Sök

Sökningen gav 11 träffar. Visar resultat 1 till 11.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 1:26-28

1 26Gud sa­de: ”Vi skall göra människor som är vår av­bild, li­ka oss. De skall härs­ka över ha­vets fis­kar, him­lens fåglar, bo­ska­pen, al­la vil­da djur och al­la kräldjur som finns på jor­den.” 27Gud ska­pa­de människan till sin av­bild, till Guds av­bild ska­pa­de han hen­ne. Som man och kvin­na ska­pa­de han dem. 28Gud välsig­na­de dem och sa­de till dem: ”Var frukt­sam­ma och föröka er, upp­fyll jor­den och lägg den un­der er. Härs­ka över ha­vets fis­kar och him­lens fåglar och över al­la djur som myll­rar på jor­den.”

1 Mos 2:15

2 15Her­ren Gud tog människan och sat­te hen­ne i Edens trädgård att bru­ka och vårda den.

1 Krön 29:14

29 14Ty vem är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skul­le kun­na ge såda­na fri­vil­li­ga gåvor? Nej, från dig kom­mer allt, och det vi gi­vit åt dig har vi fått ur din hand.

Hagg 1:3-11

1 3Därför har Her­rens ord kom­mit ge­nom pro­fe­ten Hag­gaj: 4Hur kan ti­den va­ra in­ne för er själva att sit­ta i era pa­nel­pryd­da hus, me­dan det­ta hus lig­ger i ru­i­ner? 5Nu säger Her­ren Se­ba­ot: Tänk på hur ni har det!

6Ni sår myc­ket men skördar li­tet.
Ni äter ut­an att bli mätta.
Ni dric­ker ut­an att bli gla­da.
Ni klär er ut­an att bli var­ma.
Daglöna­ren stop­par lönen i en börs med hål.

7Så säger Her­ren Se­ba­ot: Tänk på hur ni har det! 8Gå upp i ber­gen och skaf­fa vir­ke, bygg upp mitt hus! Då skall jag se på det med välvil­ja och up­pen­ba­ra min härlig­het, säger Her­ren. 9Ni strävar ef­ter myc­ket men får li­tet. Skörden ni bärgar blåser jag på. Varför? säger Her­ren Se­ba­ot. Därför att mitt hus lig­ger i ru­i­ner, me­dan ni har brått med era eg­na.

10Därför håller him­len till­ba­ka sin dagg,
och jor­den håller till­ba­ka sin gröda.
11Jag har ma­nat fram tor­ka över jord och berg,
över säd och vin och ol­ja,
över allt som mar­ken ger,
över människor och djur,
över allt ni mödat er med.
Mal 3:8-12

3 8Så en människa får röva från Gud? Ni rövar ju från mig! Då säger ni: ”Hur har vi rövat från dig?” Ti­on­den och of­fergåvor har ni rövat! 9Ni drab­bas av förban­nel­se, ändå rövar ni från mig, al­la och en­var. 10Kom med he­la ti­on­det till förråds­hu­set, så att det finns mat i mitt hus. Sätt mig på ett sådant prov, säger Her­ren Se­ba­ot, då kom­mer jag att öpp­na him­lens föns­ter och låta ym­nig välsig­nel­se strömma ner över er. 11Jag skall skrämma bort gräshop­por­na så att de in­te förstör mar­kens gröda för er och så att era vin­od­ling­ar in­te blir ut­an frukt, säger Her­ren Se­ba­ot. 12Då skall al­la folk pri­sa er lyck­li­ga, och ni skall få ett härligt land, säger Her­ren Se­ba­ot.

Matt 23:23

23 23Ve er, skriftlärda och fa­ri­se­er, ni hyck­la­re som ger ti­on­de av myn­ta och dill och kum­min men försum­mar det vik­ti­gas­te i la­gen: rätt­vi­sa, barmhärtig­het, tro­het. Det gäller att göra det ena ut­an att försum­ma det and­ra.

Rom 15:26

15 26Ma­ke­do­ni­en och Ac­haia har nämli­gen be­slu­tat att göra en in­sam­ling för de fat­ti­ga bland de he­li­ga i Je­ru­sa­lem.

Rom 15:27

15 27Så be­slöt de; de står ju också i skuld till dem. Ty ef­tersom hed­ning­ar­na har fått del av de­ras and­li­ga go­da är de i sin tur skyl­di­ga att bistå dem med det ma­te­ri­el­la.

1 Kor 9:9-14

9 9Det står ju i Mo­ses lag: Du skall in­te bin­da ihop mun­nen på ox­en som tröskar. Skul­le Gud be­kym­ra sig om ox­ar? 10Nej, det är klart att han säger det med tan­ke på oss. Det är för vår skull det står skri­vet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det med hopp om lön för sin möda. 11Om vi har sått vårt and­li­ga utsäde hos er, är det då för myc­ket om ni ger oss något ma­te­ri­ellt som av­kast­ning? 12Om and­ra har rätt att ställa krav på er, har in­te vi det ännu mer? Men vi har ald­rig ut­nytt­jat den­na rätt ut­an fin­ner oss i allt för att in­te lägga hin­der i vägen för evan­ge­li­et om Kristus. 13Ni vet ju att de som ar­be­tar i temp­let le­ver av temp­lets intäkter och att de som gör tjänst vid al­ta­ret får sin del av off­ren. 14Så har också Her­ren bestämt att de som förkun­nar evan­ge­li­et skall få sitt up­pehälle av evan­ge­li­et.

2 Kor 8:1-15

In­sam­ling­en till de krist­na i Je­ru­sa­lem

8 1Jag vill ta­la om för er, bröder, vil­ken nådegåva försam­ling­ar­na i Ma­ke­do­ni­en har fått av Gud. 2Un­der många svåra prövning­ar har de­ras över­sval­lan­de glädje och de­ras dju­pa fat­tig­dom över­flödat i den ri­kas­te giv­mild­het. 3Jag kan försäkra: ef­ter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom själv­mant 4till mig och tigg­de och bad om att få va­ra med och hjälpa de he­li­ga. 5Och de gav in­te ba­ra det jag ha­de hop­pats – ef­ter Guds vil­ja gav de först och främst sig själva, åt Her­ren och åt mig. 6Därför kun­de jag be Ti­tus fortsätta som han börjat och se till att även den­na fri­kos­tig­he­tens gåva blir fulländad hos er. 7Ni som har allt i över­flöd: tro, tal, kun­skap, hängi­ven­het och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger över­flödan­de prov på den­na nådegåva.

8Det här är ing­en be­fall­ning. Men jag vill pröva äkt­he­ten i er kärlek ge­nom att ställa den mot and­ras hängi­ven­het. 9Ni känner vår her­re Je­su Kristi sto­ra gåva: han, som var rik, blev fat­tig för er skull, för att ni skul­le bli ri­ka ge­nom hans fat­tig­dom. 10Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nyt­ta av, ni som i fjol påbörja­de ar­be­tet, och det med god vil­ja. 11Fullfölj nu ar­be­tet, så att re­sul­ta­tet sva­rar mot den go­da vil­jan – allt ef­ter er förmåga. 12Har någon ba­ra den go­da vil­jan, så är han välkom­men med vad han har och bedöms in­te ef­ter vad han in­te har. 13Me­ning­en är ju in­te att and­ra skall få det bätt­re och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; 14nu skall ert över­flöd av­hjälpa de­ras brist, för att en an­nan gång de­ras över­flöd skall av­hjälpa er brist. Så blir det jämvikt, 15som det står skri­vet: Han med myc­ket fick in­te för myc­ket, han med li­tet fick in­te för li­tet.

2 Kor 9:7

9 7Var och en skall ge som han har be­slu­tat i sitt hjärta, in­te med olust el­ler av tvång, ty Gud äls­kar en glad gi­va­re.

<< Föregående 1 Nästa >>