Sök

Sökningen gav 35 träffar. Visar resultat 1 till 35.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 3:15
3 15Jag skall väcka fi­end­skap mel­lan dig och kvin­nan,
mel­lan din av­kom­ma och hen­nes:
de skall tram­pa på ditt hu­vud
och du skall hug­ga dem i hälen.”
Jes 45:22
45 22Vänd er till mig, folk från he­la jor­den,
så skall ni bli hjälp­ta.
Jag är Gud, ing­en an­nan finns.
Jes 53
53 1Vem av oss trod­de på det vi hörde,
för vem var Her­rens makt up­pen­bar?
2Som en späd plan­ta växte han upp inför oss,
som ett rot­skott ur torr mark.
Han ha­de ing­et ståtligt ytt­re
som drog våra blic­kar till sig,
ing­et ut­se­en­de som till­ta­la­de oss.
3Han var förak­tad och över­gi­ven av al­la,
en plågad man, van vid sjuk­dom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var förak­tad, ut­an värde i våra ögon.
4Men det var våra sjuk­do­mar han bar,
våra plågor han led,
när vi trod­de att han blev straf­fad,
sla­gen av Gud, förned­rad.
5Han blev pi­nad för våra brott,
sar­gad för våra syn­der,
han tuk­ta­des för att vi skul­le he­las,
hans sår gav oss bot.
6Vi gick al­la vil­se som får,
var och en tog sin egen väg,
men Her­ren lät vår skuld drab­ba ho­nom.
7Han fann sig i li­dan­det,
han öpp­na­de in­te sin mun.
Han var som lam­met som leds till slakt
el­ler tac­kan som är tyst när hon klipps,
han öpp­na­de in­te sin mun.
8Han blev fängs­lad och dömd och fördes bort,
men vem ägna­de hans öde en tan­ke?
Han blev ute­stängd från de le­van­des land,
straf­fad för sitt folks brott.
9Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vi­la bland ogärningsmän,
fastän han ald­rig ha­de gjort något orätt,
ald­rig ta­git en lögn i sin mun.
10Men Her­ren tog sig an den han sar­gat,
bo­ta­de den som gjort sig till ett skul­dof­fer.
Han skall få ätt­ling­ar och ett långt liv,
och Her­rens vil­ja skall förverk­li­gas ge­nom ho­nom.
11När hans elände är över skall han se lju­set
och bli mättad av in­sikt.
Min tjäna­re, den rättfärdi­ge,
ger rättfärdig­het åt många
och bär de­ras skuld.
12Jag skall ge ho­nom hans an­del bland de sto­ra,
låta ho­nom de­la byte med de mäkti­ga,
för att han var be­redd att dö
och blev räknad som syn­da­re,
när han bar de mång­as skuld
och bad för syn­dar­na.
Jer 31:31-34

Det nya förbun­det

31 31Det skall kom­ma en tid, säger Her­ren, då jag skall slu­ta ett nytt förbund med Is­ra­el och med Ju­da, 32in­te ett sådant förbund som jag slöt med de­ras fäder när jag tog dem vid han­den och förde dem ut ur Egyp­ten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var de­ras her­re, säger Her­ren. 33Nej, det­ta är det förbund jag skall slu­ta med Is­ra­el när ti­den är in­ne, säger Her­ren: Jag skall lägga min lag i de­ras bröst och skri­va den i de­ras hjärtan. Jag skall va­ra de­ras Gud och de skall va­ra mitt folk. 34De skall in­te läng­re behöva un­der­vi­sa varand­ra och säga: ”Lär känna Her­ren”, ty de skall al­la känna mig, från den mins­te till den störs­te, säger Her­ren. Jag skall förlåta dem de­ras skuld, och de­ras synd skall jag in­te läng­re min­nas.

Hes 33:11

33 11Sva­ra dem: Så sant jag le­ver, säger Her­ren Gud, jag öns­kar in­te den gudlöses död. Jag vill att han upphör med si­na gärning­ar och får le­va. Vänd om! Vänd er bort från era on­da gärning­ar. Is­ra­e­li­ter, ni vill väl in­te dö?

Hes 36:25-27

36 25Se­dan skall jag bestänka er med rent vat­ten och göra er re­na. Ni har ore­nat er med al­la era av­gu­da­bil­der, men jag skall göra er re­na. 26Jag skall ge er ett nytt hjärta och fyl­la er med en ny an­de. Jag skall ta bort sten­hjärtat ur krop­pen på er och ge er ett hjärta av kött. 27Med min egen an­de skall jag fyl­la er. Jag skall se till att ni följer mi­na bud och håller er till mi­na stad­gar och le­ver ef­ter dem.

Hab 2:4
2 4Se, den fals­ke far bort med vin­den,
men tro­he­ten räddar den rättfärdi­ges liv.
Mark 9:23

9 23Je­sus sa­de: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.”

Mark 9:24

9 24Då ro­pa­de poj­kens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”

Joh 3:3-8

3 3Je­sus sva­ra­de: ”San­ner­li­gen, jag säger dig: den som in­te blir född på nytt kan in­te se Guds ri­ke.” 4Ni­ko­de­mos sva­ra­de: ”Hur kan någon födas när han är gam­mal? Han kan väl in­te kom­ma in i mo­der­li­vet och födas en gång till?” 5Je­sus sva­ra­de: ”San­ner­li­gen, jag säger dig: den som in­te blir född av vat­ten och an­de kan in­te kom­ma in i Guds ri­ke. 6Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av an­de är an­de. 7Var in­te förvånad över att jag sa­de att ni måste födas på nytt. 8Vin­den blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet in­te vari­från den kom­mer el­ler vart den far. Så är det med var och en som har fötts av an­den.”

Joh 3:16

3 16Så äls­ka­de Gud värl­den att han gav den sin en­de son, för att de som tror på ho­nom in­te skall gå un­der ut­an ha evigt liv.

Joh 16:8

16 8och när han kom­mer skall han vi­sa värl­den vad synd och rättfärdig­het och dom är.

Rom 3:21-26

Rättfärdig­het ge­nom tro

3 21Men nu har Gud up­pen­ba­rat en rättfärdig­het som in­te be­ror av la­gen men som la­gen och pro­fe­ter­na har vitt­nat om – 22en rättfärdig­het från Gud ge­nom tron på Je­sus Kristus, för al­la dem som tror. Här görs ing­en åtskill­nad. 23Al­la har syn­dat och gått mis­te om härlig­he­ten från Gud, 24och ut­an att ha förtjänat det blir de rättfärdi­ga av hans nåd, ef­tersom han har friköpt dem ge­nom Kristus Je­sus. 25Gud har låtit hans blod bli ett förso­nings­of­fer för dem som tror. Så vil­le han vi­sa sin rättfärdig­het, ef­tersom han förut ha­de lämnat syn­der­na ostraf­fa­de, 26un­der upp­sko­vets tid. I vår egen tid vil­le han vi­sa sin rättfärdig­het: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Je­sus.

Rom 8:1-4

Ett and­ligt liv i fri­het

8 1Nu blir det alltså ing­en fällan­de dom för dem som tillhör Kristus Je­sus. 2Ty den and­li­ga lag som gäller för li­vet i Kristus Je­sus har gjort mig fri från syn­dens och dödens lag. 3Det som la­gen in­te kun­de göra, ef­tersom den kom till kor­ta inför vår kötts­li­ga na­tur, det gjor­de Gud. Då han lät sin egen son bli lik en synd­full människa och sände ho­nom som ett syn­dof­fer, dömde han syn­den i människan. 4Därmed kun­de la­gens krav på rättfärdig­het upp­fyl­las hos oss som le­ver ef­ter vår an­de och in­te ef­ter vår kötts­li­ga na­tur.

Rom 8:14-17

8 14Al­la som leds av an­de från Gud är Guds söner. 15Ni har in­te fått en an­de som gör er till sla­var så att ni måste le­va i fruk­tan igen; ni har fått en an­de som ger söners rätt så att vi kan ro­pa: ”Ab­ba! Fa­der!” 16An­den själv vitt­nar till­sam­mans med vår an­de om att vi är Guds barn. 17Men är vi barn, då är vi också ar­ving­ar, Guds ar­ving­ar och Kristi me­dar­ving­ar, om vi de­lar hans li­dan­de för att också få de­la hans härlig­het.

Rom 5:6-10

5 6Me­dan vi ännu var sva­ga dog Kristus för al­la gudlösa, när ti­den var in­ne. 7Knap­past vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. 8Men Gud be­vi­sar sin kärlek till oss ge­nom att Kristus dog för oss me­dan vi ännu var syn­da­re. 9Då vi nu har gjorts rättfärdi­ga ge­nom hans blod skall vi av ho­nom så myc­ket säkra­re bli rädda­de från vre­den. 10Ty om vi var Guds fi­en­der och blev förso­na­de med ho­nom ge­nom hans sons död, då skall vi, när vi nu är förso­na­de, så myc­ket säkra­re bli rädda­de ge­nom hans sons liv.

Rom 10:17

10 17Så byg­ger tron på förkun­nel­sen och förkun­nel­sen på Kristi ord.

Rom 12:2

12 2An­pas­sa er in­te ef­ter den­na värl­den, ut­an låt er förvand­las ge­nom förny­el­sen av era tan­kar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vil­ja: det som är gott, be­ha­gar ho­nom och är full­kom­ligt.

2 Kor 5:17-21

5 17Den som är i Kristus är alltså en ny ska­pel­se, det gam­la är förbi, något nytt har kom­mit. 18Allt det­ta har sitt upp­hov i Gud, som har förso­nat oss med sig ge­nom Kristus och ställt mig i förso­ning­ens tjänst. 19Ty Gud förso­na­de he­la värl­den med sig ge­nom Kristus: han ställ­de in­te människor­na till svars för de­ras över­trädel­ser, och han anförtrod­de mig bud­ska­pet om den­na förso­ning. 20Jag är alltså Kristi sände­bud, och Gud ma­nar er ge­nom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt förso­na er med Gud. 21Han som in­te viss­te vad synd var, ho­nom gjor­de Gud till ett med syn­den för vår skull, för att vi ge­nom ho­nom skul­le bli till ett med Guds rättfärdig­het.

Gal 1:4

1 4som off­ra­de sig för våra syn­der för att rädda oss ur den nu­va­ran­de on­da tidsåldern, ef­ter vår Guds och fa­ders vil­ja.

Gal 3:13

3 13Kristus har friköpt oss från la­gens förban­nel­se ge­nom att för vår skull ta förban­nel­sen på sig, som det står skri­vet: Förban­nad är var och en som hängs upp på en träpåle.

Gal 3:14

3 14Så skul­le hed­ning­ar­na ge­nom Kristus Je­sus få den välsig­nel­se som gavs åt Ab­ra­ham och vi se­dan få den ut­lo­va­de An­den på grund av tron.

Gal 3:26

In­te läng­re sla­var, ut­an söner

3 26Al­la är ni nämli­gen ge­nom tron Guds söner, i Kristus Je­sus.

Gal 4:4-7

4 4Men när ti­den var in­ne sände Gud sin son, född av en kvin­na och född att stå un­der la­gen, 5för att han skul­le friköpa dem som står un­der la­gen och vi få söners rätt. 6Och ef­tersom ni är söner har Gud sänt sin sons an­de in i vårt hjärta, och den ro­par: ”Ab­ba! Fa­der!” 7Alltså är du in­te läng­re slav, ut­an son. Och är du son har Gud också gjort dig till arv­ta­ga­re.

Ef 2:4-10

2 4Men Gud, som är rik på barmhärtig­het, har äls­kat oss med så stor kärlek 5att fast vi var döda ge­nom våra över­trädel­ser har han gjort oss le­van­de till­sam­mans med Kristus – av nåd är ni fräls­ta – 6och uppväckt oss med ho­nom och gett oss en plats i him­len ge­nom Kristus Je­sus. 7Därmed vil­le han för kom­man­de ti­der vi­sa den överväldi­gan­de ri­ka nåden i sin god­het mot oss ge­nom Kristus Je­sus. 8Ty av nåd är ni fräls­ta ge­nom tron, in­te av er själva, Guds gåva är det. 9Det be­ror in­te på gärning­ar, ing­en skall kun­na berömma sig. 10Vi är hans verk, ska­pa­de ge­nom Kristus Je­sus till att göra de go­da gärning­ar som Gud från början har bestämt oss till.

Kol 1:13

1 13Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin äls­ka­de sons ri­ke,

Kol 1:14

1 14och ge­nom So­nen har vi friköpts och fått förlåtel­se för våra syn­der.

Tit 3:3-7

3 3Vi var ju också själva en gång dårak­ti­ga, oly­di­ga och vil­segång­na, sla­var un­der al­la möjli­ga im­pul­ser och lus­tar. Vi lev­de i onds­ka och av­und, vi var av­skyvärda och vi av­skyd­de varand­ra.

4Men när Guds, vår frälsa­res, god­het och kärlek till människor­na blev up­pen­ba­ra 5rädda­de han oss – in­te därför att vi gjort några rättfärdi­ga gärning­ar ut­an därför att han är barmhärtig – och han gjor­de det med det bad som återföder och förny­ar ge­nom den he­li­ga an­den. 6Ge­nom Je­sus Kristus, vår frälsa­re, har han låtit An­den strömma över oss, 7för att vi ge­nom Guds nåd skall bli rättfärdi­ga och, så som det är vårt hopp, vin­na evigt liv.

Heb 8:7-12

8 7Om det förs­ta förbun­det ha­de va­rit ut­an brist skul­le det in­te ha fun­nits be­hov av ett an­nat. 8Men nu före­brår Gud sitt folk dess bris­ter:

Se, da­gar skall kom­ma, säger Her­ren,
då jag skall slu­ta ett nytt förbund
med Is­ra­els hus och Ju­da hus,
9 ej såsom det förbund jag slöt med de­ras fäder
den dag jag tog dem vid han­den
och förde dem ut ur Egyp­tens land.
Ty de förblev in­te i mitt förbund,
och jag fråga­de därför in­te hel­ler ef­ter dem, säger Her­ren.
10 Det­ta är det förbund jag skall slu­ta med Is­ra­els hus
i kom­man­de da­gar, säger Her­ren:
Jag skall lägga mi­na la­gar i de­ras sin­nen
och in­ris­ta dem i de­ras hjärtan.
Jag skall va­ra de­ras Gud,
och de skall va­ra mitt folk.
11 Ing­en skall behöva un­der­vi­sa sin lands­man,
ing­en sin bror, och säga: Lär känna Her­ren.
Al­la skall ve­ta vem jag är,
från den mins­te till den störs­te.
12 Jag skall förlåta dem de­ras orättfärdig­het,
och de­ras syn­der skall jag ald­rig mer kom­ma ihåg.
1 Pet 1:23

1 23Ni är ju födda på nytt, in­te ur en förgäng­lig sådd ut­an ur en oförgäng­lig, Guds le­van­de och beståen­de ord,

1 Pet 2:21

2 21Det är vad ni har kal­lats till, ty också Kristus led, för er skull, och gav er ett ex­em­pel för att ni skall följa i hans fotspår.

1 Pet 2:22

2 22Han be­gick in­te någon synd, och svek fanns in­te i hans mun.

2 Pet 1:3

1 3Ty allt som le­der till liv och guds­fruk­tan har hans gu­dom­li­ga makt skänkt oss ge­nom kun­ska­pen om ho­nom som i sin härlig­het och kraft har kal­lat oss.

2 Pet 1:4

1 4Han har gett oss si­na sto­ra och dyr­ba­ra löften, för att ni tack va­re dem skall bli del­ak­ti­ga av gu­dom­lig na­tur se­dan ni kom­mit un­dan det fördärv som begäret drar med sig i den­na värld.

Upp 13:8

13 8Och al­la jor­dens invåna­re skall till­be ho­nom, var och en som in­te från värl­dens ska­pel­se har sitt namn skri­vet i li­vets bok hos Lam­met som blev slak­tat.

<< Föregående 1 Nästa >>