Sök

Sökningen gav 22 träffar. Visar resultat 1 till 22.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 3:15
3 15Jag skall väcka fi­end­skap mel­lan dig och kvin­nan,
mel­lan din av­kom­ma och hen­nes:
de skall tram­pa på ditt hu­vud
och du skall hug­ga dem i hälen.”
Ps 22:2
22 2Min Gud, min Gud, varför har du över­gi­vit mig?
Jag ro­par förtviv­lat, men du är långt bor­ta.
Jes 53
53 1Vem av oss trod­de på det vi hörde,
för vem var Her­rens makt up­pen­bar?
2Som en späd plan­ta växte han upp inför oss,
som ett rot­skott ur torr mark.
Han ha­de ing­et ståtligt ytt­re
som drog våra blic­kar till sig,
ing­et ut­se­en­de som till­ta­la­de oss.
3Han var förak­tad och över­gi­ven av al­la,
en plågad man, van vid sjuk­dom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var förak­tad, ut­an värde i våra ögon.
4Men det var våra sjuk­do­mar han bar,
våra plågor han led,
när vi trod­de att han blev straf­fad,
sla­gen av Gud, förned­rad.
5Han blev pi­nad för våra brott,
sar­gad för våra syn­der,
han tuk­ta­des för att vi skul­le he­las,
hans sår gav oss bot.
6Vi gick al­la vil­se som får,
var och en tog sin egen väg,
men Her­ren lät vår skuld drab­ba ho­nom.
7Han fann sig i li­dan­det,
han öpp­na­de in­te sin mun.
Han var som lam­met som leds till slakt
el­ler tac­kan som är tyst när hon klipps,
han öpp­na­de in­te sin mun.
8Han blev fängs­lad och dömd och fördes bort,
men vem ägna­de hans öde en tan­ke?
Han blev ute­stängd från de le­van­des land,
straf­fad för sitt folks brott.
9Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vi­la bland ogärningsmän,
fastän han ald­rig ha­de gjort något orätt,
ald­rig ta­git en lögn i sin mun.
10Men Her­ren tog sig an den han sar­gat,
bo­ta­de den som gjort sig till ett skul­dof­fer.
Han skall få ätt­ling­ar och ett långt liv,
och Her­rens vil­ja skall förverk­li­gas ge­nom ho­nom.
11När hans elände är över skall han se lju­set
och bli mättad av in­sikt.
Min tjäna­re, den rättfärdi­ge,
ger rättfärdig­het åt många
och bär de­ras skuld.
12Jag skall ge ho­nom hans an­del bland de sto­ra,
låta ho­nom de­la byte med de mäkti­ga,
för att han var be­redd att dö
och blev räknad som syn­da­re,
när han bar de mång­as skuld
och bad för syn­dar­na.
Joh 3:16

3 16Så äls­ka­de Gud värl­den att han gav den sin en­de son, för att de som tror på ho­nom in­te skall gå un­der ut­an ha evigt liv.

Joh 14:30

14 30Jag säger in­te myc­ket mer till er, ty nu kom­mer värl­dens härs­ka­re. Han har ing­en makt över mig.

Rom 1:4

1 4och ge­nom sin an­des he­lig­het blev in­satt som Guds son i makt och välde vid sin upp­ståndel­se från de döda: Je­sus Kristus, vår her­re.

Rom 3:25

3 25Gud har låtit hans blod bli ett förso­nings­of­fer för dem som tror. Så vil­le han vi­sa sin rättfärdig­het, ef­tersom han förut ha­de lämnat syn­der­na ostraf­fa­de,

Rom 4:25

4 25som blev utlämnad för våra över­trädel­sers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörel­ses skull.

Rom 8:3

8 3Det som la­gen in­te kun­de göra, ef­tersom den kom till kor­ta inför vår kötts­li­ga na­tur, det gjor­de Gud. Då han lät sin egen son bli lik en synd­full människa och sände ho­nom som ett syn­dof­fer, dömde han syn­den i människan.

Rom 8:4

8 4Därmed kun­de la­gens krav på rättfärdig­het upp­fyl­las hos oss som le­ver ef­ter vår an­de och in­te ef­ter vår kötts­li­ga na­tur.

1 Kor 15:3

15 3Bland det förs­ta jag förde vi­da­re till er var det­ta som jag själv ha­de ta­git emot: att Kristus dog för våra syn­der i en­lig­het med skrif­ter­na,

1 Kor 15:4

15 4att han blev be­gravd, att han upp­stod på tred­je da­gen i en­lig­het med skrif­ter­na

1 Kor 15:20-22

15 20Men nu har Kristus upp­stått från de döda, som den förs­te av de av­lid­na. 21Ty ef­tersom döden kom ge­nom en människa kom­mer också upp­ståndel­sen från de döda ge­nom en människa. 22Lik­som al­la dör ge­nom Adam, så skall också al­la få nytt liv ge­nom Kristus.

2 Kor 5:14

5 14Kristi kärlek lämnar mig ing­et val, ty jag har förstått att om en har dött för al­la, då har al­la dött.

2 Kor 5:15

5 15Och han har dött för al­la, för att de som le­ver in­te mer skall le­va för sin egen skull ut­an för ho­nom som dog och uppväck­tes för dem.

2 Kor 5:19-21

5 19Ty Gud förso­na­de he­la värl­den med sig ge­nom Kristus: han ställ­de in­te människor­na till svars för de­ras över­trädel­ser, och han anförtrod­de mig bud­ska­pet om den­na förso­ning. 20Jag är alltså Kristi sände­bud, och Gud ma­nar er ge­nom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt förso­na er med Gud. 21Han som in­te viss­te vad synd var, ho­nom gjor­de Gud till ett med syn­den för vår skull, för att vi ge­nom ho­nom skul­le bli till ett med Guds rättfärdig­het.

Fil 2:6-11

2 6Han ägde Guds ge­stalt men va­ka­de in­te över sin jämlik­het med Gud 7ut­an av­stod från allt och an­tog en tjäna­res ge­stalt då han blev som en av oss. När han till det ytt­re ha­de bli­vit människa 8gjor­de han sig ödmjuk och var ly­dig ända till döden, döden på ett kors. 9Därför har Gud upphöjt ho­nom över allt an­nat och gett ho­nom det namn som står över al­la and­ra namn, 10för att al­la knän skall böjas för Je­su namn, i him­len, på jor­den och un­der jor­den, 11och al­la tung­or bekänna att Je­sus Kristus är her­re, Gud fa­dern till ära.

Kol 2:15

2 15Han avväpna­de härs­kar­na och mak­ter­na och ut­sat­te dem för al­las förakt, när han tri­um­fe­ra­de över dem ge­nom Kristus.

1 Pet 2:21

2 21Det är vad ni har kal­lats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav er ett ex­em­pel för att ni skall följa i hans fotspår.

1 Pet 2:22

2 22Han be­gick in­te någon synd, och svek fanns in­te i hans mun.

1 Joh 2:2

2 2Han är det of­fer som so­nar våra syn­der och in­te ba­ra våra ut­an he­la värl­dens.

1 Joh 4:10

4 10Det­ta är kärle­ken: in­te att vi har äls­kat Gud ut­an att han har äls­kat oss och sänt sin son som förso­nings­of­fer för våra syn­der.

<< Föregående 1 Nästa >>