Sök

Sökningen gav 2 träffar. Visar resultat 1 till 2.

<< Föregående 1 Nästa >>

Jak 3:1-12

Tung­an är en eld

3 1Mi­na bröder, bli in­te lära­re al­le­sam­mans, ni vet att vi får en sträng­a­re dom, 2ty vi felar al­la på många sätt. Den som in­te felar i sitt tal, han är full­kom­lig, och han kan tyg­la he­la sin kropp. 3När vi lägger bet­sel i mun­nen på en häst för att han skall ly­da oss styr vi också he­la hans kropp. 4Och tänk på far­ty­gen som är så sto­ra och drivs av hårda vin­dar; ändå styr rors­man­nen dem med det lil­la rod­ret dit han vill. 5På sam­ma sätt med tung­an; den är en li­ten lem men kan skry­ta över hur myc­ket den förmår. En li­ten eld kan sätta en hel skog i brand. 6Och tung­an är en eld, själva den on­da värl­den bland våra lem­mar. Den fläckar he­la vår kropp, den sätter livs­hju­let i brand och har själv sin eld från hel­ve­tet. 7Det finns ing­en art bland fyr­fo­ta­djur, fåglar, kräldjur el­ler havs­djur som in­te kan be­tving­as och har be­tving­ats av människan. 8Men tung­an kan ing­en människa be­tvinga, ore­ger­lig och ond som den är och full av dödligt gift. 9Med den tac­kar och lo­var vi vår Her­re och fa­der, med den förban­nar vi människor­na, som är ska­pa­de till Guds av­bil­der. 10Från sam­ma mun kom­mer lovsång och förban­nel­se. Så får det in­te va­ra, mi­na bröder. 11In­te kan sam­ma källsprång ge både sött och bit­tert vat­ten? 12Och, mi­na bröder, in­te kan ett fi­kon­träd bära oli­ver el­ler en vin­stock fi­kon el­ler en saltkälla ge sötvat­ten.

Jak 3:13-4:12

Vis­het från ovan

3 13Om någon av er är vis och er­fa­ren skall han med sin go­da van­del ge prov på den mild­het som hör vis­he­ten till. 14Men har ni bit­ter av­und och självhävdel­se i era hjärtan skall ni in­te skry­ta och ta­la osan­ning. 15Sådan vis­het kom­mer in­te från ovan ut­an är jor­disk, oand­lig, de­mo­nisk. 16Där det finns av­und och självhävdel­se, där finns också oord­ning och allsköns usel­het. 17Vis­he­ten från ovan däre­mot är ren, men dess­utom frid­sam, försynt och fog­lig, rik på barmhärtig­het och go­da gärning­ar, omut­lig och upp­rik­tig. 18Rättfärdig­he­ten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.

4 1Vari­från kom­mer all kamp och strid ibland er? Är det in­te från begären som för krig i era lem­mar? 2Ni vill ha, men får ingen­ting. Ni dödar av av­und, men uppnår ingen­ting. Ni kämpar och stri­der. Ni har ingen­ting, därför att ni in­te ber. 3Ni ber, men får ingen­ting därför att ni ber il­la; ni vill ba­ra till­freds­ställa era begär.

4Ni trolösa, vet ni in­te att vänskap med värl­den be­ty­der fi­end­skap med Gud? Den som vill va­ra vän med värl­den blir fi­en­de till Gud. 5El­ler tror ni att det är tom­ma ord när skrif­ten säger: Svart­sjukt kräver Gud åt sig den an­de han har låtit bo i oss? 6Större är dock den nåd han ger oss. Därför he­ter det: Gud står emot de högmo­di­ga, men de ödmju­ka vi­sar han nåd. 7Böj er alltså un­der Gud. Stå emot djävu­len, och han skall fly för er. 8Närma er Gud, och han skall närma sig er.

Gör era händer re­na, ni syn­da­re, och re­na era hjärtan, ni tvehågs­na. 9Sörj och gråt och kla­ga. Vänd skrat­tet i tårar och glädjen i sorg. 10Ödmju­ka er inför Her­ren, och han skall upphöja er.

11Förta­la in­te varand­ra, bröder. Den som förta­lar en bro­der el­ler dömer sin bro­der förta­lar la­gen och dömer la­gen. Men dömer du la­gen är du in­te la­gens göra­re ut­an dess do­ma­re. 12Det finns ba­ra en lag­stif­ta­re och do­ma­re, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer din nästa?

<< Föregående 1 Nästa >>