Sök

Sökningen gav 3 träffar. Visar resultat 1 till 3.

<< Föregående 1 Nästa >>

Klag 4:21f
4 21Skrat­ta ba­ra och gläd dig, Edom,
du som bor i lan­det Us -
också åt dig skall bäga­ren räckas,
du skall bli druc­ken och vi­sa dig na­ken.
22Ditt straff är av­tjänat, Si­on,
ald­rig mer skall han föra dig bort.
Men ditt brott skall han straf­fa, Edom,
och av­slöja di­na syn­der.
Hes 35

Pro­fe­tia mot Seirs berg

35 1Her­rens ord kom till mig: 2Människa! Vänd dig mot Seirs berg och pro­fe­te­ra mot dem: 3Så säger Her­ren Gud:

Jag skall ta itu med dig, Seir,
jag skall lyf­ta min hand mot dig
och göra dig till obygd och öde­mark.
4Di­na städer skall jag lägga i ru­i­ner,
du skall bli en öde­mark.
Då skall du in­se att jag är Her­ren.

5Du har all­tid va­rit fi­ent­lig mot Is­ra­els folk, du pris­gav dem åt svärdet när olyc­kan drab­ba­de dem och de fick sitt slut­li­ga straff. 6Därför skall jag, så sant jag le­ver, säger Her­ren Gud, spil­la ditt blod, och blod skall förfölja dig. Ge­nom blod ådrog du dig skuld, därför skall blod förfölja dig. 7Seirs berg skall jag göra till obygd och öde­mark. Al­la som färdas där skall jag förgöra. 8Jag skall täcka ber­gen med lik. På di­na höjder, i di­na da­lar och i al­la di­na bäckfåror skall de fal­la, de som dräps med svärd.

9Jag skall göra dig till öde­mark för evigt,
i di­na städer skall ing­en bo.
Då skall ni in­se att jag är Her­ren.

10Du säger: ”De två fol­ken och de två länder­na skall bli mi­na! Jag skall lägga dem un­der mig, även om Her­ren är där.” 11Därför skall jag, så sant jag le­ver, säger Her­ren Gud, låta dig umgälla den vre­de och av­und du vi­sa­de i ditt hat mot dem. Du skall få er­fa­ra vem jag är när jag dömer dig. 12Då skall du in­se att jag, Her­ren, har hört al­la hånful­la ord du har rik­tat mot Is­ra­els berg: ”De lig­ger öde, vi kan hug­ga för oss!” 13Ni har va­rit sto­ra i mun­nen och ta­lat fräckt om mig. Jag har hört det.

14Så säger Her­ren Gud: Du glad­de dig åt att lan­det blev en öde­mark. Därför skall jag göra li­ka­dant med dig. 15Du glad­de dig åt att Is­ra­els land la­des öde. Därför skall jag göra li­ka­dant med dig. Seirs berg och he­la Edom skall bli till öde­mark. Då skall de in­se att jag är Her­ren.

Ob 1-15

1Obad­jas sy­ner.

Dom över Edom

Så säger Her­ren Gud om Edom:

Ett bud­skap har kom­mit till oss från Her­ren,
en budbära­re har sänts ut till fol­ken:
”Kom, låt oss dra ut
i strid mot Edom!”
2Jag gör dig till det ring­as­te av fol­ken,
du skall bli djupt förak­tad.
3Ditt över­mod förled­de dig,
du som bor bland bergsklyf­tor­na
och håller till högt därup­pe,
du som tänker:
Vem kan störta mig till jor­den?
4Om du byg­ger ditt näste högt som örnen,
om du har ditt re­de bland stjärnor­na,
skall jag ändå störta dig ner däri­från,
säger Her­ren.
5Kom­mer det tju­var till dig,
kom­mer det röva­re om nat­ten
- ack, du förin­tas -
då stjäl de väl ba­ra vad de behöver?
Kom­mer det druv­ploc­ka­re till dig,
då lämnar de väl en ef­terskörd?
6Men grund­ligt blir Esau ge­nomsökt,
hans gömda skat­ter le­tas fram.
7Di­na bundsförvan­ter
dri­ver dig bort till gränsen.
Di­na vänner be­drar dig
och tar mak­ten över dig.
De som de­lat ditt bröd
gill­rar sna­ror för dig.
8När den da­gen kom­mer,
säger Her­ren,
skall jag förgöra de vi­sa i Edom,
all klok­het på Esaus berg.
- Det finns ing­en klok­het där. -
9Di­na hjältar, Te­man, slås av skräck,
ing­en blir kvar på Esaus berg.
För mord, 10för våld mot din bro­der Ja­kob
skall du höljas i skam
och ut­plånas för all fram­tid.
11Den da­gen du höll dig un­dan,
den da­gen främling­ar förde bort hans ri­ke­do­mar
och utlänning­ar drog in ge­nom hans por­tar
och kas­ta­de lott om Je­ru­sa­lem,
då var du själv som en av dem.
12Hur kun­de du ska­deg­latt se på din bro­der
på hans olyc­kas dag!
Hur kun­de du skrat­ta åt Ju­das folk
på de­ras un­dergångs dag!
Hur kun­de du ta så sto­ra ord i din mun
den­na nödens dag!
13Hur kun­de du dra in ge­nom mitt folks port
på de­ras ofärds dag!
Hur kun­de du ska­deg­latt se på hans olyc­ka
på hans ofärds dag!
Hur kun­de du lägga be­slag på hans ri­ke­do­mar
på hans ofärds dag!
14Hur kun­de du ställa dig vid pas­set
för att hug­ga ner de fly­en­de,
hur kun­de du utlämna dem som kom­mit un­dan
den­na nödens dag!
15Her­rens dag är nära
för al­la folk.
Som du har hand­lat mot and­ra,
så skall du själv be­hand­las,
di­na gärning­ar skall drab­ba dig själv.

<< Föregående 1 Nästa >>