Sök

Sökningen gav 21 träffar. Visar resultat 1 till 21.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 7:2

7 2Av al­la re­na fyr­fo­ta­djur skall du ta med dig sju par av var­je art, ha­nar och ho­nor, och av al­la djur som in­te är re­na skall du ta ett par, ha­ne och ho­na –

2 Mos 20:15

20 15Du skall in­te stjäla.

3 Mos 11

Ren­hets­la­gar (kap. 11–15)

La­gen om re­na och ore­na djur

11 1Her­ren ta­la­de till Mo­se och Aron:

2Säg till is­ra­e­li­ter­na: Det­ta är de djur som ni får äta bland land­dju­ren: 3al­la som har helt kluv­na klövar och som idiss­lar, dem får ni äta. 4Men des­sa får ni in­te äta, fast de idiss­lar el­ler har klövar: ka­me­len, ty den idiss­lar men har in­te klövar, den skall va­ra oren för er; 5klipp­grävling­en, ty den idiss­lar men har in­te klövar, den skall va­ra oren för er; 6ha­ren, ty den idiss­lar men har in­te klövar, den skall va­ra oren för er; 7svi­net, ty det har vis­ser­li­gen helt kluv­na klövar men idiss­lar in­te, det skall va­ra orent för er. 8Av de­ras kött får ni in­te äta, och de­ras döda krop­par får ni in­te vidröra. De skall va­ra ore­na för er.

9Det­ta är vad ni får äta av allt som le­ver i vat­ten: allt som har fe­nor och fjäll och le­ver i ha­vens och flo­der­nas vat­ten får ni äta. 10Men allt i hav och flo­der som in­te har fe­nor och fjäll – va­re sig smådjur el­ler and­ra vat­ten­djur – det skall gälla som något av­skyvärt för er. 11Av­skyvärda skall de va­ra för er; av de­ras kött får ni in­te äta, och de­ras döda krop­par skall ni be­trak­ta med av­sky. 12Al­la vat­ten­djur som sak­nar fe­nor och fjäll skall gälla som något av­skyvärt för er.

13Följan­de fåglar skall ni be­trak­ta med av­sky; de får in­te ätas, de är något av­skyvärt: örnen, lammga­men, gråga­men, 14gla­dan, fal­kar av al­la ar­ter, 15kor­par av al­la ar­ter, 16bergu­ven, jor­dugg­lan, hornugg­lan och hökar av al­la ar­ter, 17kattugg­lan, fis­ku­ven, tornugg­lan, 18mi­nervaugg­lan, pe­li­ka­nen, smuts­ga­men, 19hägern, pi­pa­re av al­la ar­ter, härfågeln och flad­der­mu­sen.

20Al­la be­ving­a­de, fyr­ben­ta smådjur skall gälla som något av­skyvärt för er. 21Men av al­la be­ving­a­de, fyr­ben­ta smådjur får ni äta dem som utöver de and­ra be­nen har hopp­ben. 22Av dem får ni äta följan­de: vand­rings­gräshop­por, so­lam­gräshop­por, har­gol­gräshop­por och ha­gav­gräshop­por av al­la ar­ter. 23Al­la and­ra be­ving­a­de smådjur som har fy­ra ben skall gälla som något av­skyvärt för er.

24Följan­de djur blir ni ore­na av – den som rör vid de­ras döda krop­par blir oren till kvällen, 25och den som bu­rit en sådan kropp skall tvätta si­na kläder och va­ra oren till kvällen: 26al­la djur som har klövar – men in­te helt kluv­na – och som in­te idiss­lar skall gälla som ore­na för er. Den som rör vid dem blir oren. 27Al­la fyr­fo­ta­djur som går på tas­sar skall gälla som ore­na för er. Den som rör vid de­ras döda krop­par blir oren till kvällen, 28och den som bu­rit en sådan kropp skall tvätta si­na kläder och va­ra oren till kvällen. De skall gälla som ore­na för er.

29Av de smådjur som rör sig på mar­ken skall ni hålla des­sa för ore­na: vess­lan, råttan, ödlor av al­la ar­ter, 30gec­koödlan, koaödlan, le­taaödlan, sa­la­man­dern och ka­me­le­on­ten. 31Av al­la smådjur skall des­sa gälla som ore­na för er. Var och en som rör vid dem när de dött blir oren till kvällen. 32Allt som ett sådant dött djur råkar fal­la på blir orent, va­re sig det är ett träföremål el­ler ett klädes­plagg el­ler något av skinn el­ler av säck­tyg el­ler något an­nat bruksföremål. Det skall sköljas i vat­ten och va­ra orent till kvällen. Se­dan är det rent igen. 33Fal­ler ett sådant djur ner i ett lerkärl blir dess in­nehåll orent. Kärlet skall ni kros­sa. 34All mat som an­nars kun­de ätas men som kom­mit i beröring med vatt­net blir oren, och all dryck som an­nars kun­de dric­kas blir i ett sådant kärl oren. 35Allt som ett sådant dött djur fal­ler på blir orent. Om det är en bak­ugn el­ler en härd, skall den ri­vas, den är oren. Den skall gälla som oren för er. 36Men en källa el­ler en cistern förblir ren. En­dast den som rör vid det döda dju­ret blir oren. 37Fal­ler dju­ret ner i säd som skall sås, förblir säden ren, 38men om säden har bli­vit fuk­tig och ett dött djur fal­ler ner i den, skall säden gälla som oren för er.

39Om något av de land­djur som ni får äta skul­le dö, blir den som rör vid dess döda kropp oren till kvällen. 40Den som ätit av den döda krop­pen skall tvätta si­na kläder och va­ra oren till kvällen. Den som bu­rit en sådan kropp skall också tvätta si­na kläder och va­ra oren till kvällen.

41Al­la smådjur som kry­per på mar­ken är något av­skyvärt, de får in­te ätas. 42Al­la smådjur som kry­per på mar­ken, va­re sig de krälar på bu­ken el­ler går på fy­ra el­ler fle­ra ben, dem får ni in­te äta, de är något av­skyvärt. 43Gör er in­te själva till något av­skyvärt ge­nom ett sådant djur! Ak­ta er för oren­he­ten från dem så att ni in­te själva blir ore­na! 44Jag är Her­ren, er Gud: ni skall va­ra he­li­ga och förbli he­li­ga, ty jag är he­lig. Ni skall in­te ore­na er ge­nom några av de djur som kry­per på mar­ken. 45Jag är Her­ren som förde er ut ur Egyp­ten för att jag skul­le va­ra er Gud. Ni skall va­ra he­li­ga, ty jag är he­lig.

46Det­ta är la­gen om land­dju­ren, fåglar­na och al­la djur som le­ver i vatt­net och om allt som kry­per på mar­ken. 47Så skall ni kun­na skil­ja mel­lan orent och rent, mel­lan djur som får ätas och djur som in­te får ätas.

Ps 106:3
106 3Lyck­li­ga de som ger akt på det rätta
och all­tid hand­lar rättfärdigt.
Rom 12:1

And­lig gudstjänst

12 1Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtig­het, att frambära er själva som ett le­van­de och he­ligt of­fer som be­ha­gar Gud. Det skall va­ra er and­li­ga gudstjänst.

Rom 12:2

12 2An­pas­sa er in­te ef­ter den­na värl­den, ut­an låt er förvand­las ge­nom förny­el­sen av era tan­kar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vil­ja: det som är gott, be­ha­gar ho­nom och är full­kom­ligt.

1 Kor 6:19

6 19Vet ni in­te att er kropp är ett tem­pel för den he­li­ga an­den, som ni har in­om er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör in­te er själva.

1 Kor 6:20

6 20Gud har köpt er och pri­set är be­talt. Ära då Gud med er kropp.

1 Kor 10:31

10 31Om ni äter el­ler dric­ker el­ler vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.

2 Kor 6:14-7:1

6 14Gå in­te i par med de otro­en­de. Vad har rättfärdig­het med laglöshet att skaf­fa, och vad har lju­set ge­men­samt med mörk­ret? 15Hur rim­mar Kristus med Be­li­ar, och vad före­nar den tro­en­de med den otro­en­de? 16Hur kan Guds tem­pel förli­kas med av­gu­dar? Vi är den le­van­de Gu­dens tem­pel, ty Gud har sagt: Jag skall bo och vand­ra mitt ibland dem och va­ra de­ras Gud, och de skall va­ra mitt folk. 17Därför säger Her­ren: Dra bort från dem och skilj er från dem. Rör in­te vid det som är orent. Då skall jag ta emot er, 18och jag skall va­ra er fa­der, och ni skall va­ra mi­na söner och dött­rar, säger Her­ren, allhärs­ka­ren. 7 1Mi­na kära barn, det­ta är de löften vi har. Låt oss därför re­na oss från allt som be­fläckar kropp och an­de och i guds­fruk­tan nå fram till he­lig­het.

2 Kor 10:5

10 5och allt som trot­sigt re­ser sig mot kun­ska­pen om Gud, jag gör var­je tan­ke till en ly­dig fånge hos Kristus

Ef 5:1-21

5 1Ta alltså Gud till föredöme, som hans äls­ka­de barn. 2Lev i kärlek, så som Kristus har äls­kat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en of­fergåva, ett välluk­tan­de of­fer åt Gud. 3Otukt och an­nan oren­het el­ler självisk­het får det in­te ens va­ra tal om bland er, det an­står in­te de he­li­ga. 4In­te hel­ler oanständigt och tanklöst el­ler lätt­sin­nigt tal – sådant pas­sar sig in­te – ut­an ba­ra tacksägel­se till Gud. 5Ni vet ju myc­ket väl att ing­en kan få del i Kristi och Guds ri­ke om han är otuk­tig el­ler oren el­ler självisk, alltså av­gu­da­dyr­ka­re. 6Låt ing­en lu­ra er med tom­ma ord, det är sådant som drar Guds vre­de över olyd­na­dens människor. 7Ha därför ingen­ting med dem att göra.

Lju­sets barn

8En gång var ni mörker, men i Her­ren har ni nu bli­vit ljus. 9Lev som lju­sets barn – lju­set bär frukt öve­rallt där det finns god­het, rättfärdig­het och san­ning – 10och tänk på vad Her­ren vill ha. 11Ta in­te del i mörkrets ofrukt­ba­ra gärning­ar. Mer än så, av­slöja dem – 12vad sådant folk har för sig i skymun­dan är en skam till och med att ta­la om. 13Men när allt­sam­mans av­slöjas av lju­set blir det syn­ligt, 14för öve­rallt där något blir syn­ligt finns ljus. Därför he­ter det: ”Vak­na, du som so­ver, stå upp från de döda, och Kristus skall ly­sa över dig.”

15Se alltså no­ga upp med hur ni le­ver, in­te som ovi­sa människor ut­an som vi­sa. 16Ta väl va­ra på den tid som är kvar, ty da­gar­na är on­da. 17Var därför ald­rig oförståndi­ga, ut­an sök förstå vad som är Her­rens vil­ja. 18Be­ru­sa er in­te med vin, där börjar last­bar­he­ten, ut­an låt er upp­fyl­las av an­de 19och ta­la till varand­ra med psal­mer och hym­ner och and­lig sång. Sjung och spe­la för Her­ren av he­la ert hjärta, 20och tac­ka all­tid vår Gud och fa­der för allt i vår her­re Je­su Kristi namn.

Den krist­na fa­mil­jen

21Un­der­ord­na er varand­ra i vörd­nad för Kristus.

Fil 2:4

2 4Tänk in­te ba­ra på ert eget bästa ut­an också på and­ras.

Fil 4:8

4 8Och så, mi­na bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att äls­ka och ak­ta, allt som kal­las dygd och allt som förtjänar beröm, ta fas­ta på allt det­ta.

1 Tim 2:9

2 9Li­kaså skall kvin­nor­nas pryd­nad va­ra ett an­ständigt, blyg­samt och återhåll­samt upp­trädan­de, in­te konst­ful­la håruppsätt­ning­ar och guld el­ler pärlor el­ler dyr­ba­ra kläder,

1 Tim 2:10

2 10ut­an go­da gärning­ar, som det an­står kvin­nor som vill gälla för att va­ra gud­fruk­ti­ga.

Tit 2:11

2 11Ty Guds nåd har bli­vit syn­lig som en rädd­ning för al­la människor.

Tit 2:12

2 12Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och den­na värl­dens begär och att le­va an­ständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är,

1 Pet 3:14

3 14Om ni också får li­da för rättfärdig­he­tens skull är ni sa­li­ga. Var in­te rädda, låt dem in­te skrämma er.

1 Joh 2:6

2 6Den som säger att han förblir i ho­nom måste själv le­va så som han lev­de.

3 Joh 2

2Käre bro­der, jag hop­pas att allt står väl till och att du är frisk. Att det står väl till med din själ vet jag.

<< Föregående 1 Nästa >>