Sök

Sökningen gav 7 träffar. Visar resultat 1 till 7.

<< Föregående 1 Nästa >>

Matt 26:17-30

Påskmålti­den förbe­reds

26 17Förs­ta da­gen av det osy­ra­de brödets högtid kom lärjung­ar­na fram till Je­sus och fråga­de: ”Var vill du att vi skall ord­na för påskmålti­den åt dig?” 18Han sva­ra­de: ”Gå in till sta­den och hälsa den och den att er mästa­re säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mi­na lärjung­ar.” 19Lärjung­ar­na gjor­de som Je­sus ha­de sagt, och de ord­na­de för påskmålti­den.

Je­sus ut­pe­kar förräda­ren

20På kvällen la­de han sig till bords med de tolv. 21Me­dan de åt sa­de han: ”San­ner­li­gen, en av er skall förråda mig.” 22De blev myc­ket be­dröva­de och börja­de fråga ho­nom, en ef­ter en: ”Det är väl in­te jag, her­re?” 23Han sva­ra­de: ”Den som dop­pa­de han­den i skålen till­sam­mans med mig, han skall förråda mig. 24Människo­so­nen går bort, som det står skri­vet om ho­nom, men ve den människa ge­nom vil­ken Människo­so­nen blir förrådd! Det ha­de va­rit bäst för den människan om hon ald­rig ha­de bli­vit född.” 25Ju­das, som skul­le förråda ho­nom, sa­de: ”Det är väl in­te jag, rab­bi?” Je­sus sva­ra­de: ”Du har själv sagt det.”

Den sista målti­den

26Me­dan de åt tog Je­sus ett bröd, och ef­ter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt si­na lärjung­ar och sa­de: ”Tag och ät, det­ta är min kropp.” 27Och han tog en bäga­re, och ef­ter att ha tac­kat Gud gav han den åt dem och sa­de: ”Drick av den al­la. 28Det­ta är mitt blod, förbunds­blo­det som blir ut­gju­tet för många till syn­der­nas förlåtel­se. 29Jag säger er: nu kom­mer jag in­te att dric­ka av det som vin­stoc­ken ger förrän den dag då jag dric­ker det nya vi­net med er i min fa­ders ri­ke.”

Je­sus förutsäger Petrus förne­kel­se

30När de ha­de sjung­it lovsång­en gick de ut till Oliv­ber­get.

Joh 6:48-63

6 48Jag är li­vets bröd. 49Era fäder åt man­nat i öknen och de dog. 50Men brödet som kom­mer ner från him­len är sådant att den som äter av det in­te skall dö. 51Jag är det le­van­de brödet, som har kom­mit ner från him­len. Den som äter av det brödet skall le­va i evig­het. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att värl­den skall le­va.”

52Ju­dar­na börja­de då tvis­ta med varand­ra om hur han kun­de ge dem sitt kött att äta. 53Je­sus sva­ra­de: ”San­ner­li­gen, jag säger er: om ni in­te äter Människo­so­nens kött och dric­ker hans blod äger ni in­te li­vet. 54Den som äter mitt kött och dric­ker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta ho­nom upp­stå på den sista da­gen. 55Ty mitt kött är verk­lig föda, och mitt blod är verk­lig dryck. 56Den som äter mitt kött och dric­ker mitt blod förblir i mig och jag i ho­nom. 57Lik­som den le­van­de Fa­dern har sänt mig och jag le­ver ge­nom Fa­dern, skall också den som äter mig le­va ge­nom mig. 58Det­ta är brödet som har kom­mit ner från him­len, ett an­nat bröd än det som fäder­na åt. De dog, men den som äter det­ta bröd skall le­va i evig­het.” 59Det­ta sa­de han när han un­der­vi­sa­de i sy­na­go­gan i Ka­far­naum.

Lärjung­ar­na förar­gar sig över Je­su ord

60Många av hans lärjung­ar som hörde ho­nom ta­la sa­de: ”Det är outhärd­ligt, det han säger. Vem står ut med att höra på ho­nom?” 61Je­sus, som ge­nast förstod att lärjung­ar­na förar­ga­de sig över hans ord, sa­de till dem: ”Får det här er att vack­la? 62Hur blir det då om ni får se Människo­so­nen sti­ga upp dit där han var förut? 63Det är an­den som ger liv, köttet är till ing­en hjälp. De ord jag har ta­lat till er är an­de och liv.

Joh 13:1-17

Je­sus tvättar lärjung­ar­nas fötter

13 1Det var strax före påskhögti­den och Je­sus viss­te att hans stund ha­de kom­mit, då han skul­le lämna värl­den och gå till Fa­dern. Han ha­de äls­kat si­na eg­na som lev­de här i värl­den, och han äls­ka­de dem in­till slu­tet.

2De ha­de sam­lats till måltid, och djävu­len ha­de re­dan in­gett Ju­das, Si­mon Is­ka­ri­ots son, att förråda Je­sus. 3Je­sus viss­te att Fa­dern ha­de lagt allt i hans händer och att han ha­de utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4Han steg upp från bor­det, tog av sig man­teln och band en hand­duk om li­vet. 5Se­dan häll­de han vat­ten i tvätt­fa­tet och börja­de tvätta lärjung­ar­nas fötter och tor­ka dem med hand­du­ken som han ha­de bun­dit om sig. 6När han kom till Si­mon Petrus sa­de den­ne till ho­nom: ”Her­re, skall du tvätta mi­na fötter!” 7Je­sus sva­ra­de: ”Vad jag gör förstår du in­te nu, men se­na­re skall du fat­ta det.” 8Petrus sa­de: ”Ald­rig någon­sin får du tvätta mi­na fötter!” Je­sus sa­de till ho­nom: ”Om jag in­te tvättar dig har du ing­en ge­men­skap med mig.” 9Då sa­de Si­mon Petrus: ”Her­re, tvätta in­te ba­ra mi­na fötter ut­an också händer­na och hu­vu­det.” 10Men Je­sus sa­de till ho­nom: ”Den som har ba­dat behöver ba­ra få fötter­na tvätta­de, i övrigt är han ren. Och ni är re­na, dock in­te al­la.” 11Han viss­te nämli­gen vem som skul­le förråda ho­nom, och därför sa­de han att de in­te al­la var re­na.

12När han ha­de tvättat de­ras fötter och ta­git på sig man­teln och lagt sig till bords igen sa­de han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13Ni kal­lar mig mästa­re och her­re, och det med rätta, för det är jag. 14Om nu jag, som är er her­re och mästa­re, har tvättat era fötter, är också ni skyl­di­ga att tvätta varand­ras fötter. 15Jag har gett er ett ex­em­pel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16San­ner­li­gen, jag säger er: en tjäna­re är in­te förmer än sin her­re, och en budbära­re in­te förmer än den som har sänt ho­nom. 17Vet ni det­ta är ni sa­li­ga om ni också hand­lar så.

1 Kor 10:16

10 16Välsig­nel­sens bäga­re som vi välsig­nar, ger den oss in­te ge­men­skap med Kristi blod? Brödet som vi bry­ter, ger det oss in­te ge­men­skap med Kristi kropp?

1 Kor 10:17

10 17Ef­tersom brödet är ett en­da är vi – fast många – en en­da kropp, för al­la får vi vår del av ett och sam­ma bröd.

1 Kor 11:23-30

11 23Jag har själv ta­git emot från Her­ren det som jag har fört vi­da­re till er: Den nat­ten då her­ren Je­sus blev förrådd tog han ett bröd, 24tac­ka­de Gud, bröt det och sa­de: ”Det­ta är min kropp som off­ras för er. Gör det­ta till min­ne av mig.” 25Li­kaså tog han bäga­ren ef­ter målti­den och sa­de: ”Den­na bäga­re är det nya förbun­det ge­nom mitt blod. Var gång ni dric­ker av den, gör det till min­ne av mig.”

26Var gång ni äter det brödet och dric­ker den bäga­ren förkun­nar ni alltså Her­rens död, till dess han kom­mer. 27Den som äter Her­rens bröd el­ler dric­ker hans bäga­re på ett ovärdigt sätt har därför syn­dat mot Her­rens kropp och blod. 28Var och en måste pröva sig själv, se­dan kan han äta brödet och dric­ka bäga­ren. 29Ty den som äter och dric­ker ut­an att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dric­ker en dom över sig. 30Därför finns det så många sju­ka och kle­na bland er, och in­te så få har av­li­dit.

Upp 3:20

3 20Se, jag står vid dörren och bul­tar. Om någon hör min röst och öpp­nar dörren skall jag gå in till ho­nom och äta med ho­nom och han med mig.

<< Föregående 1 Nästa >>