Sök

Sökningen gav 8 träffar. Visar resultat 1 till 8.

<< Föregående 1 Nästa >>

Jer 4:23-26
4 23Jag ser på jor­den – den är öde och tom,
på him­len – där finns ing­et ljus.
24Jag ser på ber­gen – de skälver
och al­la höjder ska­kar.
25Jag ser – där finns in­te en människa,
al­la him­lens fåglar har flytt.
26Jag ser – det bördi­ga lan­det har bli­vit öken,
al­la dess städer ru­i­ner.
Det­ta är Her­rens verk,
hans flam­man­de vre­des verk.
Hes 28:18

28 18Med ota­li­ga syn­der och orättfärdig köpen­skap van­hel­ga­de du di­na tem­pel. Då lät jag eld slå ut från dig, och den förtärde dig. Inför al­las ögon blev du till as­ka på mar­ken.

Hes 28:19

28 19Al­la folk som kände dig grips av fa­sa för din skull. Du har bli­vit en skräck­syn. Det är för all­tid slut med dig.

Mal 4:1

4 1Ja, da­gen kom­mer, och den skall brin­na som en ugn. Då skall al­la fräcka och al­la som hand­lar orätt bli till halm, och da­gen som kom­mer skall förbränna dem, säger Her­ren Se­ba­ot. Var­ken rot el­ler gren blir kvar.

1 Kor 6:2

6 2Vet ni in­te att de he­li­ga skall döma värl­den? Och om ni skall döma värl­den, du­ger ni då in­te till att döma i småsa­ker?

1 Kor 6:3

6 3Vet ni in­te att vi skall döma äng­lar? Då bör vi väl kla­ra av var­dag­li­ga tvis­ter.

Upp 20

Dra­ken binds för tu­sen år. Slut­stri­den

20 1Och jag såg en äng­el kom­ma ner från him­len med nyc­keln till av­grun­den och en stor ked­ja i han­den. 2Och han grep dra­ken, or­men från ur­ti­den som är Djävu­len och Sa­tan, och band ho­nom för tu­sen år 3och kas­ta­de ner ho­nom i av­grun­den och låste och förseg­la­de ingång­en för att han in­te skul­le förföra fol­ken förrän de tu­sen åren ha­de gått. Se­dan skall han släppas lös för en kort tid.

4Och jag såg tro­ner, och de som sat­te sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själar­na av dem som hals­hug­gits för Je­su vitt­nesbörd och Guds ord, dem som in­te till­bett odju­ret och dess bild och in­te ta­git emot märket på sin pan­na el­ler sin hand. De fick liv igen och var kung­ar med Kristus i tu­sen år. 5De and­ra döda fick in­te liv förrän de tu­sen åren ha­de gått. Det­ta är den förs­ta upp­ståndel­sen. 6Sa­lig och he­lig den som får va­ra med i den förs­ta upp­ståndel­sen. Över dem har den and­ra döden ing­en makt, ut­an de skall bli Guds och Kristi präster och va­ra kung­ar med ho­nom i tu­sen år.

7Och när de tu­sen åren har gått skall Sa­tan släppas lös ur sitt fäng­el­se. 8Och han skall gå ut och förföra fol­ken i jor­dens fy­ra hörn, Gog och Ma­gog, och sam­la dem till stri­den, och de­ras an­tal är som ha­vets sand. 9Och de drog upp till den höga slätten på jor­den och om­ring­a­de de he­li­gas läger och den äls­ka­de sta­den. Och eld föll från him­len och förtärde dem. 10Och djävu­len som förförde dem kas­ta­des i sam­ma sjö av eld och sva­vel som odju­ret och den fals­ke pro­fe­ten, och de skall plågas dag och natt i evig­he­ters evig­het.

Li­vets bok öpp­nas

11Och jag såg en stor vit tron och ho­nom som sit­ter på den, och jor­den och him­len flyd­de inför ho­nom, och det fanns in­te läng­re någon plats för dem. 12Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tro­nen, och böcker­na öpp­na­des. Och ännu en bok öpp­na­des, li­vets bok. Och de döda dömdes ef­ter vad som stod i böcker­na, ef­ter si­na gärning­ar. 13Och ha­vet gav till­ba­ka de döda som var i det, och döden och döds­ri­ket gav till­ba­ka de döda som var i dem, och var och en dömdes ef­ter si­na gärning­ar. 14Och döden och döds­ri­ket kas­ta­des i den brin­nan­de sjön. Det­ta är den and­ra döden, den brin­nan­de sjön. 15Och var och en som in­te fanns upp­skri­ven i li­vets bok kas­ta­des i den brin­nan­de sjön.

Upp 21:1-5

En ny him­mel och en ny jord

21 1Och jag såg en ny him­mel och en ny jord. Ty den förs­ta him­len och den förs­ta jor­den var bor­ta, och ha­vet fanns in­te mer. 2Och jag såg den he­li­ga sta­den, det nya Je­ru­sa­lem, kom­ma ner ur him­len, från Gud, re­do som en brud som är smyc­kad för sin man. 3Och från tro­nen hörde jag en stark röst som sa­de: ”Se, Guds tält står bland människor­na, och han skall bo ibland dem, och de skall va­ra hans folk, och Gud själv skall va­ra hos dem, 4och han skall tor­ka al­la tårar från de­ras ögon. Döden skall in­te fin­nas mer, och ing­en sorg och ing­en kla­gan och ing­en smärta skall fin­nas mer. Ty det som en gång var är bor­ta.” 5Och han som satt på tro­nen sa­de: ”Se, jag gör all­ting nytt.” Och han sa­de: ”Skriv, ty des­sa ord är trovärdi­ga och san­na.”

<< Föregående 1 Nästa >>