20 2Han kom öve­rens med dem om en dags­pen­ning på en de­nar och sände i väg dem till vingården. 3Vid tred­je tim­men gick han ut igen och fick se några and­ra stå syss­lolösa på tor­get. 4Till dem sa­de han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt be­talt.’ 5Och de gav sig dit. Se­dan gick han ut vid sjätte tim­men och vid ni­on­de och gjor­de li­ka­dant. 6Vid elf­te tim­men gick han ut igen, och när han såg några and­ra stå där sa­de han: ’Varför står ni här he­la da­gen ut­an att ar­be­ta?’ 7De sva­ra­de: ’Därför att ing­en har lejt oss.’ Då sa­de han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ 8På kvällen sa­de vingårdens äga­re till förman­nen: ’Kal­la sam­man ar­be­tar­na och ge dem de­ras lön. Börja med dem som kom sist och slu­ta med de förs­ta.’ 9De som ha­de lejts vid elf­te tim­men kom fram och fick en de­nar var. 10När se­dan de förs­ta steg fram trod­de de att de skul­le få mer, men fick var sin de­nar de också. 11/12Då pro­te­ste­ra­de de och sa­de till äga­ren: ’De där som kom sist har ba­ra hållit på en tim­me, och du jämställer dem med oss som har sli­tit he­la da­gen i sol­het­tan.’ 13Då sa­de han till en av dem: ’Min vän, jag är in­te orätt­vis mot dig. Vi kom ju öve­rens om en de­nar,

22 19Vi­sa mig ett mynt som man be­ta­lar skatt med.” De räck­te ho­nom en de­nar,

6 6Och jag hörde lik­som en röst mitt ibland de fy­ra va­rel­ser­na: ”Ett mått ve­te för en de­nar och tre mått korn för en de­nar, men ol­jan och vi­net skall du in­te ska­da.”