Sök

Sökningen gav 17 träffar. Visar resultat 1 till 17.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 12:1-3

Her­ren kal­lar och välsig­nar Ab­ram

12 1Her­ren sa­de till Ab­ram: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall vi­sa dig. 2Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsig­na dig och göra ditt namn så stort att det skall bru­kas när man välsig­nar. 3Jag skall välsig­na dem som välsig­nar dig, och den som smädar dig skall jag förban­na. Och al­la folk på jor­den skall öns­ka sig den välsig­nel­se som du har fått.”

2 Mos 19:3-7

19 3Mo­se gick upp till Gud, och Her­ren ta­la­de till ho­nom från ber­get: ”Så skall du säga till Ja­kobs släkt och förkun­na för Is­ra­els folk: 4Ni har sett vad jag gjor­de med egyp­ter­na och hur jag har bu­rit er på örn­ving­ar och fört er hit till mig. 5Om ni nu lyss­nar till mig och håller mitt förbund skall ni va­ra min dyr­ba­ra egen­dom framför al­la and­ra folk – ty he­la jor­den är min – 6och ni skall va­ra ett ri­ke av präster och ett he­ligt folk som tillhör mig. Det­ta är vad du skall säga till Is­ra­els folk.”

7När Mo­se kom till­ba­ka kal­la­de han sam­man fol­kets älds­te och före­la­de dem det som Her­ren ha­de be­fallt ho­nom att säga.

Matt 16:13-20

Petrus kal­lar Je­sus för Mes­si­as

16 13När Je­sus kom till området kring Cae­sa­rea Fi­lip­pi fråga­de han si­na lärjung­ar: ”Vem säger människor­na att Människo­so­nen är?” 14De sva­ra­de: ”Som­li­ga säger Jo­han­nes döpa­ren, men and­ra säger Elia och and­ra Je­re­mia el­ler någon pro­fet.” – 15”Och ni”, fråga­de han, ”vem säger ni att jag är?” 16Si­mon Petrus sva­ra­de: ”Du är Mes­si­as, den le­van­de Gu­dens son.” 17Då sa­de Je­sus till ho­nom: ”Sa­lig är du, Si­mon Bar­jo­na, ty ing­en av kött och blod har up­pen­ba­rat det­ta för dig, ut­an min fa­der i him­len. 18Och jag säger dig att du är Petrus, Klip­pan, och på den klip­pan skall jag byg­ga min kyr­ka, och döds­ri­kets por­tar skall ald­rig få makt över den. 19Jag skall ge dig nyck­lar­na till him­mel­ri­ket. Allt du bin­der på jor­den skall va­ra bun­det i him­len, och allt du löser på jor­den skall va­ra löst i him­len.” 20Se­dan förbjöd han lärjung­ar­na att ta­la om för någon att han var Mes­si­as.

Matt 18:18

18 18San­ner­li­gen, allt ni bin­der på jor­den skall va­ra bun­det i him­len, och allt ni löser på jor­den skall va­ra löst i him­len.

Matt 28:19

28 19Gå därför ut och gör al­la folk till lärjung­ar: döp dem i Fa­derns och So­nens och den he­li­ga An­dens namn

Matt 28:20

28 20och lär dem att hålla al­la de bud jag har gett er. Och jag är med er al­la da­gar till ti­dens slut.”

Apg 2:38-42

2 38Petrus sva­ra­de: ”Omvänd er och låt er al­la döpas i Je­su Kristi namn, så att ni får förlåtel­se för era syn­der. Då får ni den he­li­ga an­den som gåva. 39Ty löftet gäller för er och era barn och al­la dem långt bor­ta som Her­ren, vår Gud, vill kal­la.” 40Petrus vädja­de till dem med många and­ra ord också, och han upp­ma­na­de dem: ”Se till att ni blir rädda­de un­dan det­ta on­da släkte.”

De tro­en­des ge­men­skap

41De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den da­gen öka­de de tro­en­des an­tal med in­e­mot tre tu­sen. 42Och de del­tog tro­get i apost­lar­nas un­der­vis­ning och den inbördes hjälpen, i brödbry­tan­det och böner­na.

Apg 7:38

7 38Det var han som i folkförsam­ling­en i öknen förmed­la­de till våra fäder det som äng­eln ta­la­de till ho­nom på Si­nai. Han tog emot le­van­de ord för att ge dem vi­da­re till oss.

1 Kor 1:2

1 2till Guds försam­ling i Ko­rinth, till dem som hel­gats ge­nom Kristus Je­sus och kal­lats att va­ra he­li­ga till­sam­mans med al­la dem på var­je plats som åkal­lar vår her­re Je­su Kristi namn, de­ras och vår her­re.

Ef 1:22

1 22Allt la­de han un­der hans fötter, och ho­nom som är hu­vud över all­ting gjor­de han till hu­vud för kyr­kan,

Ef 1:23

1 23som är hans kropp, full­he­ten av ho­nom som helt upp­fyl­ler allt.

Ef 2:19-22

2 19Alltså är ni in­te läng­re gäster och främling­ar ut­an äger sam­ma med­bor­gar­skap som de he­li­ga och har ert hem hos Gud. 20Ni har fo­gats in i den bygg­nad som har apost­lar­na och pro­fe­ter­na till grund och Kristus Je­sus själv till hörnsten. 21Ge­nom ho­nom hålls he­la bygg­na­den ihop och växer upp till ett he­ligt tem­pel i Her­ren; 22ge­nom ho­nom fo­gas också ni sam­man till en and­lig bo­ning åt Gud.

Ef 3:8-11

3 8Jag, den all­ra obe­tyd­li­gas­te av al­la he­li­ga, har fått den­na nåd: att ge hed­ning­ar­na bud­ska­pet om den out­grund­li­ga ri­ke­dom som finns i Kristus 9och att upp­ly­sa al­la om pla­nen med den hem­lig­het som från värl­dens början va­rit dold hos Gud, som har ska­pat allt. 10Nu skul­le härs­kar­na och mak­ter­na i him­la­rym­der­na ge­nom kyr­kan få kun­skap om Guds vis­het i he­la dess mång­fald. 11Det­ta var den av­sikt med värl­den som han förverk­li­ga­de i och med Kristus Je­sus, vår her­re.

Ef 5:23-27

5 23Ty en man är sin hust­rus hu­vud lik­som Kristus är kyr­kans hu­vud – han som också är frälsa­re för den­na sin kropp. 24Och lik­som kyr­kan un­der­ord­nar sig Kristus, så skall också kvin­nor­na i allt un­der­ord­na sig si­na män.

25Ni män, äls­ka era hust­rur så som Kristus har äls­kat kyr­kan och utlämnat sig själv för den 26för att hel­ga den ge­nom re­nings­ba­det i vat­ten och ge­nom do­por­det. 27Ty han vil­le själv låta kyr­kan träda fram till sig i härlig­het ut­an mins­ta fläck el­ler skrynk­la; he­lig och fel­fri skul­le den va­ra.

Kol 1:17

1 17Han finns före all­ting, och all­ting hålls sam­man i ho­nom.

Kol 1:18

1 18Och han är hu­vu­det för krop­pen, för kyr­kan, han som är be­gyn­nel­sen, förstfödd från de döda till att öve­rallt va­ra den främs­te,

1 Pet 2:9

2 9Men ni är ett ut­valt släkte, kung­ar och präster, ett he­ligt folk, Guds eget folk som skall förkun­na hans stor­verk. Han har kal­lat er från mörk­ret till sitt un­der­ba­ra ljus.

<< Föregående 1 Nästa >>