Sök

Sökningen gav 4 träffar. Visar resultat 1 till 4.

<< Föregående 1 Nästa >>

Mik 6:6-8
6 6Hur skall jag nal­kas Her­ren
och fal­la ner inför him­lens Gud?
Skall jag nal­kas ho­nom med brännof­fer,
med års­gam­la kal­var?
7Vill Her­ren ha bag­gar i tu­sen­tal
och ändlösa flöden av ol­ja?
Skall jag off­ra min förstfödde för min synd,
mitt eget barn för mi­na brott?
8Människa, du har fått ve­ta vad det go­da är,
det en­da Her­ren begär av dig:
att du gör det rätta,
le­ver i kärlek
och tro­get håller dig till din Gud.
Apg 16:11-15

Till Fi­lip­pi i Ma­ke­do­ni­en

16 11Vi la­de alltså ut från Tro­as och seg­la­de rakt över till Sa­mot­hra­ke och nästa dag till Ne­a­po­lis. 12Däri­från fort­sat­te vi till Fi­lip­pi, en stad som lig­ger i förs­ta ma­ke­do­nis­ka di­strik­tet och är en ro­mersk ko­lo­ni. Där stan­na­de vi några da­gar. 13På sab­ba­ten gick vi ut ge­nom stads­por­ten och ner till en flod, där vi trod­de att det skul­le fin­nas ett böneställe. Vi sat­te oss där och ta­la­de till de kvin­nor som ha­de sam­lats. 14En av dem het­te Ly­dia. Hon var från Thy­a­ti­ra och hand­la­de med pur­pur­ty­ger, och hon hörde till de gud­fruk­ti­ga. När hon nu lyss­na­de öpp­na­de Her­ren hen­nes hjärta så att hon tog till sig det som Pa­u­lus sa­de. 15Hon och al­la i hen­nes hus blev döpta, och se­dan bad hon oss: ”När ni nu har bli­vit över­ty­ga­de om att jag tror på Her­ren, kom då och bo hos mig.” Och hon gav sig in­te.

Joh 7:14-18

7 14När hal­va högti­den re­dan var förbi gick Je­sus upp till temp­let och börja­de un­der­vi­sa. 15Ju­dar­na blev förvåna­de och sa­de: ”Hur kan han som in­te har stu­de­rat va­ra så lärd?” 16Je­sus sva­ra­de: ”Min lära är in­te min, ut­an hans som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vil­ja skall han förstå om min lära är från Gud el­ler om jag ta­lar av mig själv. 18Den som ta­lar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt ho­nom, han ta­lar san­ning, och det finns ing­en orättfärdig­het hos ho­nom.

Ps 19:8-15
19 8Her­rens lag är ut­an brist,
den ger liv på nytt.
Her­rens lära är sann,
den gör den oer­far­ne vis.
9Her­rens påbud är rätta,
de ger hjärtat glädje.
Her­rens be­fall­ning­ar är kla­ra,
de gör blic­ken ljus.
10Her­rens ord är re­na,
de skall all­tid bestå.
Her­rens stad­gar är san­na,
de är al­la rättfärdi­ga,
11mer åtråvärda än guld,
än rent guld i mängd,
och söta­re än ho­nung,
än själv­run­nen ho­nung.
12Ge­nom dem blir din tjäna­re var­nad,
att följa dem ger rik­lig lön.
13Vem känner si­na fel?
Fria mig från syn­der jag in­te vet om,
14men hind­ra mig också från öppet trots,
låt det in­te få makt över mig!
Då är jag ut­an brist
och fri från svåra syn­der.
15Ta i nåd emot mi­na ord,
mitt hjärtas bön till dig,
Her­re, min klip­pa, min hjälpa­re.

<< Föregående 1 Nästa >>