Sök

Sökningen gav 4 träffar. Visar resultat 1 till 4.

<< Föregående 1 Nästa >>

Syr 28:3-7
28 3Om en människa bär på agg mot en an­nan,
hur kan hon då kräva läke­dom av Her­ren?
4Hon vi­sar ing­en nåd mot sin medmänniska,
men när hon själv har syn­dat tar hon till böner!
5Hon bär på agg, hon som själv är dödlig -
vem skall då ge förso­ning för hen­nes syn­der?
6Tänk på li­vets slut och ha­ta in­te mer;
minns döden och förgäng­el­sen, håll fast vid bu­den.
7Tänk på bu­den och vred­gas in­te på din nästa;
minns förbun­det med den Högs­te och glöm and­ras fel.
2 Kor 4:16-18

Hop­pet om en kom­man­de härlig­het

4 16Därför ger jag in­te upp. Även om min ytt­re människa bryts ner förny­as min in­re människa dag för dag. 17Mi­na kort­va­ri­ga li­dan­den väger ju oänd­ligt lätt mot den överväldi­gan­de, evi­ga härlig­het de be­re­der åt mig, som in­te rik­tar blic­ken mot det syn­li­ga ut­an mot det osyn­li­ga. 18Det syn­li­ga är förgäng­ligt, men det osyn­li­ga är evigt.

Joh 14:1-14

Av­skeds­ta­let (kap. 14–17)

Vägen till Fa­dern

14 1”Känn ing­en oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min fa­ders hus finns många rum. Skul­le jag an­nars säga att jag går bort för att be­re­da plats för er? 3Och om jag nu går bort och be­re­der plats för er, så skall jag kom­ma till­ba­ka och hämta er till mig, för att också ni skall va­ra där jag är. 4Och vägen dit jag går, den känner ni.” 5To­mas sa­de: ”Her­re, vi vet in­te vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6Je­sus sva­ra­de: ”Jag är vägen, san­ning­en och li­vet. Ing­en kom­mer till Fa­dern ut­om ge­nom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fa­der. Ni känner ho­nom re­dan nu och ni har sett ho­nom.” 8Fi­lip­pos sa­de: ”Her­re, vi­sa oss Fa­dern, det är nog för oss.” 9Je­sus sva­ra­de: ”Så länge har jag va­rit till­sam­mans med er, och ändå känner du mig in­te, Fi­lip­pos? Den som har sett mig har sett Fa­dern. Hur kan du då säga: Vi­sa oss Fa­dern? 10Tror du in­te att jag är i Fa­dern och Fa­dern i mig? De ord jag säger er, dem ta­lar jag in­te av mig själv; Fa­dern är i mig och utför si­na gärning­ar. 11Tro mig när jag säger att jag är i Fa­dern och Fa­dern i mig. El­ler tro åtminsto­ne för gärning­ar­nas skull. 12San­ner­li­gen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärning­ar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fa­dern, 13och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fa­dern blir förhärli­gad ge­nom So­nen. 14Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

Ps 147:1-7

Psalm 147

147 1Hal­lelu­ja!
Det är gott att sjunga vår Guds lov,
lovsång är skön och ljuv­lig.
2Her­ren byg­ger upp Je­ru­sa­lem
och sam­lar det sking­ra­de Is­ra­el.
3Han ger läke­dom åt de förtviv­la­de,
han he­lar de­ras sår.
4Han bestämmer stjärnor­nas an­tal
och ger dem de­ras namn.
5Vår Her­re är stor, hans kraft är väldig,
hans vis­het är ut­an gräns.
6Her­ren stöder de sva­ga,
de gudlösa slår han till mar­ken.
7Tac­ka Her­ren med sång,
lov­sjung vår Gud till ly­ra,

<< Föregående 1 Nästa >>