Helig ande i Nya testamentet och Dödahavsrullarna

Mikael Winninge, Svenska bibelsällskapet

När man jämför användningen av begreppet helig ande i Nya testamentet med Dödahavsrullarna och andra äldre judiska texter är det uppenbart att det finns flera likheter. Det handlar ofta om att Gud är närvarande genom sin heliga ande. Den heliga anden förmedlar kraft och förutsätter eller åstadkommer renhet, sanning och helighet. Det går att förstå mycket av Nya testamentets bruk av begreppet helig ande i det ljuset.

Den heliga anden är ett begrepp som ofta bär med sig ett visst systematisk-teologiskt innehåll. Många gånger laddas begreppet med trinitariska konnotationer. Den helige Ande (ofta skriven just så) är en av personerna i treenigheten, tillsammans med Fadern och Sonen. Det är viktigt att komma ihåg att treenighetsläran utvecklades under de första kristna århundradena och att den uttrycktes mer och mer detaljerat vid de fornkyrkliga koncilierna. Man kan fråga sig hur begreppet uppfattades av de första lärjungarna i Jerusalem. Ifall Jesus talade om helig ande (vilket är troligt, men inte självklart), hur tolkades då detta rimligtvis av hans omgivning? Faktum är att begreppet förekommer några gånger i Gamla testamentet och vid ett flertal tillfällen i de judiska och förkristna Dödahavsrullarna. Vad kan dessa omständigheter innebära för vår historiska förståelse av begreppet den heliga anden? (Poängteras bör kanske att en historisk reflektion inte utesluter en trinitarisk läsning av Skriften, men det är viktigt att vara medveten om vad teologiska tolkningstraditioner medför i form av särskild förförståelse.) 

Helig ande i Nya testamentet

I det äldsta evangeliet förekommer begreppet endast två gånger, varav en i ett citat av Johannes Döparen: ”Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande” (Mark 1:8). Matteus och Lukas talar i sammanhanget om ”helig ande och eld” (Matt 3:11; Luk 3:16). Bakgrunden till den formuleringen kan vara en gemensam källa (Q), som är äldre än Markusevangeliet. I sak betonas därmed helighet och renhet.

Det är iögonenfallande att begreppet är ovanligt i evangelierna – med ett undantag – nämligen Lukasevangeliet. Att detta inte är någon tillfällighet framgår av den flitiga användningen av begreppet i Apostlagärningarna (av samme författare). Redan Jesu födelse beror på helig ande enligt Lukas (Luk 1:35) och vid dopet kom uttryckligen den heliga anden över honom (Luk 3:22). ”Uppfylld av helig ande” inleder Jesus sin verksamhet (Luk 4:1). Senare blev också lärjungarna uppfyllda av helig ande (Apg 2:4) och alla som döptes fick den heliga anden som gåva (Apg 2:38). Kyrkan vägleddes på olika sätt av den heliga anden (Apg 15:28; 16:6; 20:23).

I de paulinska breven förekommer begreppet helig ande nästan lika många gånger som i evangelierna tillsammans. Redan i inledningen av den äldsta nytestamentliga boken talar Paulus om att evangelium kom till thessalonikerna ”med kraft och helig ande” (1 Thess 1:5). Av samma brev framgår det att det är Gud som ger sin heliga ande (1 Thess 4:8). En slutsats som ligger nära till hands är att det i hög grad handlar om Guds kraftfulla närvaro hos människor.

Det är svårt att säkert avgöra på vilket sätt den jordiske Jesus kan ha använt begreppet. Det finns nämligen bara fem ställen i evangelierna där Jesus sägs tala om den heliga anden under sitt jordeliv (Mark 12:36; Matt 12:32; Luk 11:13; 12:12 och Joh 14:26). I tre av dessa fall handlar det om den heliga anden som ett slags representant för Jesus efter hans död. Kanske var detta ett sätt för de första kristna att uttrycka sin övertygelse om att Jesus var uppstånden och alltjämt närvarande. Ett sådant antagande styrks möjligen av de (endast) två utsagor om helig ande som tillskrivs den uppståndne Jesus, nämligen uppmaningen till lärjungarna att ”ta emot helig ande” (Joh 20:22) och dopbefallningen (Matt 28:19).

Sammanfattningsvis kan det konstateras att begreppet helig ande påfallande ofta förekommer i doptexter. Många gånger får man intrycket att det talas om ”helig ande” i ganska allmänna ordalag, men ibland är referensen mer specifik (”den heliga anden”). Helig ande förknippas ofta med gudomlig kraft, med helighet och renhet. Frågan är om detta motsvaras av bilden i äldre judiska texter?

Helig ande i Gamla testamentet 

Några gånger förekommer begreppet i Gamla testamentet. Det mest kända exemplet är Psalm 51, som i traditionen har förknippats med Davids bön om förlåtelse: ”Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga ande” (Ps 51:13). Av sammanhanget att döma handlar det om en bön om kraft och Guds fortsatta närvaro.

Begreppet förekommer även i apokryferna (som är bevarade på grekiska). ”Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom vishet och sänt din heliga ande från höjden?” (Vis 9:17) Återigen är det uppenbart att det handlar om Guds ande.

I den dramatiska berättelsen om den vackra och gudfruktiga Susanna, som bodde i Babylon och grundlöst anklagades för otrohet, ingrep Gud och förhindrade en avrättning genom att han lät ”den heliga anden vakna hos en ung pojke som hette Daniel” (Till Dan A:45). Guds närvaro kräver sanning.

Helig ande i Dödahavsrullarna 

Att begreppet helig ande förekommer ungefär lika många gånger i Dödahavsrullarna som det förekommer i de paulinska breven är tänkvärt (ca 15 gånger). Det kan ge ett rimligt perspektiv beträffande begreppets historiska bakgrund och förståelsen av dess grundläggande betydelse.

Här följer ett citat från den snart slutredigerade nya svenska översättningen. Utdraget är hämtat från Regeln för gemenskapen (1QS): ”… Då ska Gud med sin sanning rena människors alla gärningar och skilja ut några av dem åt sig, slita loss falskhetens ande ur deras innersta, med helig ande rena dem från alla onda gärningar och bestänka dem med sanningens ande som med ett reningsvatten som tar bort alla falskhetens vidrigheter och besudlandet av en oren ande. Det ska ge de rättrådiga insikt i den Högstes kunskap och de som lever fullkomligt insikt i himmelssönernas vishet, ty dem har Gud utvalt till att ingå i ett evigt förbund …” (1QS 4:20–22).

Det finns anledning att betona att begreppet helig ande i denna text, liksom i flera olika nytestamentliga texter, är förknippat med vatten och en ceremoni som leder till rening. Det talas om sanning, insikt och rent leverne. I Regeln för gemenskapen (1QS) beskrivs hur dagliga renande bad (före de gemensamma måltiderna) skulle åstadkomma en inre andlig renhet, som ett uttryck för troheten mot Guds förbund och förvissningen om Guds snara ingripande i världen.

Arkiv