Sök

Sökningen gav 2 träffar. Visar resultat 1 till 2.

<< Föregående 1 Nästa >>

2 Mos 25:1-31:18

In­sam­ling till Guds bo­ning

25 1Her­ren ta­la­de till Mo­se:

2Säg till is­ra­e­li­ter­na att sam­la in gåvor åt mig. Av var och en som känner sig ma­nad skall ni ta emot gåvor åt mig. 3Och det­ta är vad ni skall sam­la in: guld, sil­ver och kop­par, 4vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn, fint lingarn och gethår, 5rödfärga­de bagg­skinn, del­fin­skinn, aka­ci­eträ, 6ol­ja till lam­pan, kryd­dor till smörjel­se­ol­jan och till den välluk­tan­de rökel­sen, 7onyx och and­ra ädla ste­nar att sätta på efo­den och på bröstväskan.

8De skall göra en hel­ge­dom åt mig så att jag kan bo mitt ibland dem. 9Den­na bo­ning och allt som hör till den skall ni göra helt en­ligt de före­bil­der som jag vi­sar dig.

Ar­ken

10Du skall göra en ark av aka­ci­eträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 11Du skall belägga den med rent guld både invändigt och utvändigt och om­ge den med en guld­kant. 12Du skall gju­ta fy­ra ring­ar av guld och fästa dem vid de fy­ra fötter­na på ar­ken, två ring­ar på ena si­dan och två på den and­ra. 13Du skall göra bärstäng­er av aka­ci­eträ och belägga dem med guld 14och skju­ta in dem i ring­ar­na på ar­kens si­dor, så att man kan bära ar­ken med dem. 15Bärstäng­er­na skall sit­ta kvar i ring­ar­na på ar­ken och får in­te tas bort. 16I ar­ken skall du lägga förbunds­teck­net som jag skall ge dig.

17Du skall göra ett lock av rent guld, två och en halv aln långt och en och en halv aln brett. 18Du skall också göra två ke­ru­ber av ham­rat guld, en vid var­je ända av loc­ket, 19en ke­rub vid den ena ändan och en vid den and­ra. Du skall göra ke­ru­ber­na i ett styc­ke med loc­ket. 20Ke­ru­ber­na skall hålla ving­ar­na lyf­ta­de och ut­bred­da, så att de sky­ler loc­ket. De skall va­ra vända mot varand­ra, med an­sik­te­na ner mot loc­ket. 21Du skall lägga loc­ket ovanpå ar­ken, och i ar­ken skall du lägga förbunds­teck­net som jag skall ge dig. 22Där skall jag up­pen­ba­ra mig för dig: från plat­sen ovanför loc­ket skall jag ta­la till dig, mel­lan de båda ke­ru­ber­na som står på ar­ken med förbunds­teck­net, och ge dig al­la mi­na be­fall­ning­ar till Is­ra­els folk.

Bor­det för skådebröden

23Vi­da­re skall du göra ett bord av aka­ci­eträ, två al­nar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. 24Du skall belägga det med rent guld, och runt om­kring det skall du fästa en guld­kant. 25Du skall göra en hands­bred list runt om­kring det och en guld­kant på lis­ten. 26Du skall göra fy­ra ring­ar av guld och fästa dem i de fy­ra hörnen vid de fy­ra be­nen. 27In­till lis­ten skall ring­ar­na sit­ta, som hålla­re för bärstäng­er, så att man kan bära bor­det. 28Du skall göra bärstäng­er­na av aka­ci­eträ och belägga dem med guld, och med dem skall man bära bor­det. 29Till bor­det skall du också göra fat och skålar, kan­nor och bäga­re för dryc­kesoff­ren; av rent guld skall du göra dem. 30Se till att det all­tid lig­ger skådebröd inför mig på bor­det.

Lampstället

31Du skall göra ett lampställ av rent guld. Det skall göras i ham­rat ar­be­te, både fo­ten och stam­men. Skålar­na, ku­lor­na och blom­mor­na skall göras i ett styc­ke med lampstället. 32Sex ar­mar skall gå ut från lampstället, tre på den ena si­dan och tre på den and­ra. 33På den förs­ta ar­men skall det sit­ta tre skålar med ku­lor och blom­mor och li­kaså på den and­ra; det skall va­ra li­ka­dant på al­la sex ar­mar­na som går ut från lampstället. Skålar­na skall va­ra for­ma­de som blom­mor på ett man­del­träd. 34På själva lampstället skall det va­ra fy­ra skålar med ku­lor och blom­mor, och skålar­na skall va­ra som man­del­träds­blom­mor. 35Un­der vart och ett av de tre pa­ren ar­mar som går ut från lampstället skall det sit­ta en ku­la, gjord i ett styc­ke med det­ta, un­der de sex ar­mar­na som går ut från lampstället. 36Ku­lor­na och ar­mar­na skall va­ra i ett styc­ke med lampstället, allt­sam­mans ett en­da ham­rat styc­ke rent guld. 37Du skall göra sju lam­por till lampstället; de skall sättas så att plat­sen framför blir be­lyst. 38De täng­er och bric­kor som hör till skall göras av rent guld. 39Lampstället med al­la des­sa till­behör skall göras av en ta­lent guld. 40Se till att du gör det­ta ef­ter de före­bil­der som du har fått se på ber­get.

Guds bo­ning

26 1Bo­ning­en skall du göra av tio tältvåder; av tvin­nat fint lingarn och av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn skall du väva dem, med ke­ru­ber, i konstvävnad. 2Var­je våd skall va­ra 28 al­nar lång och fy­ra al­nar bred; al­la våder­na skall va­ra li­ka sto­ra. 3De skall fo­gas sam­man fem och fem. 4Du skall göra öglor av vi­o­lett garn i kan­ten av våden yt­terst på det ena hop­sat­ta styc­ket och på sam­ma sätt i kan­ten av den yt­ters­ta våden på det and­ra hop­sat­ta styc­ket. 550 öglor skall du göra på den ena våden och 50 yt­terst på våden i det and­ra styc­ket, så att öglor­na sva­rar mot varand­ra. 6Du skall också göra 50 ha­kar av guld och fästa ihop våder­na med ha­kar, så att bo­ning­en blir en hel­het.

7Du skall väva våder av gethår till ett tält över bo­ning­en; el­va våder skall du väva. 8Var­je våd skall va­ra 30 al­nar lång och fy­ra al­nar bred; al­la el­va våder­na skall va­ra li­ka sto­ra. 9Du skall fo­ga sam­man fem våder för sig och sex våder för sig och vi­ka den sjätte våden dub­bel på fram­si­dan av tältet. 10Du skall göra 50 öglor i kan­ten av den ena våden, den som är yt­terst på det ena hop­sat­ta styc­ket, och 50 öglor i kan­ten av våden på det and­ra hop­sat­ta styc­ket. 11Och du skall göra 50 ha­kar av kop­par och häkta dem i öglor­na och så fästa ihop tältet till en hel­het. 12Och den över­skju­tan­de de­len av tältets våder, den hal­va våd som blir över, skall hänga ner över bak­si­dan av bo­ning­en. 13Och den aln som tältvåder­na är för långa på var si­da skall hänga ner på båda si­dor­na av bo­ning­en för att täcka den. 14Du skall göra ett över­drag av rödfärga­de bagg­skinn till tältet och ovanpå det­ta ett över­drag av del­fin­skinn.

15Bräder­na till bo­ning­en skall du göra av aka­ci­eträ; de skall stå upprätt. 16Var­je bräda skall va­ra tio al­nar lång och en och en halv aln bred. 17På var­je bräda skall det fin­nas två tap­par i an­slut­ning till varand­ra. Du skall göra li­ka­dant med al­la bräder­na till bo­ning­en. 18Av de bräder du gör för bo­ning­en skall 20 va­ra på sydsi­dan, åt söder, 19och du skall göra 40 sock­lar av sil­ver un­der de 20 bräder­na, två sock­lar för var­je bräda med dess två tap­par; 20vi­da­re på bo­ning­ens and­ra si­da, norrut, 20 bräder 21med de­ras 40 sock­lar av sil­ver, två un­der var bräda. 22Till bak­si­dan av bo­ning­en, åt väster, skall du göra sex bräder 23och till bo­ning­ens hörn på bak­si­dan två bräder. 24Des­sa skall va­ra dubb­la ner­till och li­kaså dubb­la upp­till, till den förs­ta ring­en. Så skall det va­ra med de båda hörn­bräder­na. 25Det skall alltså va­ra åtta bräder med sock­lar av sil­ver, sam­man­lagt 16 sock­lar, två un­der var bräda.

26Du skall göra reg­lar av aka­ci­eträ, fem till bräder­na på bo­ning­ens ena si­da, 27fem till bräder­na på dess and­ra si­da och fem till bräder­na på bak­si­dan, åt väster. 28Den mel­lers­ta re­geln, den som sit­ter mitt på bräder­na, skall gå från ena ändan till den and­ra. 29Bräder­na skall du belägga med guld, och du skall göra guld­ring­ar på dem, där man kan skju­ta in reg­lar­na. Också reg­lar­na skall du belägga med guld. 30Du skall uppföra bo­ning­en i öve­rens­stämmel­se med det som du fick se på ber­get.

31Du skall väva ett förhänge av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn; det skall göras i konstvävnad, med ke­ru­ber. 32Du skall hänga upp det på fy­ra stol­par av aka­ci­eträ som är be­lag­da med guld, har kro­kar av guld och står på fy­ra sock­lar av sil­ver. 33Du skall fästa förhäng­et i ha­kar och föra dit ar­ken med förbunds­teck­net och ställa den in­nanför förhäng­et; förhäng­et skall skil­ja det he­li­ga från det all­ra he­li­gas­te. 34Och du skall lägga loc­ket över ar­ken med förbunds­teck­net i det all­ra he­li­gas­te.

35Bor­det skall du ställa ut­anför förhäng­et och lampstället mitt emot bor­det, på södra si­dan av bo­ning­en; bor­det skall stå på den nor­ra si­dan. 36Du skall göra ett dra­pe­ri för ingång­en till tältet, i bro­kig väv av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn. 37Till dra­pe­ri­et skall du göra fem stol­par av aka­ci­eträ och belägga dem med guld, och kro­kar­na på dem skall va­ra av guld, och till dem skall du gju­ta fem sock­lar av brons.

Al­ta­ret

27 1Du skall byg­ga ett al­ta­re av aka­ci­eträ, fem al­nar långt och fem al­nar brett – al­ta­ret skall va­ra fyr­kan­tigt – och tre al­nar högt. 2I vart och ett av dess fy­ra hörn skall du göra ett horn, som skall va­ra i ett styc­ke med al­ta­ret. Du skall belägga det med kop­par. 3Du skall göra kärl att föra bort as­kan i, lik­som också skov­lar och skålar, gaff­lar och fyr­fat. Al­la des­sa till­behör skall du göra av kop­par. 4Du skall göra ett gal­ler, ett nät av kop­par, och i dess hörn skall du sätta fy­ra brons­ring­ar. 5Du skall sätta gall­ret ner­till, un­der al­tar­lis­ten, så att nätet når upp till hal­va höjden av al­ta­ret. 6Till al­ta­ret skall du göra bärstäng­er av aka­ci­eträ och belägga dem med kop­par. 7Bärstäng­er­na skall skju­tas in i ring­ar­na, så att de sit­ter på båda si­dor av al­ta­ret, när man skall bära det. 8Al­ta­ret skall va­ra ihåligt, byggt av bräder, och det skall göras så som du fick se det på ber­get.

Förgården

9Du skall också göra en förgård till bo­ning­en. På sydsi­dan, åt söder, skall det fin­nas omhäng­en till förgården av tvin­nat fint lingarn, 100 al­nar långa på den si­dan, 10med 20 stol­par och 20 sock­lar av brons och med stol­par­nas kro­kar och band av sil­ver. 11Li­kaså skall det på nor­ra långsidan fin­nas omhäng­en, 100 al­nar långa, med 20 stol­par och 20 sock­lar av brons och med stol­par­nas kro­kar och band av sil­ver. 12Förgårdens västra kort­si­da skall ha omhäng­en av 50 al­nars längd, med tio stol­par och tio sock­lar. 13Förgårdens fram­si­da, den östra kort­si­dan, skall va­ra 50 al­nar lång. 14Där skall omhäng­e­na va­ra 15 al­nar åt ena hållet med tre stol­par och tre sock­lar, 15och åt and­ra hållet 15 al­nar med tre stol­par och tre sock­lar. 16Till förgårdens port skall göras ett dra­pe­ri som är 20 al­nar, i bro­kig väv av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn. Det skall ha fy­ra stol­par med fy­ra sock­lar. 17Al­la stol­par­na runt förgården skall ha band och kro­kar av sil­ver och sock­lar av brons. 18Förgården skall va­ra 100 al­nar lång och 50 al­nar bred; dess omhäng­en av tvin­nat fint lingarn skall ha fem al­nars höjd. Sock­lar­na skall va­ra av brons. 19All ut­rust­ning som behövs för tjäns­ten i bo­ning­en, lik­som al­la tält­plug­gar­na där och till förgården, skall va­ra av kop­par.

Ol­jan till lam­por­na

20Du skall be­fal­la is­ra­e­li­ter­na att skaf­fa dig ren ol­ja av stötta oli­ver till lampstället, så att lam­por­na kan sättas upp var­je dag. 21I up­pen­ba­rel­setältet, ut­anför förhäng­et som häng­er framför förbunds­teck­net, skall Aron och hans söner se till att lam­por­na brin­ner nat­ten ige­nom inför Her­ren. Det­ta skall va­ra en oföränder­lig stad­ga för is­ra­e­li­ter­na ge­nom al­la släkt­led.

Prästdräkten

28 1Låt din bror Aron och hans söner träda fram ur kret­sen av is­ra­e­li­ter för att bli präster åt mig: Aron själv och hans söner Na­dav och Avi­hu, Ela­sar och Ita­mar. 2Du skall låta sy en he­lig dräkt till ära och pryd­nad för din bror Aron. 3Du skall ge an­vis­ning­ar åt al­la som fått konst­skick­lig­he­tens gåva av mig, och de skall göra dräkten åt Aron, för hans vig­ning till präst åt mig. 4Des­sa plagg skall de göra: bröstväska, efod, kåpa, mönstrad tu­ni­ka, tur­ban och bälte. De skall sy he­li­ga dräkter åt din bror Aron och åt hans söner, så att de kan va­ra mi­na präster. 5Till des­sa dräkter skall de använda guld, vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och fint lingarn.

6Efo­den skall de göra av guld, av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn, i konstvävnad. 7Den skall ha två ax­el­styc­ken som är fästa i dess båda kan­ter och håller ihop den. 8Och skärpet som sit­ter på efo­den skall göras på sam­ma sätt och i ett styc­ke med den: av guld, av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn. 9Du skall ta två onyx­ste­nar och på dem ris­ta in nam­nen på Is­ra­els söner: 10sex av nam­nen på den ena ste­nen och de sex övri­ga nam­nen på den and­ra ste­nen, i ålders­ord­ning. 11Som en ju­ve­le­ra­re gra­ve­rar ett si­gill, så skall du ris­ta Is­ra­els söners namn på de båda ste­nar­na. De skall in­fat­tas i flätverk av guld. 12Du skall sätta de två ste­nar­na på efo­dens ax­el­styc­ken som en påmin­nel­se om Is­ra­els söner: Aron skall bära de­ras namn på si­na ax­lar inför Her­ren för att han skall min­nas dem. 13Du skall göra flätverk av guld 14och två ked­jor av rent guld, tvin­na­de som snören, och dem skall du fästa vid flätver­ken.

15Du skall göra en bröstväska för doms­ut­slag, i konstvävnad. Lik­som efo­den skall den göras av guld, av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och av tvin­nat fint lingarn. 16Den skall va­ra fyr­kan­tig och dub­bel­vikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 17Du skall besätta den med fy­ra ra­der ste­nar: i förs­ta ra­den en kar­ne­ol, en to­pas och en sma­ragd, 18i and­ra ra­den en ru­bin, en sa­fir och en kal­ce­don, 19i tred­je ra­den en hy­a­cint, en agat och en ame­tist, 20i fjärde ra­den en kry­so­lit, en onyx och en jas­pis. De skall va­ra in­fat­ta­de i flätverk av guld. 21Ste­nar­na skall va­ra tolv och sva­ra mot nam­nen på Is­ra­els söner, en för var­je namn. På var­je sten skall nam­net på en av de tolv stam­mar­na va­ra in­gra­ve­rat, som på ett si­gill. 22Till bröstväskan skall du göra ked­jor av rent guld, tvin­na­de som snören. 23Du skall göra två guld­ring­ar och sätta dem i två av hörnen på bröstväskan. 24Fäst de båda guld­snod­dar­na vid de två ring­ar­na i hörnen av bröstväskan; 25de två and­ra ändar­na på snod­dar­na skall du fästa vid de båda flätver­ken, som skall va­ra fast­gjor­da vid efo­dens ax­el­styc­ken på fram­si­dan. 26Gör två and­ra guld­ring­ar och sätt dem i de båda and­ra hörnen på bröstväskan, på in­si­dan mot efo­den. 27Slut­li­gen skall du göra två guld­ring­ar och sätta dem ner­till på fram­si­dan av efo­dens båda ax­el­styc­ken, vid sömmen ovanför skärpet. 28Bröstväskan skall ge­nom si­na ring­ar kny­tas fast vid ring­ar­na på efo­den med en vi­o­lett snodd, så att den sit­ter ovanför skärpet och in­te kan loss­na från efo­den. 29När Aron går in i hel­ge­do­men skall han bära nam­nen på Is­ra­els söner vid sitt hjärta, på bröstväskan för doms­ut­slag, som en ständig påmin­nel­se inför Her­ren. 30I bröstväskan för doms­ut­slag skall du lägga urim och tum­mim, så att de lig­ger vid Arons hjärta när han träder inför Her­ren. Så skall Aron inför Her­ren ständigt bära is­ra­e­li­ter­nas do­mar vid sitt hjärta.

31Kåpan till efo­den skall du göra helt i vi­o­lett tyg. 32Mitt på den skall va­ra en öpp­ning för hu­vu­det med en vävd kant, som öpp­ning­en på en bryn­ja, så att den in­te rivs sönder. 33Runt fållen skall du sätta gra­natäpplen av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn, och mel­lan dem bjäll­ror av guld runt om, 34en guld­bjäll­ra och ett gra­natäpp­le växel­vis runt fållen på kåpan. 35Aron skall bära den när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i hel­ge­do­men inför Her­ren och när han går ut; an­nars kom­mer han att dö.

36Du skall göra en blom­ma av rent guld och ris­ta in på den så som man gra­ve­rar ett si­gill: Hel­gad åt Her­ren. 37Och du skall fästa den vid en vi­o­lett snodd, och den skall sit­ta på tur­ba­nen, på dess fram­si­da. 38Den skall sit­ta på Arons pan­na. Aron är an­sva­rig för fel i de he­li­ga of­fer som is­ra­e­li­ter­na bär fram, i al­la de­ras he­li­ga gåvor; därför skall den all­tid sit­ta på hans pan­na, så att Her­ren fin­ner be­hag i dem.

39Du skall väva den mönst­ra­de tu­ni­kan av fint lingarn och göra en tur­ban av fint lingarn. Gör även ett bälte i bro­kig väv.

40Också åt Arons söner skall du göra tu­ni­kor. Och du skall göra bälten åt dem och hu­vud­bo­na­der, till ära och pryd­nad. 41I såda­na dräkter skall du klä din bror Aron och hans söner. Du skall smörja dem och insätta dem och vi­ga dem till präster åt mig. 42Gör byx­or av lin­ne som sky­ler de­ras kön, de skall räcka från mid­jan ner på låren. 43Dem skall Aron och hans söner ha på sig när de går in i up­pen­ba­rel­setältet el­ler träder fram till al­ta­ret för att göra tjänst i hel­ge­do­men; an­nars drar de skuld över sig och dör. Det­ta skall va­ra en oföränder­lig stad­ga för ho­nom och hans ef­ter­kom­man­de.

Prästvig­ning­en

29 1Det­ta är vad du skall göra när du vi­ger dem till präster åt mig. Tag en ung­tjur och två fel­fria bag­gar, 2osy­rat bröd, osy­ra­de ka­kor ba­ka­de med ol­ja och osy­ra­de tunn­ka­kor smor­da med ol­ja. Gör dem av sik­tat ve­te­mjöl 3och lägg dem i en korg, och bär fram dem i kor­gen som of­fergåva till­sam­mans med tju­ren och de två bag­gar­na. 4Du skall föra fram Aron och hans söner till up­pen­ba­rel­setältets ingång och tvätta dem med vat­ten. 5Och du skall ta kläder­na och sätta på Aron tu­ni­kan, kåpan till efo­den, efo­den och bröstväskan och bin­da ihop allt­sam­mans med skärpet. 6Sätt se­dan tur­ba­nen på hans hu­vud och fäst det he­li­ga di­a­de­met på den. 7Tag smörjel­se­ol­jan och häll den på hans hu­vud och smörj ho­nom. 8Se­dan skall du låta hans söner träda fram, och du skall klä på dem tu­ni­kor 9och spänna om dem bälten och sätta på dem hu­vud­bo­na­der. Så skall de ha rätten till prästämbe­tet för all­tid.

När du prästvi­ger Aron och hans söner 10skall du le­da fram tju­ren framför up­pen­ba­rel­setältet, och Aron och hans söner skall lägga si­na händer på tju­rens hu­vud. 11Slak­ta se­dan tju­ren inför Her­ren vid ingång­en till up­pen­ba­rel­setältet. 12Tag li­te av tju­rens blod på fing­ret och stryk på al­tar­hor­nen; häll ut res­ten av blo­det vid fo­ten av al­ta­ret. 13Fet­tet kring inälvor­na, sto­ra le­ver­lo­ben och båda nju­rar­na med de­ras fett skall du bränna på al­ta­ret. 14Men tju­rens kött, hu­den och res­ten av inälvor­na skall du bränna upp ut­anför lägret; det är ett syn­dof­fer.

15Så skall du ta den ena bag­gen, och Aron och hans söner skall lägga si­na händer på dess hu­vud. 16Slak­ta bag­gen och tag dess blod och stänk det runt om på al­ta­ret. 17Styc­ka bag­gen, tvätta inälvor och fötter och lägg det­ta på kött­styc­ke­na och hu­vu­det. 18Bränn se­dan he­la bag­gen på al­ta­ret. Det­ta är ett brännof­fer åt Her­ren, en lukt som gör ho­nom nöjd, ett el­dof­fer åt Her­ren.

19Däref­ter skall du ta den and­ra bag­gen, och Aron och hans söner skall lägga händer­na på dess hu­vud. 20Du skall slak­ta bag­gen och stry­ka li­te av blo­det på Arons högra örsnibb och hans söners högra örsnibb och på högra tum­men och högra stortån; res­ten av blo­det skall du stänka runt om på al­ta­ret. 21Du skall ta av blo­det på al­ta­ret och av smörjel­se­ol­jan och stänka på Aron och hans kläder och på hans söner och de­ras kläder; då blir han och hans kläder he­li­ga, lik­som hans söner och de­ras kläder.

22Tag det fe­ta på bag­gen, fettsvan­sen, fet­tet kring inälvor­na, sto­ra le­ver­lo­ben och båda nju­rar­na med de­ras fett och högra låret, ty det­ta är prästvig­nings­bag­gen, 23och vi­da­re en rund brödka­ka, en ka­ka ba­kad med ol­ja och en tunn­ka­ka ur kor­gen med osy­rat bröd som står inför Her­ren. 24Allt det­ta skall du överlämna till Aron och hans söner, och de skall lyf­ta upp det som ett of­fer inför Her­ren. 25Se­dan skall du ta till­ba­ka det och bränna det på al­ta­ret, ovanpå brännoff­ret, till en lukt som gör Her­ren nöjd; det är ett el­dof­fer åt Her­ren. 26Och du skall ta bring­an av Arons prästvig­nings­bag­ge och lyf­ta upp den till ett of­fer inför Her­ren. Den skall va­ra din an­del. 27Bring­an som har lyfts upp och låret som har skänkts till of­fer skall du av­skil­ja som he­li­ga, styc­ke­na av prästvig­nings­bag­gen som är av­sedd för Aron och hans söner, 28och Aron och hans söner skall för all fram­tid ha rätt att få des­sa av is­ra­e­li­ter­na: de är en of­fergärd, en gåva från is­ra­e­li­ter­na av de­ras ge­men­skaps­of­fer, en gåva från dem till Her­ren.

29Arons he­li­ga kläder skall hans söner ha ef­ter ho­nom, och de skall bäras av dem när de blir smor­da och in­sat­ta till präster. 30I sju da­gar skall de bäras av den bland hans söner som blir präst i hans ställe, den som skall gå in i up­pen­ba­rel­setältet för att göra tjänst i hel­ge­do­men.

31Tag prästvig­nings­bag­gen och ko­ka köttet på he­ligt område. 32Köttet av bag­gen och brödet i kor­gen skall Aron och hans söner äta vid ingång­en till up­pen­ba­rel­setältet. 33De skall äta det som användes till förso­nings­of­fer när de in­sat­tes och vig­des till präster; ing­en an­nan får äta det, ty det är he­ligt. 34Och om något av prästvig­ningsköttet el­ler av brödet blir över till mor­go­nen, skall det brännas upp; det får in­te ätas, ty det är he­ligt.

35Så skall du göra med Aron och hans söner, all­de­les som jag har be­fallt dig. Sju da­gar skall prästvig­ning­en va­ra. 36Var­je dag skall du off­ra en tjur som syn­dof­fer, till förso­ning; du skall off­ra syn­doff­ret på al­ta­ret när du utför so­nings­ri­ten för det, och du skall smörja det så att det blir hel­gat. 37Sju da­gar skall du utföra so­nings­ri­ten för al­ta­ret och hel­ga det. Då blir al­ta­ret höghe­ligt; all­ting som kom­mer i beröring med al­ta­ret får del av dess he­lig­het.

Det dag­li­ga off­ret

38Det­ta skall du off­ra på al­ta­ret: två års­gam­la lamm var­je dag i all fram­tid. 39Det ena lam­met skall du off­ra på mor­go­nen och det and­ra mel­lan skym­ning och mörker, 40och till det förs­ta lam­met skall du off­ra en ti­on­dels efa sik­tat mjöl, blan­dat med en kvarts hin ol­ja av stötta oli­ver, och som dryc­kesof­fer en kvarts hin vin. 41Det and­ra lam­met skall du off­ra mel­lan skym­ning och mörker; med sam­ma slags ma­tof­fer och dryc­kesof­fer som om mor­go­nen skall du off­ra det, till en lukt som gör Her­ren nöjd, ett el­dof­fer åt ho­nom. 42Det­ta skall va­ra ett dag­ligt brännof­fer ge­nom al­la släkt­led, vid ingång­en till up­pen­ba­rel­setältet, inför Her­ren. Där skall jag up­pen­ba­ra mig för er och där skall jag ta­la till dig. 43Där skall jag up­pen­ba­ra mig för is­ra­e­li­ter­na, och tältet skall bli hel­gat ge­nom min härlig­het. 44Jag skall hel­ga både up­pen­ba­rel­setältet och al­ta­ret, och Aron och hans söner skall jag hel­ga till att va­ra präster åt mig. 45Och jag skall bo bland is­ra­e­li­ter­na och va­ra de­ras Gud. 46Då skall de in­se att jag är Her­ren, de­ras Gud, som har fört dem ut ur Egyp­ten för att bo ibland dem. Jag är Her­ren, de­ras Gud.

Rökel­se­al­ta­ret

30 1Du skall byg­ga ett al­ta­re att tända rökel­se på; av aka­ci­eträ skall du göra det. 2Det skall va­ra fyr­kan­tigt, en aln långt och en aln brett och två al­nar högt. Hor­nen skall va­ra i ett styc­ke med al­ta­ret. 3Du skall belägga det med rent guld ovanpå och på si­dor­na och på hor­nen och om­ge det med en guld­kant. 4Du skall göra två ring­ar av guld och sätta dem ne­danför kan­ten, på två av si­dor­na, på bägge gav­lar­na; de skall tjäna som hålla­re för bärstäng­er, så att man kan bära al­ta­ret. 5Bärstäng­er­na skall du göra av aka­ci­eträ och belägga med guld. 6Al­ta­ret skall du ställa framför förhäng­et som döljer ar­ken med förbunds­teck­net, framför loc­ket över förbunds­teck­net, där jag skall up­pen­ba­ra mig för dig. 7Aron skall tända välluk­tan­de rökel­se på det; var­je mor­gon när han gör i ord­ning lam­por­na skall han tända rökel­se, 8och li­kaså när han sätter upp lam­por­na mel­lan skym­ning och mörker. Det­ta skall va­ra ett dag­ligt rökel­se­of­fer inför Her­ren ge­nom al­la släkt­led. 9På det­ta al­ta­re skall ni in­te off­ra någon otillåten rökel­se el­ler något brännof­fer el­ler ma­tof­fer; in­te hel­ler skall ni hälla ut dryc­kesof­fer på det. 10En gång om året skall Aron stry­ka förso­nings­blo­det på al­ta­rets horn; ge­nom al­la släkt­led skall han där en gång om året utföra so­nings­ri­ten med blo­det av so­nings­off­ret. Al­ta­ret är höghe­ligt och hör Her­ren till.

Löse­pen­ning­en

11Her­ren ta­la­de till Mo­se:

12När du mönst­rar is­ra­e­li­ter­na och räknar de­ras an­tal skall var och en vid mönst­ring­en be­ta­la en lösen för sitt liv åt Her­ren, så att ing­en olyc­ka drab­bar dem vid mönst­ring­en. 13Var och en som upp­tas bland de mönst­ra­de skall ge en halv si­kel ef­ter tem­pel­vikt – 20 ge­ra per si­kel. Den­na hal­va si­kel är en of­fergåva åt Her­ren. 14Al­la som upp­tas bland de mönst­ra­de, från tju­go års ålder och uppåt, skall ge den­na of­fergåva åt Her­ren. 15Den ri­ke skall in­te ge mer och den fat­ti­ge in­te mind­re än en halv si­kel när ni ger of­fergåvan åt Her­ren som en lösen för ert liv. 16Du skall ta emot löse­sum­man av is­ra­e­li­ter­na och använda peng­ar­na till tjäns­ten vid up­pen­ba­rel­setältet. Så skall is­ra­e­li­ter­na bli ihågkom­na inför Her­ren, ge­nom den lösen ni ger för ert liv.

Bronska­ret

17Her­ren ta­la­de till Mo­se:

18Du skall göra ett brons­kar med tillhöran­de brons­ställ för tvätt­ning­en och sätta det mel­lan up­pen­ba­rel­setältet och al­ta­ret och fyl­la det med vat­ten. 19Där skall Aron och hans söner tvätta si­na händer och fötter. 20När de går in i up­pen­ba­rel­setältet skall de tvätta sig, an­nars kom­mer de att dö; li­kaså när de går fram till al­ta­ret för att göra tjänst och bränna el­dof­fer åt Her­ren. 21De skall tvätta händer och fötter, an­nars kom­mer de att dö. Det­ta skall va­ra en oföränder­lig stad­ga för Aron och hans ef­ter­kom­man­de ge­nom al­la släkt­led.

Smörjel­se­ol­jan

22Her­ren ta­la­de till Mo­se:

23Tag de fi­nas­te kryd­dor, 500 siklar fly­tan­de myr­ra, hälf­ten så myc­ket el­ler 250 siklar dof­tan­de ka­nel, 250 siklar kal­mus, 24500 siklar kas­sia, allt ef­ter tem­pel­vikt, och en hin oliv­ol­ja. 25Av det­ta skall du göra en he­lig smörjel­se­ol­ja, en dof­tan­de bland­ning, konstfärdigt blan­dad; det skall va­ra en he­lig smörjel­se­ol­ja. 26Med den skall du smörja up­pen­ba­rel­setältet, ar­ken med förbunds­teck­net, 27bor­det med al­la dess till­behör, lampstället med dess till­behör, rökel­se­al­ta­ret, 28brännof­fe­ral­ta­ret med al­la dess till­behör och ka­ret med dess ställ. 29Du skall in­vi­ga dem så att de blir höghe­li­ga; allt som kom­mer i beröring med dem får del av de­ras he­lig­het. 30Aron och hans söner skall du smörja och vi­ga till präster åt mig. 31Och till is­ra­e­li­ter­na skall du säga: Det­ta skall va­ra min he­li­ga smörjel­se­ol­ja ge­nom al­la släkt­led. 32Ing­en får smörja in krop­pen med den, och ni får in­te göra någon an­nan ol­ja med den­na sam­mansätt­ning. He­lig är den, och he­lig skall den va­ra för er. 33Den som gör en sådan bland­ning och den som använder den på någon obehörig skall ut­stötas ur sitt folk.

Rökel­sen

34Her­ren sa­de till Mo­se:

Tag välluk­tan­de ämnen: stak­tekåda, sjöna­gel och gal­ba­num, och därtill ren rökel­se­harts, li­ka myc­ket av var­je, 35och gör rökel­se av det­ta, en konstfärdigt blan­dad vällukt, sal­tad, ren och he­lig. 36En del av rökel­sen skall du stöta till pul­ver och lägga framför förbunds­teck­net i up­pen­ba­rel­setältet, där jag skall up­pen­ba­ra mig för dig. Den skall va­ra höghe­lig för er. 37En rökel­se med den­na sam­mansätt­ning får ni in­te göra åt er själva: den skall hållas he­lig, den hör Her­ren till. 38Den som gör sådan rökel­se för att nju­ta dess vällukt skall ut­stötas ur sitt folk.

Hant­ver­ka­re utväljs

31 1Her­ren ta­la­de till Mo­se:

2Jag har ut­valt Besa­lel, son till Uri, son till Hur, av Ju­da stam, 3och fyllt ho­nom med gu­dom­lig an­de, med in­sikt, förmåga och kun­skap och allt slags hant­verks­skick­lig­het, 4så att han kan tänka ut konst­ful­la ar­be­ten och utföra dem i guld och sil­ver och kop­par, 5sli­pa ste­nar för in­fatt­ning, sni­da i trä, ja, utföra al­la slags ar­be­ten. 6Jag har vid hans si­da ställt Oho­li­av, Ac­hi­samaks son, av Dans stam, och åt al­la konst­skick­li­ga har jag gett förmåga att utföra allt som jag be­fallt dig: 7up­pen­ba­rel­setältet, ar­ken med förbunds­teck­net och loc­ket ovanpå den och allt som hör till up­pen­ba­rel­setältet, 8bor­det med dess till­behör, lampstället av rent guld med al­la dess till­behör, rökel­se­al­ta­ret, 9brännof­fe­ral­ta­ret med al­la dess till­behör, ka­ret med dess ställ, 10ämbets­dräkten, prästen Arons he­li­ga kläder och hans söners prästkläder, 11smörjel­se­ol­jan och den välluk­tan­de rökel­sen till hel­ge­do­men – allt skall de göra så som jag har be­fallt dig.

Sab­bats­bu­det inskärps

12Her­ren sa­de till Mo­se:

13Ta­la till is­ra­e­li­ter­na och säg: ”Mi­na sab­ba­ter måste ni hålla, ty sab­ba­ten är ett tec­ken som före­nar mig och er, ge­nom al­la släkt­led, för att ni skall ve­ta att det är jag, Her­ren, som hel­gar er. 14Ni skall hålla sab­ba­ten, den skall va­ra he­lig för er. Den som van­hel­gar den skall straf­fas med döden. Var och en som utför något ar­be­te på sab­ba­ten skall ut­stötas ur sitt folk. 15Sex da­gar får ar­be­te utföras, men på den sjun­de da­gen är det sab­bat, en sab­bats­vi­la hel­gad åt Her­ren. Var och en som utför något ar­be­te på sab­bats­da­gen skall straf­fas med döden. 16Is­ra­e­li­ter­na skall hålla sab­ba­ten; de skall iakt­ta den ge­nom al­la släkt­led som en förbunds­plikt för al­la ti­der. 17Den är ett evigt tec­ken som före­nar mig och is­ra­e­li­ter­na, ty på sex da­gar gjor­de Her­ren him­mel och jord, men den sjun­de da­gen vi­la­de han och hämta­de an­dan.”

Gud ger Mo­se lag­tav­lor­na

18När Gud ha­de ta­lat med Mo­se på Si­nai­ber­get gav han ho­nom de två tav­lor­na som ett förbunds­tec­ken, tav­lor av sten, som Gud ha­de skri­vit på med sitt fing­er.

2 Mos 35:1-40:38

Sab­bats­bu­det

35 1Mo­se sam­la­de he­la Is­ra­els me­nig­het och sa­de: ”Det­ta är vad Her­ren har be­fallt er att göra: 2Sex da­gar får ar­be­te utföras, men på den sjun­de da­gen är det sab­bat, en sab­bats­vi­la hel­gad åt Her­ren. Var och en som utför något ar­be­te på den da­gen skall dödas. 3Ni skall in­te göra upp eld på sab­bats­da­gen, var ni än bor.”

Fol­kets gåvor

4Mo­se sa­de till he­la Is­ra­els me­nig­het: ”Det­ta är vad Her­ren har be­fallt er: 5Sam­la in gåvor åt Her­ren. Var och en som känner sig ma­nad skall bära fram des­sa gåvor åt Her­ren: guld, sil­ver och kop­par, 6vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7rödfärga­de bagg­skinn, del­fin­skinn, aka­ci­eträ, 8ol­ja till lam­pan, kryd­dor till smörjel­se­ol­jan och till den välluk­tan­de rökel­sen, 9onyx och and­ra ädla ste­nar att sätta på efo­den och på bröstväskan.

10Var och en av er som har konst­skick­lig­he­tens gåva skall kom­ma och till­ver­ka allt det som Her­ren har be­fallt: 11bo­ning­en med tält och över­drag, ha­kar och bräder, reg­lar, stol­par och sock­lar, 12ar­ken med dess bärstäng­er, loc­ket och det sky­lan­de förhäng­et 13och bor­det med bärstäng­er­na och al­la övri­ga till­behör och skådebröden, 14lampstället med dess till­behör, lam­por­na och lamp­ol­jan, 15rökel­se­al­ta­ret med dess bärstäng­er, smörjel­se­ol­jan, den välluk­tan­de rökel­sen och dra­pe­ri­et för ingång­en till bo­ning­en, 16brännof­fe­ral­ta­ret med dess kop­par­gal­ler, bärstäng­er­na och al­la and­ra till­behör, ka­ret med dess ställ, 17omhäng­e­na till förgården, dess stol­par och sock­lar och dra­pe­ri­et för por­ten till förgården, 18tält­plug­gar­na och li­nor­na till bo­ning­en och förgården, 19ämbets­dräkter­na till tjäns­ten i hel­ge­do­men, prästen Arons he­li­ga kläder och hans söners prästkläder.”

20Is­ra­els he­la me­nig­het gick nu bort från Mo­se, 21och al­la som kände sig kal­la­de el­ler ma­na­de kom med gåvor till Her­ren för ar­be­tet på up­pen­ba­rel­setältet, tjäns­ten där och de he­li­ga kläder­na. 22Och både män och kvin­nor, al­la som kände sig ma­na­de, kom med spännen, örring­ar, ring­ar och hals­smyc­ken, al­la slags föremål av guld. Al­la kom de med en of­fergåva av guld till Her­ren. 23Och al­la som ha­de vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärga­de bagg­skinn och del­fin­skinn kom med det­ta. 24Al­la som vil­le ge en gåva av sil­ver el­ler kop­par kom med den till Her­ren, och var och en som ha­de aka­ci­eträ till bygg­nads­ar­be­tet bar fram det. 25Al­la kvin­nor som var skick­li­ga att spin­na kom med det som de ha­de spun­nit: vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och fint lingarn. 26Och al­la kvin­nor som kände sig kal­la­de och som kun­de kons­ten spann garn av gethår. 27Hövding­ar­na bar fram onyx och and­ra ädla ste­nar som skul­le sättas på efo­den och på bröstväskan, 28vi­da­re kryd­dor och ol­ja till lam­pan, till smörjel­se­ol­jan och till den välluk­tan­de rökel­sen. 29Var­je is­ra­e­li­tisk man el­ler kvin­na som kände sig ma­nad att ge något till det ar­be­te som Her­ren ge­nom Mo­se be­fallt dem att utföra kom med en fri­vil­lig gåva åt Her­ren.

Hant­ver­ka­re kal­las och till­ver­kar bo­ning­en

30Mo­se sa­de till is­ra­e­li­ter­na: ”Hör: Her­ren har ut­valt Besa­lel, son till Uri, son till Hur, av Ju­da stam 31och fyllt ho­nom med gu­dom­lig an­de, med in­sikt, förmåga och kun­skap och allt slags hant­verks­skick­lig­het, 32så att han kan tänka ut konst­ful­la ar­be­ten och utföra dem i guld och sil­ver och kop­par, 33sli­pa ste­nar för in­fatt­ning, sni­da i trä, ja, utföra al­la slags konst­ful­la ar­be­ten. 34Han har gett både ho­nom och Oho­li­av, Ac­hi­samaks son, av Dans stam, gåvan att lära upp and­ra. 35Han har ut­rus­tat dem med förmåga att utföra al­la slags hant­verk, väva konstväv och bro­kig väv av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och fint lingarn, och även an­nan vävnad, ja, att utföra al­la slags upp­gif­ter och tänka ut konst­ful­la ar­be­ten.

36 1Besa­lel och Oho­li­av skall ar­be­ta till­sam­mans med al­la konst­skick­li­ga män som Her­ren gett in­sikt och förmåga, så att de vet hur de skall utföra allt ar­be­te som krävs för att uppföra hel­ge­do­men på det sätt som Her­ren har be­fallt.”

2Mo­se kal­la­de till sig Besa­lel och Oho­li­av och al­la konst­skick­li­ga män som Her­ren gett den rätta in­sik­ten, al­la som kände sig kal­la­de att gri­pa sig an med ar­be­tet. 3De tog hand om al­la de gåvor som is­ra­e­li­ter­na ha­de lämnat till Mo­se för att användas vid ar­be­tet på hel­ge­do­men. Men när man fort­sat­te att bära fram fri­vil­li­ga gåvor till ho­nom mor­gon ef­ter mor­gon, 4kom al­la hant­ver­kar­na som utförde oli­ka slags ar­be­ten till hel­ge­do­men, var och en från sitt ar­be­te, 5och sa­de till Mo­se: ”Fol­ket kom­mer med mer än vad som behövs för att utföra det ar­be­te som Her­ren har be­fallt.” 6Då lät Mo­se kungöra i lägret: ”Ing­en, va­re sig man el­ler kvin­na, skall kom­ma med fler gåvor till hel­ge­do­men.” Så avhölls fol­ket från att lämna något mer. 7Det som de re­dan ha­de gett räck­te mer än väl till för att ar­be­tet skul­le kun­na slutföras.

8De konst­skick­li­ga hant­ver­kar­na gjor­de bo­ning­en av tio tältvåder som till­ver­ka­des av tvin­nat fint lingarn och av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn, med ke­ru­ber i konstvävnad. 9Var­je våd gjor­des 28 al­nar lång och fy­ra al­nar bred; al­la våder­na var li­ka sto­ra. 10De fo­ga­des sam­man fem och fem. 11Man gjor­de öglor av vi­o­lett garn i kan­ten av våden yt­terst på det ena hop­sat­ta styc­ket och på sam­ma sätt i kan­ten av den yt­ters­ta våden på det and­ra hop­sat­ta styc­ket. 1250 öglor gjor­de man på den ena våden och 50 yt­terst på våden i det and­ra styc­ket, så att öglor­na sva­ra­de mot varand­ra. 13Man gjor­de 50 ha­kar av guld och fäste ihop våder­na med ha­kar­na, så att bo­ning­en blev en hel­het.

14Man vävde våder av gethår till ett tält över bo­ning­en; el­va våder gjor­de man. 15Var­je våd gjor­des 30 al­nar lång och fy­ra al­nar bred; al­la el­va våder­na var li­ka sto­ra. 16Man fo­ga­de sam­man fem våder för sig 17och sex våder för sig och sat­te 50 öglor i kan­ten av den ena våden, den som var yt­terst på det ena hop­sat­ta styc­ket, och 50 öglor i kan­ten av våden på det and­ra hop­sat­ta styc­ket. 18Och man gjor­de 50 ha­kar av kop­par för att fästa ihop tältet till ett helt. 19Vi­da­re gjor­de man ett över­drag av rödfärga­de bagg­skinn till tältet och ovanpå det­ta ett över­drag av del­fin­skinn.

20Bräder­na till bo­ning­en gjor­de man av aka­ci­eträ och ställ­de dem upprätt. 21Var­je bräda gjor­des tio al­nar lång och en och en halv aln bred. 22På var­je bräda fanns två tap­par i an­slut­ning till varand­ra; man gjor­de li­ka­dant med al­la bräder­na till bo­ning­en. 23Av de bräder som gjorts för bo­ning­en sat­te man 20 på sydsi­dan, åt söder, 24och man gjor­de 40 sock­lar av sil­ver och sat­te un­der de 20 bräder­na, två sock­lar för var­je bräda med dess två tap­par; 25vi­da­re på bo­ning­ens and­ra si­da, norrut, 20 bräder 26med de­ras 40 sock­lar av sil­ver, två un­der var bräda. 27Till bak­si­dan av bo­ning­en, åt väster, gjor­de man sex bräder 28och till bo­ning­ens hörn på bak­si­dan två bräder. 29De var dubb­la ner­till och li­kaså dubb­la upp­till, till den förs­ta ring­en. Så gjor­de man med de båda hörn­bräder­na. 30Det var alltså åtta bräder med sock­lar av sil­ver, sam­man­lagt 16 sock­lar, två un­der var bräda.

31Man gjor­de reg­lar av aka­ci­eträ, fem till bräder­na på bo­ning­ens ena si­da, 32fem till bräder­na på dess and­ra si­da och fem till bräder­na på bak­si­dan, åt väster. 33Den mel­lers­ta re­geln sat­te man så att den gick från den ena ändan till den and­ra mitt på bräder­na. 34Bräder­na be­la­de man med guld, och man gjor­de guld­ring­ar på dem, där reg­lar­na kun­de skju­tas in. Också reg­lar­na be­la­des med guld.

35Man vävde ett förhänge av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn; det gjor­des i konstvävnad, med ke­ru­ber. 36Till det­ta gjor­de man fy­ra stol­par av aka­ci­eträ be­lag­da med guld och med kro­kar av guld, och man göt till dem fy­ra sock­lar av sil­ver. 37Man gjor­de ett dra­pe­ri för ingång­en till tältet, i bro­kig väv av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn, 38och till det gjor­de man fem stol­par med kro­kar, och de­ras stolp­hu­vu­den och band be­la­de man med guld, och de­ras fem sock­lar gjor­des av brons.

Ar­ken, bor­det och lampstället

37 1Besa­lel gjor­de ar­ken av aka­ci­eträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. 2Han be­la­de den med rent guld både invändigt och utvändigt och om­gav den med en guld­kant. 3Han göt fy­ra ring­ar av guld och fäste dem vid de fy­ra fötter­na på ar­ken, två ring­ar på ena si­dan och två på den and­ra. 4Se­dan gjor­de han bärstäng­er av aka­ci­eträ och be­la­de dem med guld 5och sköt in dem i ring­ar­na på ar­kens si­dor, så att man kun­de bära ar­ken. 6Han gjor­de ett lock av rent guld, två och en halv aln långt och en och en halv aln brett. 7Han gjor­de också två ke­ru­ber av ham­rat guld, en vid var­je ända av loc­ket, 8en ke­rub vid den ena ändan och en vid den and­ra. Han gjor­de ke­ru­ber­na i ett styc­ke med loc­ket. 9Ke­ru­ber­na höll ving­ar­na lyf­ta­de och ut­bred­da så att de skyl­de loc­ket. De var vända mot varand­ra, med an­sik­te­na ner mot loc­ket.

10Han gjor­de vi­da­re ett bord av aka­ci­eträ, två al­nar långt, en aln brett och en och en halv aln högt, 11och be­la­de det med rent guld, och runt om­kring det fäste han en guld­kant. 12Han gjor­de en hands­bred list runt om­kring det och en guld­kant på lis­ten. 13Han göt fy­ra ring­ar av guld och fäste dem i de fy­ra hörnen vid de fy­ra be­nen. 14In­till lis­ten sat­tes ring­ar­na som hålla­re för bärstäng­er, så att man kun­de bära bor­det. 15Han gjor­de bärstäng­er­na av aka­ci­eträ och be­la­de dem med guld; så kun­de man bära bor­det. 16Han gjor­de kärlen som skul­le stå på bor­det: fat och skålar, bäga­re och kan­nor för dryc­kesoff­ren, al­la av rent guld.

17Han gjor­de lampstället av rent guld. Det gjor­des i ham­rat ar­be­te, både fo­ten och stam­men. Skålar­na, ku­lor­na och blom­mor­na gjor­des i ett styc­ke med lampstället. 18Det ha­de sex ar­mar, tre på den ena si­dan och tre på den and­ra. 19På den förs­ta ar­men sat­tes tre skålar med ku­lor och blom­mor och li­kaså på den and­ra; det gjor­des li­ka­dant på al­la sex ar­mar­na som gick ut från lampstället. Skålar­na var for­ma­de som blom­mor på ett man­del­träd. 20På själva lampstället var det fy­ra skålar med ku­lor och blom­mor, och skålar­na var som man­del­träds­blom­mor. 21Un­der vart och ett av de tre pa­ren ar­mar som gick ut från lampstället sat­tes en ku­la, gjord i ett styc­ke med det­ta, un­der de sex ar­mar­na som gick ut från lampstället. 22Ku­lor­na och ar­mar­na var i ett styc­ke med lampstället – allt­sam­mans ett en­da ham­rat styc­ke rent guld. 23Han gjor­de de sju lam­por­na och de täng­er och bric­kor som hörde till av rent guld. 24Lampstället med al­la dess till­behör gjor­de han av en ta­lent guld.

Rökel­se­al­ta­ret och smörjel­se­ol­jan

25Han bygg­de rökel­se­al­ta­ret av aka­ci­eträ; det var fyr­kan­tigt, en aln långt och en aln brett och två al­nar högt. Hor­nen var i ett styc­ke med al­ta­ret. 26Han be­la­de det med rent guld ovanpå och på si­dor­na och på hor­nen och om­gav det med en guld­kant. 27Han gjor­de två ring­ar av guld och sat­te dem ne­danför kan­ten på två av si­dor­na, på bägge gav­lar­na; de tjäna­de som hålla­re för bärstäng­er, så att man kun­de bära al­ta­ret. 28Bärstäng­er­na gjor­de han av aka­ci­eträ och be­la­de med guld. 29Och han gjor­de den he­li­ga smörjel­se­ol­jan och den re­na välluk­tan­de rökel­sen, konstfärdigt blan­dad.

Brännof­fe­ral­ta­ret och bronska­ret

38 1Han bygg­de brännof­fe­ral­ta­ret av aka­ci­eträ, fem al­nar långt och fem al­nar brett – al­ta­ret var fyr­kan­tigt – och tre al­nar högt. 2I vart och ett av dess fy­ra hörn gjor­de han ett horn, som var i ett styc­ke med al­ta­ret. Han be­la­de det med kop­par. 3Han gjor­de al­la till­behör till al­ta­ret, kärlen, skov­lar­na, skålar­na, gaff­lar­na och fyr­fa­ten. Al­la des­sa till­behör gjor­de han av kop­par. 4Och han gjor­de ett gal­ler till al­ta­ret, ett nät av kop­par, och sat­te det ner­till, un­der al­tar­lis­ten, så att nätet nådde upp till hal­va höjden av al­ta­ret. 5Så göt han fy­ra ring­ar och sat­te dem i de fy­ra hörnen på kop­par­gall­ret som hålla­re för bärstäng­er­na. 6Och han gjor­de bärstäng­er­na av aka­ci­eträ och be­la­de dem med kop­par. 7Han sköt in dem i ring­ar­na på båda si­dor av al­ta­ret, så att man kun­de bära det. Al­ta­ret var ihåligt; han bygg­de det av bräder.

8Han gjor­de bronska­ret med tillhöran­de brons­ställ av speg­lar som ha­de tillhört de kvin­nor som gjor­de tjänst vid ingång­en till up­pen­ba­rel­setältet.

Bo­ning­ens förgård

9Han gjor­de också förgården till bo­ning­en. På sydsi­dan, åt söder, gjor­des omhäng­e­na till förgården av tvin­nat fint lingarn, 100 al­nar långa, 10med 20 stol­par och 20 sock­lar av brons och med stol­par­nas kro­kar och band av sil­ver. 11Li­kaså gjor­des de på nor­ra långsidan 100 al­nar långa, med 20 stol­par och 20 sock­lar av brons och med stol­par­nas kro­kar och band av sil­ver. 12Förgårdens västra si­da försågs med omhäng­en av 50 al­nars längd, med tio stol­par och tio sock­lar och med stol­par­nas kro­kar och band av sil­ver. 13Fram­si­dan, den östra si­dan, var 50 al­nar lång. 14Där var omhäng­e­na 15 al­nar åt ena hållet med tre stol­par och tre sock­lar, 15och åt and­ra hållet 15 al­nar med tre stol­par och tre sock­lar, alltså li­ka på båda si­dor om por­ten till förgården. 16Al­la omhäng­e­na runt förgården gjor­des av tvin­nat fint lingarn. 17Sock­lar­na till stol­par­na gjor­des av brons; stol­par­nas kro­kar och band var av sil­ver, och stolp­hu­vu­de­na be­la­des med sil­ver. Al­la stol­par till förgården ha­de band av sil­ver. 18Dra­pe­ri­et för por­ten till förgården gjor­des i bro­kig väv av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn; 20 al­nar långt och fem al­nar högt ef­ter ty­gets bredd, lik­som förgårdens omhäng­en. 19Till det gjor­des fy­ra stol­par med fy­ra sock­lar av brons; de­ras kro­kar och band var av sil­ver, och stolp­hu­vu­de­na be­la­des med sil­ver. 20Al­la tält­plug­gar­na till bo­ning­en och till förgården runt om­kring den gjor­des av kop­par.

Upp­gift om använd ädelme­tall

21Följan­de är en re­do­vis­ning av hur myc­ket som använts till bo­ning­en, till bo­ning­en för förbunds­teck­net. Den sam­man­ställ­des på Mo­ses be­fall­ning av le­vi­ter­na un­der led­ning av Ita­mar, prästen Arons son. 22Besa­lel, son till Uri, son till Hur, av Ju­da stam, ha­de utfört allt det som Her­ren be­fallt Mo­se. 23Till med­hjälpa­re ha­de han haft Oho­li­av, Ac­hi­samaks son, av Dans stam, som var kun­nig i hant­verk och konstvävnad och i kons­ten att väva bro­kig väv av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och fint lingarn. 24Allt det guld som använts till ar­be­tet med uppföran­det av hel­ge­do­men, det som ha­de getts som of­fergåva, ut­gjor­de 29 ta­len­ter och 730 siklar ef­ter tem­pel­vikt. 25Det sil­ver som er­la­des av me­nig­he­ten vid mönst­ring­en upp­gick till 100 ta­len­ter och 1 775 siklar ef­ter tem­pel­vikt, 26en be­ka per per­son, alltså en halv si­kel ef­ter tem­pel­vikt för al­la som upp­ta­gits bland de mönst­ra­de, från tju­go års ålder och uppåt, sam­man­lagt 603 550 man. 27De 100 ta­len­ter­na sil­ver användes för att gju­ta sock­lar­na till hel­ge­do­men och förhäng­et, 100 ta­len­ter för 100 sock­lar, en ta­lent för var­je soc­kel. 28Och de återståen­de 1 775 sik­lar­na användes till stol­par­nas kro­kar, som belägg­ning på stolp­hu­vu­de­na och för att förbin­da dem. 29Kop­parn som ha­de getts som of­fergåva upp­gick till 70 ta­len­ter och 2 400 siklar. 30Av den gjor­de man sock­lar­na till up­pen­ba­rel­setältets ingång och kop­pa­ral­ta­ret med dess gal­ler av kop­par och al­la till­behör till al­ta­ret, 31sock­lar­na runt förgården, sock­lar­na till förgårdens port och al­la tält­plug­gar­na till bo­ning­en runt förgården.

Prästdräkter­na

39 1Av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn gjor­de man ämbets­dräkter för tjäns­ten i hel­ge­do­men. Arons he­li­ga kläder gjor­de man så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se.

2Efo­den gjor­de man av guld, av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och av tvin­nat fint lingarn. 3Man ham­ra­de ut gul­det till tun­na plåtar och skar des­sa i trådar så att de kun­de vävas in med det vi­o­let­ta, pur­purröda och kar­mosinröda gar­net och det fi­na ling­ar­net till en konstvävnad. 4Till efo­den gjor­de man ax­el­styc­ken som skul­le fästas i dess båda kan­ter och hålla ihop den. 5Skärpet som skul­le sit­ta på efo­den gjor­des på sam­ma sätt och i ett styc­ke med den: av guld, av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 6Onyx­ste­nar­na in­fat­ta­des i flätverk av guld. Nam­nen på Is­ra­els söner var in­ris­ta­de på dem så som man gra­ve­rar ett si­gill. 7Man sat­te dem på efo­dens ax­el­styc­ken som en påmin­nel­se om Is­ra­els söner, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 8Bröstväskan gjor­de man, lik­som efo­den, i konstvävnad av guld, vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn. 9Den gjor­des fyr­kan­tig och dub­bel­vikt, en halv aln lång och en halv aln bred. 10Och man be­sat­te den med fy­ra ra­der ste­nar: i förs­ta ra­den en kar­ne­ol, en to­pas och en sma­ragd, 11i and­ra ra­den en ru­bin, en sa­fir och en kal­ce­don, 12i tred­je ra­den en hy­a­cint, en agat och en ame­tist, 13i fjärde ra­den en kry­so­lit, en onyx och en jas­pis. De in­fat­ta­des i flätverk av guld. 14Ste­nar­na var tolv och sva­ra­de mot nam­nen på Is­ra­els söner, en för var­je namn. På var­je sten var nam­net på en av de tolv stam­mar­na in­gra­ve­rat, som på ett si­gill. 15Till bröstväskan gjor­de man ked­jor av rent guld, tvin­na­de som snören. 16Man gjor­de också två flätverk av guld och två ring­ar av guld och sat­te dem i två av hörnen på bröstväskan. 17Och man fäste de båda guld­snod­dar­na vid de två ring­ar­na i hörnen av bröstväskan, 18och de två and­ra ändar­na på snod­dar­na fästes vid de båda flätver­ken och sat­tes fast vid efo­dens ax­el­styc­ken på fram­si­dan. 19Man gjor­de två and­ra guld­ring­ar och sat­te dem i de båda and­ra hörnen på bröstväskan, på in­si­dan mot efo­den. 20Slut­li­gen gjor­de man två guld­ring­ar och sat­te dem ner­till på fram­si­dan av efo­dens båda ax­el­styc­ken, vid sömmen ovanför skärpet. 21Bröstväskan knöts ge­nom si­na ring­ar fast vid ring­ar­na på efo­den med en vi­o­lett snodd, så att den satt ovanför skärpet och in­te kun­de loss­na från efo­den, allt så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se.

22Man gjor­de kåpan till efo­den helt i vi­o­lett väv. 23Mitt på kåpan gjor­des en öpp­ning, som öpp­ning­en på en bryn­ja, med en kant runt om så att den in­te skul­le ri­vas sönder. 24Runt fållen sat­te man gra­natäpplen av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn och tvin­nat fint lingarn. 25Man gjor­de bjäll­ror av rent guld och sat­te dem runt fållen på kåpan mel­lan gra­natäpple­na, 26en bjäll­ra och ett gra­natäpp­le växel­vis runt fållen på kåpan, som skul­le bäras vid tjänstgöring­en, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se.

27Åt Aron och hans söner gjor­de man tu­ni­kor­na, som var vävda av fint lingarn, 28tur­ba­nen och hu­vud­bo­na­der­na av fint lingarn och lin­ne­benkläder­na av tvin­nat fint lingarn, 29och ett bälte av tvin­nat fint lingarn, av vi­o­lett, pur­purrött och kar­mosinrött garn i bro­kig väv, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se.

30Man gjor­de blom­man, det he­li­ga di­a­de­met, av rent guld och skrev på den så som man gra­ve­rar ett si­gill: Hel­gad åt Her­ren, 31och man fäste vid den en vi­o­lett snodd och sat­te den upp­till på tur­ba­nen, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se.

Bo­ning­en full­bor­das och re­ses

32Så blev allt ar­be­te på bo­ning­en, på up­pen­ba­rel­setältet, full­bor­dat. Is­ra­e­li­ter­na gjor­de i allt som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 33De kom med bo­ning­en till Mo­se: tältet med al­la dess till­behör, ha­kar­na, bräder­na, reg­lar­na, stol­par­na och sock­lar­na, 34över­dra­get av rödfärga­de bagg­skinn och över­dra­get av del­fin­skinn och det sky­lan­de förhäng­et, 35vi­da­re ar­ken med förbunds­teck­net, bärstäng­er­na, loc­ket, 36bor­det med al­la dess till­behör och skådebröden, 37lampstället av rent guld, lam­por­na som skul­le sättas på det och al­la övri­ga till­behör, lamp­ol­jan, 38det gyl­le­ne al­ta­ret, smörjel­se­ol­jan, den välluk­tan­de rökel­sen, dra­pe­ri­et för ingång­en till tältet, 39kop­pa­ral­ta­ret med dess kop­par­gal­ler, bärstäng­er och al­la övri­ga till­behör, ka­ret med dess ställ, 40omhäng­e­na till förgården, stol­par­na, sock­lar­na, dra­pe­ri­et för por­ten till förgården, li­nor­na, tält­plug­gar­na och all ut­rust­ning som behövs för tjäns­ten i bo­ning­en, i up­pen­ba­rel­setältet, 41ämbets­dräkter­na för tjäns­ten i hel­ge­do­men, prästen Arons he­li­ga kläder lik­som även hans söners prästkläder. 42Is­ra­e­li­ter­na ha­de utfört allt ar­be­te helt i en­lig­het med Her­rens be­fall­ning till Mo­se. 43När Mo­se såg att ver­ket var full­bor­dat och att de ha­de utfört allt så som Her­ren ha­de be­fallt, välsig­na­de han dem.

40 1Her­ren ta­la­de till Mo­se:

2Den förs­ta da­gen i den förs­ta måna­den skall du re­sa bo­ning­en, up­pen­ba­rel­setältet. 3Där skall du ställa ar­ken med förbunds­teck­net, och du skall avskärma den med förhäng­et. 4Du skall sätta in bor­det och du­ka det. Bär se­dan in lampstället och sätt upp lam­por­na på det. 5Du skall ställa det gyl­le­ne rökel­se­al­ta­ret framför ar­ken med förbunds­teck­net och hänga upp dra­pe­ri­et för ingång­en till bo­ning­en. 6Ställ brännof­fe­ral­ta­ret framför ingång­en till bo­ning­en, till up­pen­ba­rel­setältet, 7och sätt ka­ret mel­lan up­pen­ba­rel­setältet och al­ta­ret och häll vat­ten i det. 8Du skall sätta upp förgårdens omhäng­en runt om­kring och hänga upp dra­pe­ri­et för por­ten till förgården. 9Tag se­dan smörjel­se­ol­jan och smörj bo­ning­en och allt som finns i den, hel­ga den och al­la dess till­behör, så att den blir he­lig. 10Du skall smörja brännof­fe­ral­ta­ret och al­la dess till­behör och hel­ga al­ta­ret, så att det blir höghe­ligt. 11Smörj ka­ret och dess ställ och hel­ga det.

12Se­dan skall du föra fram Aron och hans söner till up­pen­ba­rel­setältets ingång och tvätta dem med vat­ten. 13Klä Aron i de he­li­ga kläder­na, smörj ho­nom och vig ho­nom till präst åt mig. 14För se­dan fram hans söner och sätt på dem tu­ni­kor. 15Du skall smörja dem som du smor­de de­ras far, så att de kan va­ra mi­na präster. Att de har bli­vit smor­da skall för all­tid ge dem rätten till prästämbe­tet, ge­nom al­la släkt­led.

16Mo­se gjor­de i allt så som Her­ren ha­de be­fallt ho­nom. 17På den förs­ta da­gen av det and­ra årets förs­ta månad blev bo­ning­en rest. 18Mo­se sat­te upp bo­ning­en, la­de sock­lar­na på plats, res­te bräder­na, sköt in reg­lar­na och sat­te upp stol­par­na. 19Han bred­de ut tältet över bo­ning­en och la­de tältöver­dra­get ovanpå, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 20Mo­se tog förbunds­teck­net och la­de det i ar­ken och sat­te bärstäng­er­na på den och la­de loc­ket ovanpå ar­ken. 21Se­dan förde han in ar­ken i bo­ning­en, häng­de upp det sky­lan­de förhäng­et och skärma­de så av ar­ken med förbunds­teck­net, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 22Och han ställ­de bor­det i up­pen­ba­rel­setältet, på bo­ning­ens nor­ra si­da, ut­anför förhäng­et, 23och la­de upp bröd på det inför Her­ren, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 24Han sat­te lampstället i up­pen­ba­rel­setältet, mitt emot bor­det, på bo­ning­ens södra si­da. 25Han sat­te upp lam­por­na inför Her­ren, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se, 26och ställ­de in det gyl­le­ne al­ta­ret i up­pen­ba­rel­setältet framför förhäng­et 27och brände välluk­tan­de rökel­se på det, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 28Han häng­de upp dra­pe­ri­et för ingång­en till bo­ning­en. 29Brännof­fe­ral­ta­ret ställ­de han vid ingång­en till bo­ning­en, till up­pen­ba­rel­setältet, och off­ra­de brännof­fer och ma­tof­fer på det, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 30Han ställ­de ka­ret mel­lan up­pen­ba­rel­setältet och al­ta­ret och fyll­de det med vat­ten för tvätt­ning­en. 31Där bru­ka­de se­dan Mo­se, Aron och hans söner tvätta si­na händer och fötter. 32När de skul­le gå in i up­pen­ba­rel­setältet el­ler träda fram till al­ta­ret tvätta­de de sig, så som Her­ren ha­de be­fallt Mo­se. 33Han inhägna­de bo­ning­en och al­ta­ret med förgården och häng­de upp dra­pe­ri­et för por­ten till förgården. Så full­bor­da­de Mo­se ar­be­tet.

Her­rens härlig­het fyl­ler bo­ning­en

34Ett moln täck­te up­pen­ba­rel­setältet och Her­rens härlig­het fyll­de bo­ning­en. 35Mo­se kun­de in­te gå in i up­pen­ba­rel­setältet, ty mol­net vi­la­de över det och Her­rens härlig­het fyll­de bo­ning­en. 36Var­je gång mol­net höjde sig från bo­ning­en bröt is­ra­e­li­ter­na upp och fort­sat­te sin vand­ring. 37Om mol­net in­te höjde sig bröt de in­te upp – in­te förrän det höjde sig. 38Her­rens moln vi­la­de över bo­ning­en om da­gen, och om nat­ten lys­te en eld i mol­net inför is­ra­e­li­ter­nas ögon un­der he­la de­ras vand­ring.

<< Föregående 1 Nästa >>