Sök

Sökningen gav 4 träffar. Visar resultat 1 till 4.

<< Föregående 1 Nästa >>

Höga v 8:6f
8 6Bär mig som ett si­gill vid ditt hjärta,
som ett si­gill vid din arm.
Stark som döden är kärle­ken,
li­del­sen obe­vek­lig som gra­ven.
Dess pi­lar är flam­man­de eld,
en ljung­an­de låga.
7Mäkti­ga vat­ten kan in­te släcka kärle­ken,
flo­der kan in­te sve­pa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärle­ken,
vem skul­le ring­ak­ta ho­nom?
2 Kor 5:14-21

5 14Kristi kärlek lämnar mig ing­et val, ty jag har förstått att om en har dött för al­la, då har al­la dött. 15Och han har dött för al­la, för att de som le­ver in­te mer skall le­va för sin egen skull ut­an för ho­nom som dog och uppväck­tes för dem.

16Därför bedömer jag in­te läng­re någon på människors vis. Och om jag också har upp­fat­tat Kristus på det sättet, så gör jag det in­te nu läng­re. 17Den som är i Kristus är alltså en ny ska­pel­se, det gam­la är förbi, något nytt har kom­mit. 18Allt det­ta har sitt upp­hov i Gud, som har förso­nat oss med sig ge­nom Kristus och ställt mig i förso­ning­ens tjänst. 19Ty Gud förso­na­de he­la värl­den med sig ge­nom Kristus: han ställ­de in­te människor­na till svars för de­ras över­trädel­ser, och han anförtrod­de mig bud­ska­pet om den­na förso­ning. 20Jag är alltså Kristi sände­bud, och Gud ma­nar er ge­nom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt förso­na er med Gud. 21Han som in­te viss­te vad synd var, ho­nom gjor­de Gud till ett med syn­den för vår skull, för att vi ge­nom ho­nom skul­le bli till ett med Guds rättfärdig­het.

Mark 10:32-45

Tred­je förutsägel­sen om Människo­so­nens li­dan­de

10 32De var nu på väg upp mot Je­ru­sa­lem, och Je­sus gick först. De var fyll­da av bävan, och de and­ra som följ­de med var rädda. Då sam­la­de han de tolv och ta­la­de om för dem vad som skul­le hända med ho­nom: 33”Vi går nu upp till Je­ru­sa­lem. Människo­so­nen skall utlämnas åt överste­präster­na och de skriftlärda, och de skall döma ho­nom till döden och utlämna ho­nom åt hed­ning­ar­na, 34som skall göra narr av ho­nom och spot­ta på ho­nom, pryg­la ho­nom och döda ho­nom, och ef­ter tre da­gar skall han upp­stå.”

Lärjung­ar­na som vil­le ha he­ders­plat­sen

35Ja­kob och Jo­han­nes, Se­be­dai­os söner, gick fram till ho­nom och sa­de: ”Mästa­re, vi vill be dig om en sak.” – 36”Vad vill ni att jag skall göra för er?” fråga­de han. 37De sva­ra­de: ”Låt oss få sit­ta bred­vid dig i din härlig­het, den ene till höger och den and­re till väns­ter.” 38Je­sus sa­de: ”Ni vet in­te vad ni ber om. Kan ni dric­ka den bäga­re som jag dric­ker el­ler döpas med det dop som jag döps med?” 39De sva­ra­de: ”Ja, det kan vi.” Je­sus sa­de: ”Den bäga­re som jag dric­ker skall ni få dric­ka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. 40Men plat­ser­na till höger och väns­ter om mig kan jag ba­ra ge dem som har bestämts därtill.” 41När de and­ra tio hörde det­ta blev de förar­ga­de på Ja­kob och Jo­han­nes. 42Je­sus kal­la­de till sig dem och sa­de: ”Ni vet att de som räknas som härs­ka­re är her­rar över si­na folk och att furs­tar­na har mak­ten över fol­ken. 43Men så är det in­te hos er. Den som vill va­ra stor bland er skall va­ra de and­ras tjäna­re, 44och den som vill va­ra den förs­te bland er skall va­ra al­las slav. 45Människo­so­nen har in­te kom­mit för att bli tjänad ut­an för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Ps 86:5-11
86 5Ja, Her­re, du är god, du förlåter,
rik på kärlek till al­la som åkal­lar dig.
6Her­re, lyss­na till min bön,
hör mig när jag ber.
7I nödens stund ro­par jag till dig,
och du sva­rar mig.
8Her­re, bland gu­dar­na är ing­en som du,
inga gärning­ar är som di­na.
9Al­la de folk du har ska­pat
skall kom­ma och till­be inför dig, Her­re,
och de skall ära ditt namn.
10Ty du är stor, du gör un­der,
du en­sam är Gud.
11Vi­sa mig, Her­re, din väg,
så att jag kan vand­ra i din san­ning.
Lär mig att hel­hjärtat vörda ditt namn.

<< Föregående 1 Nästa >>