Sök

Sökningen gav 14 träffar. Visar resultat 1 till 14.

<< Föregående 1 Nästa >>

Dan 7:9-14

7 9Se­dan såg jag tron­sto­lar sättas fram och en uråld­rig man slå sig ner. Hans kläder var snövi­ta, och håret på hans hu­vud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hju­len därun­der flam­man­de eld. 10En ström av eld flöt fram från plat­sen där han satt. Tu­sen och åter tu­sen betjäna­de ho­nom, ti­o­tu­sen och åter ti­o­tu­sen stod där inför ho­nom. Så tog do­ma­re plats och böcker öpp­na­des. 11Jag såg se­dan hur dju­ret blev dödat på grund av de sto­ra ord som hor­net ta­la­de; krop­pen brändes upp och förin­ta­des. 12Och de and­ra dju­ren beröva­des sin makt men fick fortsätta att le­va in­till fast­ställd tid och stund.

13Jag såg vi­da­re i sy­ner­na om nat­ten hur en som lik­na­de en människa kom med him­lens sky­ar; han nal­ka­des den uråld­ri­ge och fördes fram inför ho­nom. 14Åt ho­nom gavs makt, ära och her­ravälde, så att människor av al­la folk, na­tio­ner och språk skul­le tjäna ho­nom. Hans välde är evigt, det skall ald­rig upphöra, och hans ri­ke skall ald­rig gå un­der.

Jes 1:9
1 9Om in­te Her­ren Se­ba­ot
lämnat en spill­ra av oss,
då vo­re vi som So­dom,
Go­mor­ra skul­le vi lik­na.
Jes 11:11

Her­ren låter sitt folk kom­ma hem

11 11Den da­gen skall Her­ren åter lyf­ta sin hand för att friköpa dem som är kvar av hans folk, dem som är kvar i As­sy­ri­en och Egyp­ten, Pa­tros och Kush, Elam och Shi­nar, Ha­mat och kustländer­na.

Jer 23:3

23 3Jag skall själv sam­la dem som finns kvar av mi­na får från al­la de länder dit jag fördri­vit dem och föra dem till­ba­ka till de­ras be­tes­mar­ker. Där skall de bli frukt­sam­ma och föröka sig.

Mik 2:12

Her­ren skall sam­la sitt folk

2 12Jag skall sam­la er al­la, he­la Ja­kob,
åter­sto­den av Is­ra­el skall jag före­na
som man sam­lar fåren i fållan
och hjor­den på be­tes­plat­sen
- en sor­lan­de människo­ska­ra.
2 Kor 5:10

5 10Ty al­la skall vi stå inför Kristi dom­stol, såda­na vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort un­der sitt jor­dis­ka liv, gott som ont.

1 Pet 1:16-19

1 16Det står ju skri­vet: Ni skall va­ra he­li­ga, ty jag är he­lig. 17Om ni säger Fa­der när ni åkal­lar ho­nom som dömer var och en ef­ter hans gärning­ar ut­an hänsyn till per­son, lev då i guds­fruk­tan un­der den tid ni vis­tas här. 18Ni vet att det in­te var med förgäng­li­ga ting, sil­ver el­ler guld, som ni friköptes från det me­ningslösa liv som ni över­ta­git från era fäder. 19Nej, det var med blo­det från ett lamm ut­an fel el­ler fläck, Kristi dyr­ba­ra blod.

1 Pet 4:17

4 17Ty nu är ti­den in­ne för do­men, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, hur blir då slu­tet för dem som in­te vill tro på Guds evan­ge­li­um?

2 Pet 3:10-14

3 10Men Her­rens dag kom­mer som en tjuv. Den da­gen skall him­lar­na försvin­na med dån, him­la­krop­par­na upplösas i eld och jor­den och allt som människan gjort där förgås. 11När nu allt det­ta skall upplösas, då måste ni le­va he­ligt och fromt på al­la sätt 12me­dan ni väntar på Guds dag och påskyn­dar dess an­komst, da­gen som får him­lar­na att upplösas i eld och him­la­krop­par­na att smälta i het­ta. 13Men ef­ter hans löfte väntar vi på nya him­lar och en ny jord där rättfärdig­het bor.

Slutförma­ning­ar

14Därför skall ni, mi­na kära, me­dan ni väntar på det­ta, göra allt ni kan för att Gud skall fin­na att ni le­ver i frid, re­na och oförvit­li­ga.

Jud 3

De fals­ka lärar­na skall drab­bas av do­men

3Mi­na kära, i min sto­ra iver att skri­va till er om vår ge­men­sam­ma fräls­ning känner jag mig tvung­en att sända er en ma­ning att kämpa för den tro som en gång för al­la har anförtrotts de he­li­ga.

Jud 14

14Om des­sa människor pro­fe­te­ra­de He­nok i den sjun­de ge­ne­ra­tio­nen ef­ter Adam: ”Se, Her­ren kom­mer med si­na tu­sen­tals he­li­ga

Upp 12:17

12 17Och dra­ken ra­sa­de mot kvin­nan och gick bort för att stri­da mot hen­nes and­ra barn, mot dem som håller Guds bud och har Je­su vitt­nesbörd.

Upp 14:6-12

Tre äng­lar på him­len vars­lar om do­men

14 6Och jag såg en an­nan äng­el fly­ga över him­lens mitt. Han ha­de ett evigt evan­ge­li­um att förkun­na för jor­dens invåna­re, för al­la länder och stam­mar och språk och folk, 7och han sa­de med hög röst: ”Fruk­ta Gud och ge ho­nom er hyll­ning, ty stun­den för hans dom är in­ne. Till­be ho­nom som har ska­pat him­len och jor­den och ha­vet och vat­tenkällor­na.”

8Och ef­ter följ­de ännu en äng­el, en and­ra, som sa­de: ”Störtat, störtat är det sto­ra Ba­by­lon, för vars otukts skull al­la folk har fått dric­ka vre­dens vin.”

9Och ef­ter dem följ­de en tred­je äng­el som sa­de med hög röst: ”Den som till­ber odju­ret och dess bild och tar emot dess märke på sin pan­na el­ler sin hand, 10han skall få dric­ka Guds vre­des vin, som hällts upp oblan­dat i Guds vre­des bäga­re, och han skall pi­nas med eld och sva­vel inför de he­li­ga äng­lar­na och inför Lam­met. 11Och röken från de­ras pi­na sti­ger i evig­he­ters evig­het, och de får ing­en lätt­nad va­re sig dag el­ler natt, des­sa som till­ber odju­ret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn. 12Här behövs uthållig­het hos de he­li­ga, hos dem som be­va­rar Guds bud och tron på Je­sus.”

Upp 18:1-4

Ba­by­lons fall

18 1Se­dan såg jag en an­nan äng­el kom­ma ner från him­len. Han ha­de stor makt, och jor­den lys­tes upp av hans härlig­het. 2Och han ro­pa­de med stark röst: ”Störtat, störtat är det sto­ra Ba­by­lon. Det har bli­vit ett tillhåll för de­mo­ner, ett näste för al­la ore­na an­dar, ett näste för al­la ore­na och av­skyvärda fåglar. 3Ty för hen­nes otukts skull har al­la folk fått dric­ka vre­dens vin, och jor­dens kung­ar har ho­rat med hen­ne, och jor­dens köpmän har bli­vit ri­ka ge­nom hen­nes makt och lyx.”

4Och jag hörde en an­nan röst från him­len säga: ”Dra bort från hen­ne, mitt folk, så att ni in­te del­tar i hen­nes syn­der och drab­bas av hen­nes plågor.

<< Föregående 1 Nästa >>