Sök

Sökningen gav 19 träffar. Visar resultat 1 till 19.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 2:18-25

2 18Her­ren Gud sa­de: ”Det är in­te bra att man­nen är en­sam. Jag skall ge ho­nom någon som kan va­ra ho­nom till hjälp.” 19Så for­ma­de Her­ren Gud av jord al­la mar­kens djur och al­la him­lens fåglar och förde fram dem till man­nen för att se vad han skul­le kal­la dem. Var­je le­van­de va­rel­se fick det namn som man­nen gav den. 20Man­nen gav namn åt all bo­skap, al­la him­lens fåglar och al­la vil­da djur. Men han fann in­te någon som kun­de va­ra ho­nom till hjälp. 21Då försänk­te Her­ren Gud man­nen i dva­la, och när han sov tog Gud ett av hans rev­ben och fyll­de igen hålet med kött. 22Av rev­be­net som han ha­de ta­git från man­nen bygg­de Her­ren Gud en kvin­na och förde fram hen­ne till man­nen. 23Då sa­de man­nen:

”Den här gång­en är det ben av mi­na ben,
kött av mitt kött.
Kvin­na skall hon he­ta,
av man är hon ta­gen.”

24Det är därför en man lämnar sin far och mor för att le­va med sin hust­ru, och de blir ett.

Människans olyd­nad och straff

25Både man­nen och kvin­nan var nak­na, och de kände ing­en blyg­sel inför varand­ra.

2 Mos 20:12

20 12Vi­sa akt­ning för din far och din mor, så att du får le­va länge i det land som Her­ren, din Gud, ger dig.

5 Mos 6:5-9

6 5Du skall äls­ka Her­ren, din Gud, av he­la ditt hjärta, med he­la din själ och med all din kraft. 6Des­sa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. 7Du skall in­pränta dem i di­na barn och ta­la om dem när du sit­ter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du sti­ger upp. 8Du skall bin­da dem som ett tec­ken kring din arm, och de skall va­ra ett kännemärke på din pan­na. 9Du skall skri­va dem på di­na dörr­pos­ter och i di­na stads­por­tar.

Ords 22:6
22 6Led den unge in på den väg han bör gå,
så följer han den även som gam­mal.
Mal 4:5

4 5Se, jag sänder pro­fe­ten Elia till er in­nan Her­rens sto­ra och fruk­tansvärda dag kom­mer.

Mal 4:6

4 6Han skall vända fäder­nas hjärtan till bar­nen och bar­nens hjärtan till fäder­na, så att jag in­te vi­ger lan­det åt förin­tel­se då jag kom­mer.

Matt 5:31

5 31Det blev sagt: Den som vill skil­ja sig från sin hust­ru skall ge hen­ne ett skilsmässobrev.

Matt 5:32

5 32Men jag säger er: den som skil­jer sig från sin hust­ru av något an­nat skäl än otukt, han blir or­sak till att äkten­ska­pet kan bry­tas ge­nom hen­ne, och den som gif­ter sig med en frånskild kvin­na bry­ter hen­nes äkten­skap.

Matt 19:3-9

19 3Några fa­ri­se­er kom fram till ho­nom för att sätta ho­nom på prov och fråga­de: ”Är det tillåtet för en man att skil­ja sig från sin hust­ru av vil­ken an­led­ning som helst?” 4Han sva­ra­de: ”Har ni in­te läst att Ska­pa­ren från början gjor­de dem till man och kvin­na?” 5Och han fort­sat­te: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att le­va med sin hust­ru, och de två skall bli ett. De är in­te läng­re två ut­an ett. 6Vad Gud har fo­gat sam­man får människan alltså in­te skil­ja åt.” 7De fråga­de: ”Varför har i så fall Mo­se bestämt att man­nen skall skri­va ett skilsmässobrev för att skil­ja sig?” 8Han sva­ra­de: ”Därför att ni är så förstoc­ka­de tillät Mo­se er att skil­jas från era hust­rur, men från början var det in­te så. 9Jag säger er att den som skil­jer sig från sin hust­ru av an­nat skäl än otukt och gif­ter om sig, han är en äkten­skaps­bry­ta­re.”

Matt 19:12

19 12Det finns såda­na som är ut­an kön från födseln och såda­na som av människor har berövats sitt kön och såda­na som själva har gjort sig könlösa för him­mel­ri­kets skull. Den som kan må tillägna sig det­ta.”

Mark 10:11

10 11Han sva­ra­de: ”Den som skil­jer sig från sin hust­ru och gif­ter om sig är en äkten­skaps­bry­ta­re,

Mark 10:12

10 12och om hon skil­jer sig från sin man och gif­ter om sig är hon en äkten­skaps­bry­ters­ka.”

Joh 2:1-11

Bröllo­pet i Ka­na

2 1På tred­je da­gen hölls ett bröllop i Ka­na i Ga­li­leen, och Je­su mor var där. 2Je­sus och hans lärjung­ar var också bjud­na till bröllo­pet. 3Vi­net tog slut, och Je­su mor sa­de till ho­nom: ”De har ing­et vin.” 4Je­sus sva­ra­de: ”Låt mig va­ra, kvin­na. Min stund har in­te kom­mit än.” 5Hans mor sa­de till tjänar­na: ”Gör det han säger åt er.” 6Där stod sex sto­ra stenkärl för vatt­net till ju­dar­nas re­ningsce­re­mo­ni­er; vart och ett rym­de om­kring hund­ra li­ter. 7Je­sus sa­de: ”Fyll kärlen med vat­ten”, och de fyll­de dem till brädden. 8Se­dan sa­de han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjor­de de. 9Värden sma­ka­de på vatt­net, som nu ha­de bli­vit vin. Ef­tersom han in­te viss­te vari­från det kom – men det viss­te tjänar­na som ha­de öst upp vatt­net – ro­pa­de han på brud­gum­men 10och sa­de: ”Al­la and­ra bju­der först på det go­da vi­net och på det sämre när gäster­na börjar bli be­ru­sa­de. Men du har spa­rat det go­da vi­net ända till nu.” 11Så gjor­de Je­sus det förs­ta av si­na tec­ken; det var i Ka­na i Ga­li­leen. Han up­pen­ba­ra­de sin härlig­het, och hans lärjung­ar trod­de på ho­nom.

1 Kor 7:7

7 7Helst vil­le jag att al­la lev­de som jag. Men var och en har fått sin särskil­da nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den and­re av ett an­nat.

1 Kor 7:10

7 10De gif­ta ger jag den­na före­skrift som in­te är min ut­an Her­rens: en hust­ru får in­te lämna sin man –

1 Kor 7:11

7 11men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift el­ler förso­na sig med man­nen – och en man får in­te skil­ja sig från sin hust­ru.

2 Kor 6:14

6 14Gå in­te i par med de otro­en­de. Vad har rättfärdig­het med laglöshet att skaf­fa, och vad har lju­set ge­men­samt med mörk­ret?

Ef 5:21-33

Den krist­na fa­mil­jen

5 21Un­der­ord­na er varand­ra i vörd­nad för Kristus. 22Ni kvin­nor, fo­ga er ef­ter era män som ef­ter Her­ren. 23Ty en man är sin hust­rus hu­vud lik­som Kristus är kyr­kans hu­vud – han som också är frälsa­re för den­na sin kropp. 24Och lik­som kyr­kan un­der­ord­nar sig Kristus, så skall också kvin­nor­na i allt un­der­ord­na sig si­na män.

25Ni män, äls­ka era hust­rur så som Kristus har äls­kat kyr­kan och utlämnat sig själv för den 26för att hel­ga den ge­nom re­nings­ba­det i vat­ten och ge­nom do­por­det. 27Ty han vil­le själv låta kyr­kan träda fram till sig i härlig­het ut­an mins­ta fläck el­ler skrynk­la; he­lig och fel­fri skul­le den va­ra. 28På sam­ma sätt är också man­nen skyl­dig att äls­ka sin hust­ru som sin egen kropp. Den som äls­kar sin hust­ru äls­kar sig själv, 29ty ing­en har någon­sin av­skytt sin egen kropp, ut­an man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyr­kan – 30vi är ju de­lar­na som bil­dar hans kropp. 31Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hust­ru, och de två skall bli ett. 32Det­ta rym­mer en stor hem­lig­het, här låter jag det syf­ta på Kristus och kyr­kan. 33Men dess­utom skall var och en av er äls­ka sin hust­ru som sig själv, och hust­run skall vi­sa re­spekt för sin man.

Ef 6:1-4

6 1Ni barn, lyd era föräld­rar för Her­rens skull, det är er skyl­dig­het. 2Vi­sa akt­ning för din far och din mor; det är det förs­ta bud som följs av ett löfte: 3så att det går dig väl och du får le­va länge på jor­den. 4Och ni fäder, re­ta in­te upp era barn, ut­an fost­ra och vägled dem ef­ter Her­rens vil­ja.

<< Föregående 1 Nästa >>