Sök

Sökningen gav 15 träffar. Visar resultat 1 till 15.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 2:1-3

2 1Så full­bor­da­des him­len och jor­den och allt vad där finns. 2Den sjun­de da­gen ha­de Gud full­bor­dat sitt verk, och han vi­la­de på den sjun­de da­gen ef­ter allt han ha­de gjort. 3Gud välsig­na­de den sjun­de da­gen och gjor­de den till en he­lig dag, ty på den da­gen vi­la­de Gud se­dan han utfört sitt ska­pel­se­verk.

2 Mos 20:8-11

20 8Tänk på att hålla sab­bats­da­gen he­lig. 9Sex da­gar skall du ar­be­ta och sköta al­la di­na syss­lor, 10men den sjun­de da­gen är Her­rens, din Guds, sab­bat. Då skall du in­te utföra något ar­be­te, var­ken du el­ler din son el­ler din dot­ter, din slav el­ler din sla­vin­na, din bo­skap el­ler in­vand­ra­ren i di­na städer. 11Ty på sex da­gar gjor­de Her­ren him­len och jor­den och ha­vet och allt vad de rym­mer, men på den sjun­de da­gen vi­la­de han. Därför har Her­ren välsig­nat sab­bats­da­gen och gjort den till en he­lig dag.

2 Mos 31:13-17

31 13Ta­la till is­ra­e­li­ter­na och säg: ”Mi­na sab­ba­ter måste ni hålla, ty sab­ba­ten är ett tec­ken som före­nar mig och er, ge­nom al­la släkt­led, för att ni skall ve­ta att det är jag, Her­ren, som hel­gar er. 14Ni skall hålla sab­ba­ten, den skall va­ra he­lig för er. Den som van­hel­gar den skall straf­fas med döden. Var och en som utför något ar­be­te på sab­ba­ten skall ut­stötas ur sitt folk. 15Sex da­gar får ar­be­te utföras, men på den sjun­de da­gen är det sab­bat, en sab­bats­vi­la hel­gad åt Her­ren. Var och en som utför något ar­be­te på sab­bats­da­gen skall straf­fas med döden. 16Is­ra­e­li­ter­na skall hålla sab­ba­ten; de skall iakt­ta den ge­nom al­la släkt­led som en förbunds­plikt för al­la ti­der. 17Den är ett evigt tec­ken som före­nar mig och is­ra­e­li­ter­na, ty på sex da­gar gjor­de Her­ren him­mel och jord, men den sjun­de da­gen vi­la­de han och hämta­de an­dan.”

3 Mos 23:32

23 32Det skall va­ra en vi­lo­dag för er, en sab­bat då ni skall späka er. Från kvällen den ni­on­de da­gen i måna­den till nästa kväll skall ni hålla den­na sab­bat.

5 Mos 5:12-15

5 12Var no­ga med att hålla sab­bats­da­gen he­lig, så som Her­ren, din Gud, har be­fallt dig. 13Sex da­gar skall du ar­be­ta och sköta al­la di­na syss­lor, 14men den sjun­de da­gen är Her­rens, din Guds, sab­bat. Då skall du in­te utföra något ar­be­te, var­ken du el­ler din son el­ler din dot­ter, din slav el­ler din sla­vin­na, din oxe el­ler din åsna el­ler något an­nat last­djur du har, in­te hel­ler in­vand­ra­ren i di­na städer. Din slav och din sla­vin­na skall få vi­la lik­som du själv. 15Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egyp­ten och att Her­ren, din Gud, förde dig ut däri­från med stark hand och lyf­tad arm. Därför har Her­ren, din Gud, be­fallt dig att fi­ra sab­bats­da­gen.

Jes 56:5
56 5de skall i mitt hus, in­om mi­na mu­rar,
få ett namn, ett äre­min­ne
som är bätt­re än söner och dött­rar.
Ett evigt, oförgäng­ligt namn skall jag ge dem.
Jes 56:6
56 6Främling­ar som slu­ter sig till Her­ren
och vill göra tjänst hos ho­nom,
äls­ka Her­rens namn och va­ra hans tjäna­re,
ja, al­la som iakt­tar sab­ba­ten och in­te van­hel­gar den
och håller fast vid mitt förbund
Jes 58:13
58 13Om du in­te kränker sab­ba­ten,
in­te sköter di­na syss­lor på min helg­dag,
om du kal­lar sab­ba­ten en fröjd,
hel­gad åt Her­ren och värd att ära,
om du ärar den och in­te utför det du bru­kar,
in­te ägnar dig åt di­na syss­lor och tomt prat,
Jes 58:14
58 14då skall du få fröjdas över Her­ren,
jag skall föra dig fram över lan­dets höjder
och låta dig le­va av din fa­der Ja­kobs egen­dom.
Her­ren har ta­lat.
Hes 20:12

20 12Dess­utom gav jag dem mi­na sab­ba­ter till ett tec­ken som före­nar mig och dem, för att de skall in­se att det är jag, Her­ren, som hel­gar dem.

Hes 20:20

20 20Håll mi­na sab­ba­ter he­li­ga. De skall va­ra ett tec­ken som före­nar mig och er, så att ni in­ser att jag är Her­ren, er Gud.”

Matt 12:1-12

Lärjung­ar­na ploc­kar ax på sab­ba­ten

12 1Vid sam­ma tid tog Je­sus vägen ge­nom sädesfälten på sab­ba­ten. Hans lärjung­ar blev hung­ri­ga och börja­de ryc­ka av ax och äta. 2Fa­ri­se­er­na såg det och sa­de till ho­nom: ”Se, di­na lärjung­ar gör sådant som in­te är tillåtet på sab­ba­ten.” 3Han sva­ra­de: ”Har ni in­te läst vad Da­vid gjor­de när han och hans män blev hung­ri­ga? 4Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som var­ken han el­ler hans män ha­de lov att äta, ut­an ba­ra präster­na. 5El­ler har ni in­te läst i la­gen att präster­na i temp­let på sab­ba­ten bry­ter mot sab­ba­ten ut­an att bli skyl­di­ga till något brott? 6Men jag säger er: här finns det som är större än temp­let. 7Om ni förstod vad som me­nas med Barmhärtig­het vill jag se och in­te of­fer, så skul­le ni in­te döma oskyl­di­ga. 8Ty Människo­so­nen är her­re över sab­ba­ten.”

Man­nen med en förtvi­nad hand

9Se­dan gick han däri­från och kom till de­ras sy­na­go­ga. 10Där fanns en man med en förtvi­nad hand. De fråga­de Je­sus: ”Är det tillåtet att bo­ta på sab­ba­ten?” De vil­le ha något att an­kla­ga ho­nom för. 11Han sva­ra­de: ”Om någon av er har ett får och det fal­ler ner i en grop på sab­ba­ten, gri­per han då in­te tag i det och drar upp det? 12Hur myc­ket mer värd än ett får är in­te en människa. Alltså är det tillåtet att göra gott på sab­ba­ten.”

Mark 1:32

1 32På kvällen, ef­ter sol­nedgång­en, kom man till ho­nom med al­la sju­ka och be­sat­ta.

Luk 4:16

Je­sus i Na­sa­rets sy­na­go­ga

4 16Han kom till Na­sa­ret, där han ha­de växt upp, och på sab­ba­ten gick han till sy­na­go­gan, som han bru­ka­de. Han res­te sig för att läsa,

Heb 4:1-11

4 1Låt oss alltså se till att ing­en av er tror sig va­ra för sent ute, me­dan löftet att få kom­ma in i hans vi­la ännu står kvar. 2Också vi har fått del av det gla­da bud­ska­pet all­de­les som de en gång. För dem som då hörde or­det var det till ing­en nyt­ta, ef­tersom de in­te tog emot det i tro. 3Vi däre­mot som har kom­mit till tro får gå in i den vi­la om vil­ken han har sagt: Och jag svor i min vre­de: Ald­rig skall de kom­ma in i min vi­la, det­ta fast hans verk var färdigt med värl­dens ska­pel­se. 4Ty på något ställe he­ter det om den sjun­de da­gen: Och Gud vi­la­de på sjun­de da­gen från allt sitt verk, 5men här he­ter det: Ald­rig skall de kom­ma in i min vi­la. 6Ef­tersom det står fast att några kom­mer in i den och ef­tersom de som först fick det gla­da bud­ska­pet in­te kom in, för sin ohörsam­hets skull, 7så bestämmer Gud på nytt en dag, när han så långt ef­teråt låter Da­vid säga i dag. Det sker i de re­dan anförda or­den: Om ni hör hans röst i dag, förhärda in­te era hjärtan. 8Ha­de Jo­sua låtit dem kom­ma till vi­la skul­le Gud in­te ef­teråt ha ta­lat om en an­nan dag. 9Så har Guds folk all­tjämt en sab­bat att vänta. 10Ty att gå in i Guds vi­la är att vi­la ut från sitt verk, så som Gud vi­la­de från sitt. 11Låt oss därför göra allt vi kan för att kom­ma in i den vi­lan, så att ing­en bring­as på fall ge­nom sam­ma slags ohörsam­het.

<< Föregående 1 Nästa >>