Sök

Sökningen gav 4 träffar. Visar resultat 1 till 4.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Kung 19:19-21

Elisha kal­las till pro­fet

19 19Elia gick däri­från. När han fann Elisha, Sha­fats son, var den­ne ute och plöjde. Tolv par ox­ar ha­de han framför sig, det tolf­te körde han själv. Elia gick fram och kas­ta­de sin man­tel över ho­nom. 20Då lämna­de Elisha ox­ar­na och sprang ef­ter Elia och bad ho­nom: ”Låt mig först gå och kys­sa min far och mor till av­sked, se­dan skall jag följa dig.” Elia sva­ra­de: ”Gå till­ba­ka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?” 21Elisha gick till­ba­ka, tog de båda ox­ar­na och slak­ta­de dem. Med oket som bräns­le tilla­ga­de han köttet och gav det åt fol­ket att äta. Se­dan bröt han upp och följ­de Elia som hans tjäna­re.

Ps 15

Psalm 15

15 1En psalm av Da­vid.

Her­re, vem får gästa ditt tält?
Vem får bo på ditt he­li­ga berg?
2Den som le­ver oförvit­ligt och gör det rätta
och är sann i tal och tan­ke.
3Den som in­te går med förtal,
in­te vållar sin nästa ska­da
och in­te smädar sin gran­ne.
4Den som förak­tar den förkast­li­ge
men ärar dem som fruk­tar Her­ren.
Den som håller sin ed fast det står ho­nom dyrt.
5Den som in­te ger lån mot ränta
och in­te kan mu­tas att fälla en oskyl­dig.
Den som hand­lar så står all­tid trygg.
1 Kor 9:19-26

Allt för att vin­na så många som möjligt

9 19Fri och obe­ro­en­de av al­la har jag alltså gjort mig till al­las slav för att vin­na så många som möjligt. 20För att vin­na ju­dar har jag för dem va­rit som en ju­de. För att vin­na dem som står un­der la­gen har jag för dem va­rit som en som står un­der la­gen, fast jag själv in­te står un­der la­gen. 21För att vin­na dem som är ut­an lag har jag för dem va­rit som en som är ut­an lag, fast jag in­te är ut­an Guds lag, jag har ju Kristi lag. 22För att vin­na de sva­ga har jag inför dem va­rit svag. Allt har jag va­rit inför al­la, för att åtminsto­ne rädda några. 23Allt gör jag för evan­ge­li­ets skull, för att också jag skall få del av dess löften.

24Ni vet ju att al­la löpar­na i en tävling spring­er men att ba­ra en får pri­set. Löp då för att vin­na det. 25Var och en som tävlar måste försa­ka allt – löpa­ren gör det för en krans som viss­nar, vi för en som ald­rig viss­nar. 26Jag har målet i sik­te när jag löper, och jag slår in­te i luf­ten när jag box­as.

Luk 9:51-62

I en sa­ma­risk by

9 51När ti­den var in­ne för hans upp­ta­gan­de till him­len vände han si­na steg mot Je­ru­sa­lem, 52och han skic­ka­de budbära­re före sig. De gav sig av och gick in i en sa­ma­risk by för att förbe­re­da hans an­komst. 53Men man vil­le in­te ta emot ho­nom, ef­tersom han ha­de vänt si­na steg mot Je­ru­sa­lem. 54Då sa­de hans lärjung­ar Ja­kob och Jo­han­nes: ”Her­re, skall vi kal­la ner eld från him­len som förgör dem?” 55Men han vände sig om och tillrätta­vi­sa­de dem, 56och de fort­sat­te till en an­nan by.

Att följa Je­sus

57När de kom vand­ran­de på vägen sa­de en man till ho­nom: ”Jag skall följa dig vart du än går.” 58Je­sus sva­ra­de: ”Rävar­na har ly­or och him­lens fåglar har bon, men Människo­so­nen har ing­et ställe där han kan vi­la sitt hu­vud.” 59Till en an­nan sa­de han: ”Följ mig!” Men man­nen sva­ra­de: ”Her­re, låt mig först gå och be­gra­va min far.” 60Då sa­de Je­sus: ”Låt de döda be­gra­va si­na döda, men gå själv och förkun­na Guds ri­ke.” 61En an­nan man sa­de: ”Jag skall följa dig, her­re, men låt mig först ta farväl av dem där hem­ma.” 62Je­sus sva­ra­de: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plo­gen, han pas­sar in­te för Guds ri­ke.”

<< Föregående 1 Nästa >>