Sök

Sökningen gav 7 träffar. Visar resultat 1 till 7.

<< Föregående 1 Nästa >>

1 Mos 18:9-15

18 9Se­dan fråga­de de ho­nom: ”Var är Sa­ra, din hust­ru?” Ab­ra­ham sva­ra­de: ”In­ne i tältet.” 10Då sa­de han: ”Jag kom­mer till­ba­ka till dig nästa år vid den här ti­den, och då skall din hust­ru Sa­ra ha en son.” Det­ta hörde Sa­ra, där hon stod i tältöpp­ning­en bakom ho­nom. 11Nu var både Ab­ra­ham och Sa­ra myc­ket gam­la och Sa­ra var in­te läng­re i frukt­sam ålder. 12Därför log Sa­ra för sig själv och tänk­te: ”Skul­le jag upptändas av lus­ta nu när jag är viss­nad och min man är gam­mal?” 13Då sa­de Her­ren till Ab­ra­ham: ”Varför log Sa­ra och tänk­te: Skul­le jag föda barn, jag som är så gam­mal? – 14Finns det någon­ting som är omöjligt för Her­ren? Jag kom­mer till­ba­ka till dig nästa år vid den här ti­den, och då har Sa­ra en son.” 15Sa­ra blev rädd och sa­de: ”Jag log in­te.” Men Her­ren sa­de: ”Jo, visst log du.”

2 Mos 4:1-9

4 1Mo­se sa­de: ”Men om de in­te tror mig och in­te lyss­nar på mig ut­an säger att Her­ren in­te har up­pen­ba­rat sig för mig?” 2Her­ren sa­de: ”Vad har du i han­den?” – ”En stav”, sva­ra­de Mo­se. 3”Kas­ta den på mar­ken!” sa­de Her­ren. Mo­se kas­ta­de den på mar­ken och den förvand­la­des till en orm. Mo­se ryg­ga­de till­ba­ka för den, 4men Her­ren sa­de: ”Räck ut han­den och grip den i stjärten.” Och när Mo­se tog den förvand­la­des den åter till en stav i hans hand. 5”Så skall de bli över­ty­ga­de om att Her­ren, de­ras fäders Gud, Ab­ra­hams Gud, Isaks Gud och Ja­kobs Gud, har up­pen­ba­rat sig för dig.” 6Och Her­ren fort­sat­te: ”Stick han­den in­nanför man­teln!” Mo­se stack in han­den i man­teln, och när han drog ut den var han­den vit som snö av spetäls­ka. 7Her­ren sa­de: ”Stick till­ba­ka han­den in­nanför man­teln!” Mo­se stack in han­den igen, och när han se­dan drog ut den var han­den åter som förut. 8”Om de in­te tror dig och in­te blir över­ty­ga­de av det förs­ta teck­net, så kom­mer de att tro på det and­ra. 9Men om de in­te blir över­ty­ga­de ens av des­sa två tec­ken och in­te vill lyss­na på dig, så skall du ta vat­ten ur Ni­len och hälla det på mar­ken, och då skall vatt­net från flo­den förvand­las till blod.”

Jos 3

Övergång­en av Jor­dan

3 1Ti­digt nästa mor­gon bröt Jo­sua och al­la is­ra­e­li­ter­na upp från Shit­tim och kom fram till Jor­dan, där de över­nat­ta­de in­nan de gick över flo­den. 2Tre da­gar däref­ter gick förmännen runt i lägret 3och be­fall­de fol­ket: ”När ni ser Her­rens, er Guds, förbundsark lyf­tas upp av de le­vi­tis­ka präster­na, bryt då upp och följ ef­ter den, 4men håll ett par tu­sen al­nars av­stånd mel­lan er och den, kom in­te för nära den. Följ ar­ken, så vet ni vil­ken väg ni skall gå; ni har ju ald­rig gått den ti­di­ga­re.”

5Jo­sua sa­de till fol­ket: ”Re­na er, ty i mor­gon skall Her­ren göra un­der bland er.” 6Till präster­na sa­de han: ”Lyft upp förbundsar­ken och gå i spet­sen för fol­ket.” Då lyf­te de upp förbundsar­ken och gick framför fol­ket.

7Her­ren sa­de till Jo­sua: ”Från och med i dag skall jag ge dig stor­het, så att is­ra­e­li­ter­na förstår att jag är med dig, som jag var med Mo­se. 8Säg nu till präster­na som bär förbundsar­ken att stan­na all­de­les i vat­ten­bry­net när de kom­mer till Jor­dan.”

9Jo­sua sa­de till is­ra­e­li­ter­na: ”Stig fram och hör Her­rens, er Guds, ord.” 10Han fort­sat­te: ”Av det­ta skall ni förstå att den le­van­de Gu­den är mitt ibland er och att han skall dri­va un­dan ka­naa­ne­er, het­ti­ter, hi­ve­er, pe­ris­se­er, gir­gashe­er, amo­re­er och je­vu­se­er för er: 11förbundsar­ken, he­la jor­dens härs­ka­res ark, skall gå framför er över Jor­dan. 12Välj ut tolv män från Is­ra­els stam­mar, en från var­je stam. 13När präster­na som bär Her­rens, he­la jor­dens härs­ka­res, ark sätter ner fötter­na i Jor­dans vat­ten, skall vatt­net upp­ströms hej­das i sitt lopp och stå som en mur.”

14Fol­ket bröt upp från si­na läger­plat­ser för att gå över Jor­dan med präster­na som bar förbundsar­ken i täten. 15Och när präster­na som bar ar­ken kom fram till Jor­dan och sat­te fötter­na i vat­ten­bry­net – Jor­dan svämmar över si­na bräddar un­der he­la skörde­ti­den – 16stan­na­de vatt­net upp­ströms i sitt lopp och res­te sig som en mur långt bor­ta, vid sta­den Adam nära Sa­re­tan; men ned­ströms mot Ara­va­sjön, Döda ha­vet, försvann allt vat­ten. Fol­ket gick över mitt emot Je­ri­ko. 17Präster­na som bar Her­rens förbundsark stod stil­la på den tor­ra bott­nen mitt i Jor­dan, me­dan is­ra­e­li­ter­na gick över torr­skod­da, ända tills allt fol­ket ha­de kom­mit över flo­den.

Jos 10:12-14

10 12Den da­gen, då Her­ren gav amo­re­er­na i is­ra­e­li­ter­nas våld, ta­la­de Jo­sua till Her­ren. I is­ra­e­li­ter­nas närva­ro sa­de han:

Sol, stå stil­la i Gi­von,
måne, i Aja­lons dal.

13Då stod so­len stil­la och månen stan­na­de, tills han hämnats på fi­en­de­fol­ket.

Det­ta är ned­teck­nat i Den red­li­ges bok. So­len stan­na­de mitt på him­len he­la da­gen och vänta­de med att gå ner. 14Ald­rig, var­ken förr el­ler se­na­re, har Her­ren bönhört någon som den da­gen. Ty Her­ren kämpa­de för Is­ra­el.

Dom 6:36-40

6 36Gi­de­on sa­de till Gud: ”Vill du verk­li­gen rädda Is­ra­el ge­nom mig, som du har lo­vat? 37Jag lägger nu en ull­tapp på tröskplat­sen. Om dag­gen fal­ler på ul­len, me­dan mar­ken run­tom­kring är torr, då vet jag att du vill rädda Is­ra­el ge­nom mig, som du har lo­vat.” 38Och det var vad som hände. När Gi­de­on ti­digt nästa mor­gon kra­ma­de ur ul­len, pres­sa­de han ut så myc­ket dagg att en hel skål fyll­des med vat­ten. 39Gi­de­on sa­de till Gud: ”Bli in­te vred om jag tar till or­da en gång till. Jag vill göra ännu ett prov med ul­len. Låt ul­len få va­ra torr, me­dan det fal­ler dagg på mar­ken run­tom­kring.” 40Och un­der nat­ten gjor­de Gud just så: ul­len var torr, me­dan det ha­de fal­lit dagg på mar­ken run­tom­kring.

2 Kung 1:9-17

1 9Ac­ha­sja sände nu en of­fi­cer med fem­tio man till Elia. Den­ne satt på top­pen av ett berg, och of­fi­ce­ren kom dit upp och sa­de till ho­nom: ”Guds­man, kung­en säger att du skall kom­ma ner.” 10Elia sva­ra­de: ”Om jag är en guds­man skall eld kom­ma ner från him­len och förtära dig och di­na fem­tio man!” Då kom eld ner från him­len och förtärde ho­nom och hans fem­tio man. 11Ac­ha­sja sände yt­ter­li­ga­re en of­fi­cer med fem­tio man. När den­ne kom upp till Elia sa­de han: ”Guds­man, kung­en be­fal­ler dig att ge­nast kom­ma ner.” 12Elia sva­ra­de: ”Om jag är en guds­man skall eld kom­ma ner från him­len och förtära dig och di­na fem­tio man!” Då kom Guds eld ner från him­len och förtärde ho­nom och hans fem­tio man. 13För tred­je gång­en sände Ac­ha­sja en of­fi­cer med fem­tio man, och när den­ne tred­je kom fram föll han på knä inför Elia och bad om nåd: ”Guds­man, sko­na mitt liv och des­sa di­na fem­tio tjäna­res liv. 14De två and­ra of­fi­ce­rar­na förtärdes av eld från him­len till­sam­mans med si­na män. Men sko­na mitt liv!” 15Då sa­de Her­rens äng­el till Elia: ”Följ med ho­nom ner, du behöver in­te va­ra rädd för ho­nom.” Elia res­te sig och gick med ho­nom till kung­en 16och sa­de: ”Så säger Her­ren: Ef­tersom du har skic­kat sände­bud för att fråga Baal Se­bub, gu­den i Ek­ron – som om det in­te fanns någon gud att fråga i Is­ra­el – därför kom­mer du ald­rig att lämna din sjukbädd, du skall dö.”

17Och Ac­ha­sja dog, så som Her­ren ha­de sagt ge­nom Elia. Ef­tersom han in­te ha­de någon son blev hans bror Jo­ram kung ef­ter ho­nom. Det­ta hände un­der det and­ra året som Jo­ram, Jos­ha­fats son, re­ge­ra­de i Ju­da.

2 Kung 20:8-11

20 8Hiskia fråga­de Je­sa­ja: ”Vad är då teck­net på att Her­ren skall bo­ta mig, så att jag i över­mor­gon får gå upp till Her­rens hus?” 9Je­sa­ja sa­de: ”Det­ta är teck­net Her­ren ger dig på att han skall göra vad han har lo­vat: skall skug­gan fortsätta tio trapp­steg el­ler gå tio steg till­ba­ka?” 10Hiskia sva­ra­de: ”Det är lätt för skug­gan att ta tio steg framåt. Nej, låt den gå tio steg till­ba­ka!” 11Då ro­pa­de pro­fe­ten Je­sa­ja till Her­ren, och han lät skug­gan på trap­pan gå till­ba­ka de tio steg som den re­dan ta­git nerför Ac­has trap­por.

<< Föregående 1 Nästa >>