Sök

Sökningen gav 10 träffar. Visar resultat 1 till 10.

<< Föregående 1 Nästa >>

Apg 6:1-7

Sju med­hjälpa­re ut­ses

6 1Vid den­na tid, då lärjung­ar­nas an­tal ständigt växte, börja­de de gre­kisk­ta­lan­de ju­dar­na kla­ga över att de infödda ju­dar­na åsi­do­sat­te de­ras änkor vid den dag­li­ga ut­spis­ning­en. 2De tolv kal­la­de sam­man al­la lärjung­ar­na och sa­de: ”Det är in­te rik­tigt att vi skall försum­ma Guds ord för att ord­na med målti­der. 3Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott an­se­en­de och är fyll­da av an­de och vis­het, så sätter vi dem till såda­na upp­gif­ter. 4Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt or­dets tjänst.” 5Al­la de försam­la­de gil­la­de försla­get, och de val­de Ste­fa­nos, en man fylld av tro och he­lig an­de, Fi­lip­pos, Procho­ros, Ni­ka­nor, Ti­mon, Par­me­nas och Niko­la­os, en pro­se­lyt från An­ti­ochia, 6och förde dem fram till apost­lar­na, som bad en bön och la­de si­na händer på dem.

7Guds ord vann sprid­ning, och an­ta­let lärjung­ar i Je­ru­sa­lem steg kraf­tigt. Även en stor mängd präster börja­de om­fat­ta tron.

Rom 12:4-8

12 4Ty lik­som vi har en en­da kropp men många lem­mar, al­la med oli­ka upp­gif­ter, 5så utgör vi, fast många, en en­da kropp i Kristus, men var för sig är vi lem­mar som är till för varand­ra. 6Vi har oli­ka gåvor allt ef­ter den nåd vi har fått: pro­fe­tisk gåva i förhållan­de till vår tro, 7tjänan­dets gåva hos den som tjänar, un­der­vis­ning­ens gåva hos den som un­der­vi­sar, 8tröstens gåva hos den som tröstar och förma­nar, gåvan att fri­kos­tigt de­la med sig, att va­ra ni­tisk som le­da­re och att med glatt hjärta vi­sa barmhärtig­het.

1 Kor 12:7-11

12 7Hos var och en fram­träder An­den så att den blir till nyt­ta. 8Den ene får ge­nom An­den gåvan att med­de­la vis­het, den and­re kan med sam­ma An­des hjälp med­de­la kun­skap. 9En får tron ge­nom An­den, en an­nan ge­nom sam­ma An­de gåvan att bo­ta, 10en an­nan får kraft att göra un­der. En får förmågan att ta­la pro­fe­tiskt, en an­nan att skil­ja mel­lan oli­ka an­dar. En kan ta­la oli­ka slags tungo­tal, en an­nan kan tol­ka tungo­tal. 11Allt det­ta åstad­kom­mer en och sam­ma An­de ge­nom att förde­la si­na gåvor på var och en så som den själv vill.

1 Kor 12:27

12 27Ni utgör Kristi kropp och är var för sig de­lar av den.

1 Kor 12:28

12 28I sin försam­ling har Gud gjort några till apost­lar, and­ra till pro­fe­ter, and­ra till lära­re; åt några har han gett gåvan att göra un­der, att bo­ta sju­ka, att hjälpa, att sty­ra, att ta­la oli­ka slags tungo­tal.

Ef 4:8

4 8Därför he­ter det: Han steg upp i höjden och tog fång­ar, han gav människor­na gåvor.

Ef 4:11-16

4 11Så gjor­de han några till apost­lar, and­ra till pro­fe­ter, till förkun­na­re el­ler till her­dar och lära­re. 12De skall göra de he­li­ga me­ra full­kom­li­ga och däri­ge­nom utföra sin tjänst och byg­ga upp Kristi kropp, 13tills vi al­la kom­mer fram till en­he­ten i tron och i kun­ska­pen om Guds son, blir full­vux­na och når en mog­nad som sva­rar mot Kristi full­het. 14Vi skall in­te läng­re va­ra barn och låta oss dri­vas om­kring av al­la läro­vin­dar, in­te va­ra lek­bol­lar för människor­na, som vill spri­da vill­fa­rel­se med si­na be­drägli­ga påfund. 15Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid san­ning­en och växa i al­la av­se­en­den så att vi före­nas med ho­nom som är hu­vu­det, Kristus. 16Han låter he­la krop­pen fo­gas sam­man och hållas ihop ge­nom att al­la le­der­na hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt var­je särskild del. Då växer he­la krop­pen till och byggs upp i kärlek.

1 Tim 3:1-13

3 1Det är ett ord att li­ta på.

Försam­lings­le­da­ren och hans med­hjälpa­re

Den som öns­kar bli försam­lings­le­da­re ef­ter­strävar ett vik­tigt ar­be­te. 2Därför måste försam­lings­le­da­ren va­ra höjd över allt klan­der, gift ba­ra en gång, nyk­ter, behärs­kad, an­ständig, gästfri och en god lära­re. 3Han får in­te miss­bru­ka vin och in­te va­ra hårdhänt ut­an skall va­ra försynt och frid­sam och fri från pen­ning­begär. 4Han skall kun­na sty­ra sitt hus och få si­na barn att un­der­ord­na sig, allt i värdi­ga for­mer. 5För hur skall någon som in­te kan sty­ra sitt eget hus kun­na ta hand om Guds försam­ling? 6Han får in­te va­ra nyomvänd, så att han blir högmo­dig och fal­ler un­der djävu­lens dom. 7Dess­utom måste han ha gott ryk­te bland ut­omståen­de, så att han in­te blir förhånad och går i djävu­lens fälla.

8På sam­ma sätt skall med­hjälpar­na va­ra värdi­ga och upp­rik­ti­ga. De får in­te va­ra be­giv­na på vin el­ler lyst­na på peng­ar. 9De skall före­na trons hem­lig­het med ett rent uppsåt. 10Men först skall också de prövas, se­dan får de bli med­hjälpa­re om det in­te finns något att anföra mot dem. 11Är de kvin­nor skall de på sam­ma sätt upp­träda värdigt, in­te förta­la någon ut­an va­ra nykt­ra och pålit­li­ga i allt. 12En med­hjälpa­re får in­te va­ra gift mer än en gång och skall kun­na sty­ra si­na barn och sitt hus. 13De som sköter sin tjänst väl får en god ställ­ning och kan vi­sa stor frimo­dig­het i sin tro på Kristus Je­sus.

1 Pet 4:10

4 10Tjäna varand­ra, var och en med den nådegåva han har fått, som go­da förval­ta­re av Guds nåd i dess många for­mer.

1 Pet 4:11

4 11Den som ta­lar skall kom­ma ihåg att han får si­na ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styr­ka Gud ger. Låt Gud förhärli­gas i allt det­ta ge­nom Je­sus Kristus. Hans är härlig­he­ten och mak­ten i evig­he­ters evig­het, amen.

<< Föregående 1 Nästa >>