2 Pet 2:4; Jud v. 6), som också kom­bi­ne­ra­des med Jes 14:12-15. Al­la des­sa föreställ­ning­ar gav bi­drag till bil­den av djävu­len som onds­kans furs­te, om­gi­ven av si­na tjäna­re lik­som Gud av si­na (Matt 25:41; Upp 12:7, 9). Mak­ter.

Dagens bibelord

6 25Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
4 Mos 6:25